Scorperion
Elev
|
Vill inte. Orkar inte. Inte värd nånting
30 nov, 2017 15:53
|
Rupert
Elev
|
Skrivet av Scorperion: Vill inte. Orkar inte. Inte värd nånting
Du måste.Du kommer orka.DU ÄR VÄRD EN MASSA OKEJ?
30 nov, 2017 17:19
|
Solkatten
Elev
|
Vill ha läkemedel mot sömn och ångest utskrivet men vet inte hur jag ska klara av att berätta att jag faktiskt mår dåligt. Får ännu mer ångest nu pga detta. Har mått dåligt i flera år men tror faktiskt ingen vet om det. Behöver troligtvis antidepressiva också men det vågar jag inte ta. Man ska tydligen må sämre i början och jag har haft stunder då jag mått sämre. Jag vill absolut inte vara där i bottnen igen det var hemskt.
Men är det svårt att få läkemedel mot sömn och ångest utskrivet? Jag behöver verkligen det...
"If you expect disappointment, then you can never really be disappointed."
1 dec, 2017 14:59
|
Hufflepuffstrollstav
Elev
|
Tack för mig
Spoiler:
Tryck här för att visa!Vill börja skada mig själv igen (även fast jag inte kommer att görat) för att jag mår så himla dåligt, allt blir bara värre och värre - ångesten, depressionen och självmordstankarna. Jag går till kuratorn på skolan som har pratat med ungdomshälsan som sa att jag skulle få gå till en psykolog men så fick jag en kurator istället som inte hjälper till och ingenting år framåt, allt står still och jag vill bara må bra, kanske få någon medicinering eller läggas in nånstans och få hjälp. Jag är så himla feg och vågar inte säga emot så jag vågar inte säga allt till kuratorn på skolan, jag vet att man måste det för att något ska hända men jag är så himla dålig bara. Så har vi även en massa redovisningar till nästa vecka och jag är inte ens halvvägs klar med dem vilket gör att jag mår ännu sämre och jag suger på att skriva också. Förlåt för att jag tog din tid du som läste det här, ha en bra dag
  
1 dec, 2017 17:35
|
Kintsugi
Prefekt
|
Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av yerAwizardThea: Skrivet av Kintsugi: Skrivet av yerAwizardThea: Hej mugglis, det var ett tag sedan vi sågs sist! Jag vet att jag mest bara kommer hit för att klaga och jag kommer tyvärr fortsätta på den trenden nu. Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag mår piss, har tappat intresset i det mesta och har återkommande panikångestattacker. Mina föräldrar tror att jag kommer ta livet av mig och det är mycket troligt.
Heeeej, Har du någon att tala med i din omgivning? Eller kanske mugglis är bästa platsen för dig att få skriva av dig? Tror dina föräldrar verkligen att du kommer ta livet av dig? Vad gör de för att motverka detta? Försöker dem muntra upp dig, eller låta dig vara i hopp om att du skall sortera ut tankarna på egen hand?
Hel kravlöst gråt, skrik, få ut känslorna, få ut mörkret! Har du några drömmar eller mål som motiverar dig till att vakna, ställa dig upp och sikta mot framtiden? Orkar du hitta något att fokusera på eller bli riktigt bra på för att känna att det finns med mening med någon här i livet.
Framförallt, kan du ta dig till en kurator eller psykiatrin? Panikångestattacker är det värsta som finns. Kanske behöver du medicinering? Har du läst eller lyssnat på Therese Lindgrens "Ibland mår jag inte så bra"? Så himla bra bok. Den fick mig att våga inse att "helvete, jag måste faktiskt prata med någon oavsett hur lite jag faktiskt vill det". Therese berättar bland annat att första året med medicinering blev det bara värre och värre, men därefter hade man liksom dragit i allt som byggts upp inom henne och bearbetat varje liten vrå som skapat stress, oro, panik, ångest i det långa loppet. Därefter mådde hon bara bättre och bättre, kanske är det liknande "berg-och-dalbana" du behöver ge dig ut på. Bearbeta och töm kroppen och tankarna på allt som byggts upp, för att sedan kunna gå vidare med lättare andetag.
Vi finns här.
JAG finns här. Skriv närhelst du vill om du behöver! Jag är absolut ingen expert eller psykolog, men jag satt som enda regel att ALDRIG ta mitt egna liv. Skulle de ske i olycklig flygolycka eller naturkatastrof, fine. Men jag ska aldrig göra det på egen hand. Det finns trots allt en hel del drömmar inom mig som motiverar mig att blicka framåt, för att undvika all ångest och självhat som jag lever med om dagarna. Jag ber dig, ta till dig den enda regeln att inte fysiskt skada dig själv! Det räcker med all psykisk skada man bråkar med, det är mer än vad man mäktar med. Men du är inte ensam, och du är inte värdelös, och för någon eller några där ute så betyder du allt! Har BUP som jag går till men det enda de säger är att jag mest troligt har ångest och depression. Jag måste ju bli utredd för att få mediciner men de verkar inte ha någon plan på att reda ut det. Mamma och pappa hanterar det ändå bra, de försöker hitta lösningar och hjälpa mig.
(Så mycket text - satte i spoiler  )
Det känns ju skit om man antar att du har ångest och depression och inte utredar det mer? Som att tiden skall läka såren? Nu låter det ju snarare som att alla spöken i huvudet kan ställa till med mer oreda, och att det måste bli ännu sämre innan man kan få hjälp att bli bättre. För ibland behövs hjälp utifrån.
Skönt att du har föräldrarna, jag håller tummarna och hejjar på dig! ♥
☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾
1 dec, 2017 19:21
|
Scorperion
Elev
|
”Det som är så bra med dig det är att du inte tar åt dig så lätt utan går vidare” sa personen som om och om igen ställde till det för mig tills jag knäcktes rejält. Jag kanske ser ut att vara stark och komma över saker lätt men innerst inne är jag både känslig och långsint. Förlåt så kallade ”bästa vän” att du aldrig såg igenom mig
1 dec, 2017 20:47
|
yerAwizardThea
Elev
|
Skrivet av Kintsugi: Spoiler:Tryck här för att visa!Skrivet av yerAwizardThea: Skrivet av Kintsugi: Skrivet av yerAwizardThea: Hej mugglis, det var ett tag sedan vi sågs sist! Jag vet att jag mest bara kommer hit för att klaga och jag kommer tyvärr fortsätta på den trenden nu. Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag mår piss, har tappat intresset i det mesta och har återkommande panikångestattacker. Mina föräldrar tror att jag kommer ta livet av mig och det är mycket troligt.
Heeeej, Har du någon att tala med i din omgivning? Eller kanske mugglis är bästa platsen för dig att få skriva av dig? Tror dina föräldrar verkligen att du kommer ta livet av dig? Vad gör de för att motverka detta? Försöker dem muntra upp dig, eller låta dig vara i hopp om att du skall sortera ut tankarna på egen hand?
Hel kravlöst gråt, skrik, få ut känslorna, få ut mörkret! Har du några drömmar eller mål som motiverar dig till att vakna, ställa dig upp och sikta mot framtiden? Orkar du hitta något att fokusera på eller bli riktigt bra på för att känna att det finns med mening med någon här i livet.
Framförallt, kan du ta dig till en kurator eller psykiatrin? Panikångestattacker är det värsta som finns. Kanske behöver du medicinering? Har du läst eller lyssnat på Therese Lindgrens "Ibland mår jag inte så bra"? Så himla bra bok. Den fick mig att våga inse att "helvete, jag måste faktiskt prata med någon oavsett hur lite jag faktiskt vill det". Therese berättar bland annat att första året med medicinering blev det bara värre och värre, men därefter hade man liksom dragit i allt som byggts upp inom henne och bearbetat varje liten vrå som skapat stress, oro, panik, ångest i det långa loppet. Därefter mådde hon bara bättre och bättre, kanske är det liknande "berg-och-dalbana" du behöver ge dig ut på. Bearbeta och töm kroppen och tankarna på allt som byggts upp, för att sedan kunna gå vidare med lättare andetag.
Vi finns här.
JAG finns här. Skriv närhelst du vill om du behöver! Jag är absolut ingen expert eller psykolog, men jag satt som enda regel att ALDRIG ta mitt egna liv. Skulle de ske i olycklig flygolycka eller naturkatastrof, fine. Men jag ska aldrig göra det på egen hand. Det finns trots allt en hel del drömmar inom mig som motiverar mig att blicka framåt, för att undvika all ångest och självhat som jag lever med om dagarna. Jag ber dig, ta till dig den enda regeln att inte fysiskt skada dig själv! Det räcker med all psykisk skada man bråkar med, det är mer än vad man mäktar med. Men du är inte ensam, och du är inte värdelös, och för någon eller några där ute så betyder du allt! Har BUP som jag går till men det enda de säger är att jag mest troligt har ångest och depression. Jag måste ju bli utredd för att få mediciner men de verkar inte ha någon plan på att reda ut det. Mamma och pappa hanterar det ändå bra, de försöker hitta lösningar och hjälpa mig.
(Så mycket text - satte i spoiler )
Det känns ju skit om man antar att du har ångest och depression och inte utredar det mer? Som att tiden skall läka såren? Nu låter det ju snarare som att alla spöken i huvudet kan ställa till med mer oreda, och att det måste bli ännu sämre innan man kan få hjälp att bli bättre. För ibland behövs hjälp utifrån.
Skönt att du har föräldrarna, jag håller tummarna och hejjar på dig! ♥ Ja det är fördärvligt faktiskt. Tack ♥
2 dec, 2017 15:06
|
TheFifthMarauder
Elev
|
För ett år sen hade jag aldrig trott att mitt liv skulle se ut som det gör nu.
2 dec, 2017 15:40
|
Emmi
Prefekt
|
Vill bara från denna plats.
Inegn vet nått om mej, låtsas att allting alltid är super bra fast ina vänner sitter och pratar om hur skit deras liv är kniper jag käft.
Är så tacksam om det bara hjälper att få komma iväg härifrån.. Bara få börja om på nytt ställe där ingen känner mej.
3 dec, 2017 12:18
|
TheFifthMarauder
Elev
|
Ångest ångest ångest ångest ångest
4 dec, 2017 22:57
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen