☰

Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 2008 2009 2010 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
Scorperion
Elev

Avatar


Ångest. Massa stress här hemma. Jag svimmar snart!
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F47d197010ad348696e2648841c84d454%2F7b28619c89333b78-66%2Fs1280x1920%2F8efa14e494f8cea2dd0918673cd9c0e478c89fce.gif

5 dec, 2017 12:16
Solkatten
Elev

Avatar


Imorgon är det min farfars dödsdag. Nästa år är det hela tio år sedan han gick bort. Det är galet.
"If you expect disappointment, then you can never really be disappointed."

6 dec, 2017 20:35
Arivle
Elev

Avatar


Inte ett till dödsfall. Jag orkar inte med det.
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FHDR31jsQUPqQo%2Fgiphy.gif

7 dec, 2017 21:30
Epiphany
Elev

Avatar


Skrivet av Scorperion:
Ångest. Massa stress här hemma. Jag svimmar snart!

Du kan uggla om du vill. Varje situation är ju unik men jag har också haft det tufft/stressigt hemma och kanske kan förstå.

8 dec, 2017 01:35
Emmi
Prefekt

Avatar


Skrivet av Arivle:
Inte ett till dödsfall. Jag orkar inte med det.
fan avd jag kan relatera till det där ♥3
Skrivet av Solkatten:
Imorgon är det min farfars dödsdag. Nästa år är det hela tio år sedan han gick bort. Det är galet.
♥3, de blir 4 år sedan min farfar gick bort i januari och jeg vet inte hur jag har levt så länge utan honom.. Jag har börjat glömma hans skratt & röst nu och det gör ondast..
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fimg.styla.com%2Fresizer%2Fsfh_500x0%2F10-times-emma-watson-was-just-everything_26182_79095.gif

8 dec, 2017 15:39
Scorperion
Elev

Avatar


Så är man på botten igen...
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2F64.media.tumblr.com%2F47d197010ad348696e2648841c84d454%2F7b28619c89333b78-66%2Fs1280x1920%2F8efa14e494f8cea2dd0918673cd9c0e478c89fce.gif

8 dec, 2017 23:11
Epiphany
Elev

Avatar


Har drömt jätte mycket om en kille (numera man)
som gick i skola med mig till gymnasiet. Han var otroligt snäll med mig och han betydde väldigt mycket för mig. Vi umgicks mycket och de andra barnet tyckte att vi skulle gifta oss när vi blir stora.
När jag gick på högstadiet bröt bipolär sjukdom ut så jag hade inte riktigt förutsättningar för att vara i några förhållanden med någon och år senare d.v.s nu tog jag kontakt med honom och undrade om vi kunde börja umgås igen och blev blockad. Jag förstod inte vad jag hade gjort för fel. Jag hade en sån känsla att allt skulle gå bra och jag kände att det är nu eller aldrig. Väntar jag mer så är det kanske snart försent. Alla sa att vi var som att vi var gjorda för varandra och jag drömmer om honom mycket.
Han var så beskyddande från att vi var jätte små.
Att han fanns där för mig hela min uppväxt betydde så mycket för mig. Har så dåligt samvete över att jag aldrig riktigt insåg det. Känns inte som någon som blockar dig och inte vill ha något med dig att göra mer. Man kan väl svara "tyvärr, jag har inte tid, jag jobbar så mycket" bara som en vit lögn, men blockering känns så hårt, som om jag har varit en jobbig eller hemsk människa, men det har jag ju inte. Vill sluta drömma om honom för den gamla versionen av honom är ju borta. Tror inte den kommer tillbaka.
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2F26AHpVT1TrFsZKGrK%2Fgiphy.gif
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FQAi4mcMGPtcME%2Fgiphy.gif

9 dec, 2017 22:37
Kattbjörn
Prefekt

Avatar


Musikhjälpen börjar imorgon!! Och det är typ 2 minuters promenad från mig!!!! Det kan inte bli bättre!! Eller jo, om jag varit ledig om dagarna kanske! Men ska försöka hänga utanför buren varje kväll!

10 dec, 2017 11:12
Epiphany
Elev

Avatar


yerAwizardThea


Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag har inte mycket erfarenhet av BUP eftersom jag gick dit en gång och de fokuserade på helt fel saker och inte ens mitt mående. Fick några år senare diagnosen bipolär sjukdom typ 2,5. Vanliga läkare på vårdcentralen fick försöka hjälpa mig innan jag kunde komma till vuxenpsykiatrin. Det är ju viktigt att man får rätt diagnos och behandling. Jag fick antidepressiva när jag borde ha fått andra mediciner då en vanlig läkare blev tvungen att ta han om det. Det blev något bättre med antidepressiva men de gjorde mina hypomanier kraftigare (mildare form av mani). Nu med rätt behandling är det på väg åt rätt håll. Det jag vill säga med detta är att det finns några sjukdomar som kan förväxlas med vanliga depressioner som inte samtalsterapi eller självhjälp botar då de är kroniska och kan bryta ut i tonåren. Lätta depressioner brukar kunna gå att få lite fason på med stöd och självhjälp men när de blivit såhär svåra är det alltid sjukvården som gäller. Att få komma på en utredning så tidigt som möjligt är så otroligt viktigt för rätt behandling. Alla tillstånd klarar man inte av att hantera själv. Speciellt inte när depressionerna blivit så svåra som du beskriver det. Jag vet ju inte mycket om din bakgrund men du säger att du mår så fruktansvärt att du kanske kommer ta ditt liv och det är inte något man ska behöva tampas med ensam. Tyvärr är den som får hjälp idag den som skriker högst. Don't take no for an answer.

Jag trodde att jag skulle klara av mig själv när jag var 13-14 och nu har jag haft så mycket svängningar att jag i värsta fall får dras med permanenta slitningar på hjärnan som gör att jag knappt fungerar normalt i vardagen. Hade jag bara fått hjälp i tid hade det varit annorlunda idag.
Du borde egentligen få komma in så fort som möjligt tycker jag. Även vid allvarliga depressioner kan man vara oemottaglig för terapi och självhjälp så fortsätt kämpa för att få komma på utredning och lyssna inte på folk som säger att mediciner är dåligt om de bedömer att du behöver det för folk vet inte nog mycket om vad de pratar om. Mediciner kan vara avgörande för om man kommer att bli hjälpt av terapi överhuvudtaget och mår man så dåligt som du beskriver är det väldigt bra att det finns. Anledningen till att endel upplever att det blir värre med medicin är att det finns 100 olika och alla passar inte alla, så själva depressionen kan kännas värre men det är inte medicinen i sig som gör det utan frånvaro av en medicin som fungerar. De kan även ha lite olika biverkningar men då får man testa en annan tills man hittar något som passar och då blir man mycket mer mottaglig för hjälp och kan bearbeta saker. I mitt fall finns inga större problem att bearbeta så för mig är medicin avgörande (bp sjukdom går inte att bota med terapi, lite som diabetes i hjärnan).
Jag säger detta i förebyggande syfte då du garanterat kommer få höra någon som propagerar för att mediciner minsann bara är dåligt. Det kan vara en vuxen eller kompisar, men det finns alltid någon förståsigpåare som tror att de vet bättre.

KONTENTA:
Ge inte upp! En korrekt utredning är jätte viktigt!
Vägrar de utreda dig använd alla medel. Prata med kurator/skolsköterska och be dem prata med BUP, dina föräldrar, eller ring själv och säg att nu måste jag få hjälp nu!
Tjata sönder dem! Sånt här är alldeles för komplicerade saker för att man ska ta hand om det på egen hand (vilket jag förstår att du inte vill, men jag säger det ändå). Överdriv om du måste.


10 dec, 2017 12:49

Detta inlägg ändrades senast 2017-12-10 kl. 21:02
Antal ändringar: 13

Kintsugi
Prefekt

Avatar


Skrivet av yerAwizardThea:
Skrivet av Kintsugi:
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Skrivet av yerAwizardThea:
Skrivet av Kintsugi:
Skrivet av yerAwizardThea:
Hej mugglis, det var ett tag sedan vi sågs sist! Jag vet att jag mest bara kommer hit för att klaga och jag kommer tyvärr fortsätta på den trenden nu.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag mår piss, har tappat intresset i det mesta och har återkommande panikångestattacker. Mina föräldrar tror att jag kommer ta livet av mig och det är mycket troligt.


Heeeej, Har du någon att tala med i din omgivning? Eller kanske mugglis är bästa platsen för dig att få skriva av dig? Tror dina föräldrar verkligen att du kommer ta livet av dig? Vad gör de för att motverka detta? Försöker dem muntra upp dig, eller låta dig vara i hopp om att du skall sortera ut tankarna på egen hand?

Hel kravlöst gråt, skrik, få ut känslorna, få ut mörkret! Har du några drömmar eller mål som motiverar dig till att vakna, ställa dig upp och sikta mot framtiden? Orkar du hitta något att fokusera på eller bli riktigt bra på för att känna att det finns med mening med någon här i livet.

Framförallt, kan du ta dig till en kurator eller psykiatrin? Panikångestattacker är det värsta som finns. Kanske behöver du medicinering? Har du läst eller lyssnat på Therese Lindgrens "Ibland mår jag inte så bra"? Så himla bra bok. Den fick mig att våga inse att "helvete, jag måste faktiskt prata med någon oavsett hur lite jag faktiskt vill det". Therese berättar bland annat att första året med medicinering blev det bara värre och värre, men därefter hade man liksom dragit i allt som byggts upp inom henne och bearbetat varje liten vrå som skapat stress, oro, panik, ångest i det långa loppet. Därefter mådde hon bara bättre och bättre, kanske är det liknande "berg-och-dalbana" du behöver ge dig ut på. Bearbeta och töm kroppen och tankarna på allt som byggts upp, för att sedan kunna gå vidare med lättare andetag.

Vi finns här.
JAG finns här. Skriv närhelst du vill om du behöver! Jag är absolut ingen expert eller psykolog, men jag satt som enda regel att ALDRIG ta mitt egna liv. Skulle de ske i olycklig flygolycka eller naturkatastrof, fine. Men jag ska aldrig göra det på egen hand. Det finns trots allt en hel del drömmar inom mig som motiverar mig att blicka framåt, för att undvika all ångest och självhat som jag lever med om dagarna. Jag ber dig, ta till dig den enda regeln att inte fysiskt skada dig själv! Det räcker med all psykisk skada man bråkar med, det är mer än vad man mäktar med. Men du är inte ensam, och du är inte värdelös, och för någon eller några där ute så betyder du allt!
Har BUP som jag går till men det enda de säger är att jag mest troligt har ångest och depression. Jag måste ju bli utredd för att få mediciner men de verkar inte ha någon plan på att reda ut det. Mamma och pappa hanterar det ändå bra, de försöker hitta lösningar och hjälpa mig.


(Så mycket text - satte i spoiler )

Det känns ju skit om man antar att du har ångest och depression och inte utredar det mer? Som att tiden skall läka såren? Nu låter det ju snarare som att alla spöken i huvudet kan ställa till med mer oreda, och att det måste bli ännu sämre innan man kan få hjälp att bli bättre. För ibland behövs hjälp utifrån.

Skönt att du har föräldrarna, jag håller tummarna och hejjar på dig! ♥
Ja det är fördärvligt faktiskt. Tack ♥



Gått någon vecka sedan du skrev här, hur har det varit den här veckan? Hur mår du? Kan du lista upp dagar, timmar eller stunder som känts bättre och lättare än andra och kan du fokusera på dem med en känsla av positivism?
☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾

10 dec, 2017 12:57
1 2 3 ... 2008 2009 2010 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.