Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon slappnade mer av och det tog knappt en timme innan hennes son var född. Hon hörde barnet skrika och hon skrattade av lycka.
"Åh älskade är han vacker?" Viskade hon mjukt och såg trött upp på honom.
"Får jag hålla honom?"

Tjänarna tog emot barnet för att tvätta honom ren och sedan stoppa om honom i en filt och räcka över honom till Zydar. Zydar såg kärleksfullt på sin son och lyckan i honom fick honom att skratta högt. När han hörde sin frus önskan nickade han och satte ner det lilla barnet i Kiliahs famn. "Se så vacker han är."

Hon tog emot barnet och lät den lilla kroppen ligga mot sitt blottade bröst och log mjukt.
"Han är så perfekt." Viskade hon och kved lite.
"Kan jag få roten som minskar smärtan är du snäll?" Hon såg mot en tjänare som nickade.

Under tiden som Kiliah fött barnet och gladdes åt utökningen av hennes familj hade kapten John och hans pirater närmat sig ön. Halsbandet, som Ethan burit på under den senare delen av resan, hade lett de tillbaka till samma ö som de först träffat Zydar. "Det ante mig.", mumlade han när han såg de välbekanta trädtopparna och den vita stranden uppenbara sig framför de. John gick fram till rodret, bredvid Ethan och följde hans blick till land. "Vi är nära nu. Styr henne i hamn, sätt ankar, vi har ingen tid att förlora." John ropade åt de andra att göra sig klara för att gå i land och genast blev det fart på däck. Piraterna gick över däck för att trä på sig sina vapen och sätta ankar.

"Ja, han är det.", viskade Zydar tillbaka och lade sig ner i bädden bredvid Kiliah för att stryka den lilla pojken över hans huvud. "Vad ska vi kalla honom?"

Miliah såg på ön och lade armarna om sig och såg på Roy.
2Jag stannar här. Men kom tillbaka oskadd min älskade." Hon såg på honom och gav honom en kyss.
"Hämta tillbaka våran familj." Hon log svagt och vinkade med Lilys hand.

Hon tog emot roten och började att tugga på den och slappnade av.
"Jag vet inte älskade. Jag är för trött för att prata." Hon slöt sakta ögonen och tog emot trasan och lade den över pannan.

Roy kramade om Miliah och vinkade åt Lily. "Gör så, jag tror Tom stannar också, så att ni inte är helt ensamma." Roy log vänligt mot de. "Vi ska hämta dem.", sa han beslutsamt och nickade åt de innan han följde efter kapten John och Ethans steg. Ethan höll ledningen eftersom det var han som bar halsbandet. John såg ivrigt på och såg sig sedan om. De hade kommit på samma ö som de plundrat, men vägen som Ethan tog, ledde de inte till grottan, utan runt byn, förbi träden. Var var de påväg någonstans? Det såklart, de hade ju inte upplevt hela ön, så John visste inte riktigt vad de skulle möta på vägen till Kiliah.

Zydar flinade stort. Han hade försjunkit i sina fantasier om oändlig makt. Med en son skulle han kunna fortsätta leva länge till. Möjligheterna var många. Han insåg sitt beteende och lugnade sig en aning. "Vi kan kalla honom Ayden? Vad tror du om det? Jag hade en vän som hette så. Han är inte med oss längre.", sa han en aning ledsamt.

Hon log tacksamt och gav honom en öm kyss igen och nickade.
"Jag ska heja på dig."
"Pappa." Lily vinkade igen och såg sårad ut.
"Pappa kommer snart med vänner älskling." Hon kysste henne och log.
"Vi kan se vad Tom har gjort.
"Farbror Tom är ju snäll."

Hon log och skrattade till.
"Älskade du väljer namn. Jag väljer bara simpla namn." hon blickade upp mot honom och smekte hans hand.

De passerade en djungel av palmer och gröna blad, för att komma fram till ett inhägnat område där en stor vacker byggnad uppenbarade sig för de. Ethan stannade och flämtade till. Halsbandet brände mot hans hud. Han slet av sig det och höll hårt om det i sin hand. "Kapten! Cun! Kiliah finns därinne, jag är säker.", väste han, han ville ju inte bli påkommen på området. De hukade sig en aning för att inte blir upptäckta och smög sig närmare byggnaden för att leta redan på en ingång.

Zydar log. "Ayden.", sa han lågt igen och lutade sig fram för att dra in doften av deras nyfödde. Han såg upp mot Kiliah och log stort. "Han är fin."

Kiliah svalde den bittra smaken och lyckades ta sig ur sängen och lade armarna om honom.
Med ett leende såg hon ner på sin son och lade en hand om sin mage och nickade.
"Han har sin fars näsa."

Strax därpå hittade Ethan en ingång till byggnaden och vinkade åt de andra att följa efter. Halsbandet brände i hans grepp och han lade ifrån sig det i sin ficka. John och de andra följde efter. John gav tecken till de andra att göra sig beredda med vapnen, de kunde behöva gå till strid. Det var troligt, då stället verkade som en herrgård, säkert ett ställe värt en förmögenhet. Sådant ställe som vaktades. De drog sina svärd och klev in. Den första vakterna de fick syn på smög de sig på för att attackera de utan att bli upptäckt. Vakterna föll till marken. "Den här vägen.", viskade Ethan och skyndade sig åt det håll halsbandet visade de vägen. John skyndade efter med andan i halsen.
Ethan ledde de genom korridoren och stannade till då han tyckte sig höra Kiliah och Sammis röster. Han flämtade och snorde runt. Därborta såg han en dörröppning, där borta, där var de..! "Kiliah!", ropade han då och satte fart med John och de andra efter sig. De kastade sig in i Zydars sovrum och fäktades med soldaterna inne i rummet. Ethan fick syn på Kiliah i hennes säng och rusade dit. "Kiliah! Var är Sammi?" Han knuffade undan Zydar och plockade upp Kiliah i sin famn. John började fäktas med Zydar och ropade åt Cun att leta reda på Sammi.