Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Vildvittra:}
Tänk om alla människor kunde vara som detta barn?



Ibland tänker jag att fan vilket viktigt jobb jag har (jobbar på förskola). Jag får ta hand om barn och lära dem saker sedan de är riktigt små.
De kommer påverkas otroligt av förädlar, media och samhället i stort, men jag hoppas att även jag kan påverka lite.
Jag vet att jag gör det och att de lär sig mycket, men ibland känns det bara hopplöst när samhället är som det är.

_{Skrivet av yerAwizardThea:}
Hej mugglis, det var ett tag sedan vi sågs sist! Jag vet att jag mest bara kommer hit för att klaga och jag kommer tyvärr fortsätta på den trenden nu.

_{Skrivet av Kintsugi:}



Heeeej, Har du någon att tala med i din omgivning? Eller kanske mugglis är bästa platsen för dig att få skriva av dig? Tror dina föräldrar verkligen att du kommer ta livet av dig? Vad gör de för att motverka detta? Försöker dem muntra upp dig, eller låta dig vara i hopp om att du skall sortera ut tankarna på egen hand?

Hel kravlöst gråt, skrik, få ut känslorna, få ut mörkret! Har du några drömmar eller mål som motiverar dig till att vakna, ställa dig upp och sikta mot framtiden? Orkar du hitta något att fokusera på eller bli riktigt bra på för att känna att det finns med mening med någon här i livet.

Framförallt, kan du ta dig till en kurator eller psykiatrin? Panikångestattacker är det värsta som finns. Kanske behöver du medicinering? Har du läst eller lyssnat på Therese Lindgrens "Ibland mår jag inte så bra"? Så himla bra bok. Den fick mig att våga inse att "helvete, jag måste faktiskt prata med någon oavsett hur lite jag faktiskt vill det". Therese berättar bland annat att första året med medicinering blev det bara värre och värre, men därefter hade man liksom dragit i allt som byggts upp inom henne och bearbetat varje liten vrå som skapat stress, oro, panik, ångest i det långa loppet. Därefter mådde hon bara bättre och bättre, kanske är det liknande "berg-och-dalbana" du behöver ge dig ut på. Bearbeta och töm kroppen och tankarna på allt som byggts upp, för att sedan kunna gå vidare med lättare andetag.

Vi finns här.
JAG finns här. Skriv närhelst du vill om du behöver! Jag är absolut ingen expert eller psykolog, men jag satt som enda regel att ALDRIG ta mitt egna liv. Skulle de ske i olycklig flygolycka eller naturkatastrof, fine. Men jag ska aldrig göra det på egen hand. Det finns trots allt en hel del drömmar inom mig som motiverar mig att blicka framåt, för att undvika all ångest och självhat som jag lever med om dagarna. Jag ber dig, ta till dig den enda regeln att inte fysiskt skada dig själv! Det räcker med all psykisk skada man bråkar med, det är mer än vad man mäktar med. Men du är inte ensam, och du är inte värdelös, och för någon eller några där ute så betyder du allt!