PRS Lupple & Medi

"Du går ingenstans." Hon såg på honom och höll i honom.
"Hon är förvirrad som det är. Du är den första vampyren som hjälpte henne. Hon litar på dig. Hon vill inte dö utan hon trodde det." Hon reste sig upp.
"Du vet hur hon blir." Hon drog med honom till Willows rum och såg Alexander och Tristan.
"Se hon sover. Hon verkar vara lugn och hon älskar dig Dorian. Hon älskar dig och ska jag berätta en sak. Hon kallar oss sina föräldrar. Hon har en familj och du är hennes väg från mörkret."

Dorian blängde på henne när hon tog tag i honom.
"Jag är väldigt tveksam på det. Någon skickade henne till Venedig." Sa han irriterat och följde med till hennes rum. Han hade ju inget val.
"Hennes väg från mörkret? Bara det att jag nästan dödar henne nån gång ibland? Det känns som allt fokus är på hennes känslor. Jag har också känslor. " Sa han och ryckte sig loss från sin mors grepp men satte sig irriterat ned på en stol vid sängen.
"Ni kan gå." Sa han torrt och vinkade kort efter dem.

"Jag vet älskling. Jag och Alexander ska diskutera om det är möjligt att hon blivit hjärntvättad. Att varje gång hon får reda på att hon är en blodbank att hon tvingar sig på en vampyr. " Hon såg på Dorian och gav honom en kyss på kinden.
"Jag älskar dig min son. Du är en sådan kärleksfull man och det vet du om."
Hon och Tristan lämnade rummet.

Willow sov tungt och någonstans i huset slog klockan 22.

Dorian hade inte sagt något efter att de lämnat. Hade bara suttit i stolen som en staty och stirrade på väggen framför sig.
Han hörde klockan slå och flyttade sig till fönsterkarmen och satte sig istället där och studerade stjärnorna utanför.
Han visste att det inte var Willows fel, att det inte var hans fel heller. Utan nått slags kosmiskt skämt och han hatade det.

Morgonen kom och Willow slog sakta upp ögonen och vände på huvudet och såg på Dorian och makade sig så han kunde lägga sig.
"Dorian kan du komma?" Hon såg bedjande på honom och drog täcket närmare sig.
"Jag vill be om ursäkt för igår. Jag var inte i mitt sinnes fulla bruk. Jag ber om ursäkt att jag fick dig till något du inte ville." Hon såg på honom och drog efter andan.
"Du är duktig på att plåstra om mig."

Dorian hörde hur hon vaknade till men han satt kvar och stirrade ut genom fönstret. Hans humör hade inte blivit bättre under natten.
Han skakade lite på huvudet åt hennes första fråga.
" Det är inte speciellt smart. " Sa han kort. Han hörde hennes ursäkt men det verkade inte riktigt göra någon som helst skillnad.
Något han inte ville? Snarare något hon inte ville. Fast det var ju klart att han inte egentligen ville. Han mådde ju dåligt över det som skett om det berodde på handlingen eller hennes reaktion hade han inte riktigt klura ut ännu.
" Det är inte så svårt. " Sa han lågt om hennes ord angående hans plåstring. Han gick fram till sin väska och öppnade den och letade fram nya kläder och gick in i badrummet. Låste dörren och ställde sig i duschen. Bytte om och klev ut från badrummet.

Hon hade satt sig upp och såg skamset ner- Hon visste att hon hade sårat honom och vred bort huvudet och tog sig ur sängen när han gick mot badrummet. Hon hade sedan tagit sig ut från rummet och tagit sig till badrummet som låg på bottenvåningen och ställde sig i duschen och lät vattnet rinna av henne och hon började massera in schampo i håret innan hon sköljde ur.
När hon var klar så klev hon ut från badrummet och stötte ihop med Tristan som fångade upp henne.
"Hej."

Dorian hade hört henne gå bort från rummet och att hon inte var kvar i rummet när han kom dit var egentligen inte chock men kändes ändå dumt.
Han suckade irriterat och gick ned till köket och öppnade kylen för att hämta ut blod men var inte ens sugen, inte ens törstig. Han smällde igen kylskåpet och gick och satte sig vid bordet och öppnade någon tidning som låg där och började bläddra i den.

Tristan hade ställt fram frukost och snart kom han tillbaka med Willow och såg på Dorian och suckade.
"Dorian hon bad om ursäkt. Jag vet att hon bad men snälla hon var upprörd hon fick en spärr." sa han på italienska och satte henne och tog upp mobilen när den började ringa.
"Ja?" Han höjde ögonbrynet.
"Eh okej." Han räckte den mot Dorian." Till dig."

" Jag kanske behöver smälta vissa saker." Mumlade han tillbaka på italienska till Tristan och ryckte till när hans mobil började ringa. Han himlade med ögonen och fokuserade på tidningen som var helt ointressant. Han såg mot Tristan när han räckte honom mobilen.
"Vem?" Sa han tyst men tog mobilen och reste sig från bordet och gick en bit ifrån dem.
"Ja?" Sa han i ett försök att låta trevlig.