Life - Lupple & Medi PRS

Han tog en filt och virade den om sig och höll henne nära.
"Så kommer du lämna din fästman hemme här tills imorgon? Hålla mig hemlig lite mer?" Han kysste henne mjukt.
"Det gör inget bara så jag vet att du är min."

Mistril såg på honom och lutade sedan huvudet mot hans axel. "Du är tydligen inte så hemlig, mitt tjänstefolk har pratat om dig. "Muttrade hon. " Jag blev så arg, men du är tydligen på semester. "Flinade hon och besvarade kyssen och fnissade till. "Jag är din. "Viskade hon men blev sedan väldigt tyst. "Åh älskling." Sa hon skuldmedvetet. "Jag drack från andra igår. "Fortsatte hon med sorg i hela ansiktet. "Kan du förlåta mig?" Sa hon bedjande och satte sig rakt och smekte hans kind. "Snälla."Viskade hon.

Han log och smekte henne över ryggen och nickade.
"Mi du får dricka från andra. Om du endast drack från mig skulle jag varit död för länge sedan." Han log.
"Du är förlåten tusen gånger om. Du behöver inte be om ursäkt och jag hade inte trott att du inte skulle dricka på festen." Han smekte henne.

Hon såg på honom och log stort, tacksamt- nästan lättat. "Åh du är så bra. "Viskade hon och smekte hans kind och fnissade. "Du har rätt,det hade varit väldigt osäkert. "Viskade hon och log stort. "Jag älskar dig."Sa hon igen, det var som om hon inte riktigt kunde få nog av att säga de orden.

Han log och höll henne nära.
"Ska jag stanna här inatt eller ska jag vara hos dig?" Viskade han och smekte hennes kind.
"Om jag ska vara här vill jag ha ett sms som igår med vad du har valt."

Mistril funderade, det var en bra fråga. En fråga hon inte direkt hade något svar på. Så många verkade inte veta om honom, men skulle hon ta med honom så skulle dem ju se honom. Å andra sidan vem skulle våga skada honom, hennes fästman? Hon var ju äldre än de flesta. Hon la huvudet mer mot honom och suckade. "Vart vill du helst vara?" Frågade hon och såg upp på honom.

Han synade henne och smekte hennes kind.
"Med dig men om jag är säkrast här och du är rädd om mig ska jag vara här." Han såg på henne med ett svagt leende på läpparna.
"Men lova mig då om sms."

Mistril nickade sakta. "Jag är rädd om dig, mer än vad du anar. "Viskade hon och flyttade sig närmare honom och mötte hans blick. " Jag lovar att skicka ett sms. "Viskade hon och kysste honom försiktigt. "Och du, vad ska du skicka i dina sms?" Frågade hon och såg på honom med allvarlig blick.

"Att jag älskar dig över hela mitt hjärta. Att jag är i huset och att jag är i säkert förvar." Han log.
"Kan skicka en bild med naken överkropp och blött hår."

Mistril skrattade till. "Att du är säker vill jag veta men jag vill också att du skickar mig ett sms när du ska sova. "Viskade hon mjukt och fnissade sedan. "Åh det vill jag väldigt gärna ha. "Log hon ärligt och pussade hans haka, hans kind och så hans läppar innan hon varsamt med fingrarna tog ned handen till hans bett vid halsen. "Det gör inte så ont längre va?" Frågade hon oroligt och studerade det.