(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Adam ge mig telefonen nu sa Adams mamma strängt
" Alice jag måste sluta men lova att inte ge upp sa Adam
Arvid reste sig och gick bakom polisen fram tills de kom ut

"Jag lovar" suckade Alice. Hon kanske kunde äta lite. Hon hörde hur hans mamma tog telefonen och stängde snabbt av samtalet.
"Så vem vill du gå till?" frågade polisen.

" Får man inte prata med Alice? frågade Adam och såg på sin mamma nu skulle hon säkert dra in honom i ett gräl
" Alice sa Arivd och tänkte på den gången han skadade henne han visste att han inte var sig själv

"Nej det får man inte" sa hans mamma och putade ner honom på sängen. "Du får inte prata eller vara med henne".
Polisen nickade sakta. "Hon bor inte så långt härifrån".

" Du kan inte håla mig instängd här för evigt och du kan inte håla mig borta från Alice för evigt heller sa Adam och satte sig upp i sängen
Arvid nickade och höll sig bakom polisen medans dom gick

"Du kan inte vara med henne om hon dör" varnade hans mamma morrande.
De kom tillslut fram till Alices hus och ringde på dörren.
Alice drog håret ur ansiktet och torkade sina ögon innan hon gick ner och öppnade upp.

Adam suckade och la sig i sängen och såg surt upp i taket
" Varför vill du förstöra våra liv eller? frågade Adam ilsket
Polisen log mot Alice
" Någon du känner ingen vill se om du mår bra sa han Arvid kikade fram lite

Hans mamma satte sig bredvid honom. "Jag försöker bara hjälpa dig genom att hålla den där ungen borta".
Alice nickade sakta medan tårar började rinna nerför hennes kinder. "Men jag mår inte bra".

" på vilket sätt kan det hjälpa mig ? frågade Adam sin mamma
" Vad var det jag sa sa Arvid tyst bakom polisen

"Du slipper henne, hon är jobbig och självupptagen" sa hans mamma.
Alice vände ryggen mot de och torkade sina tårar. "Jag får inte träffa Adam...":