Skriva av sig-tråden

jag har börjat gå till en kurator på ungdomsmottagningen och jag tycker det är väldigt jobbigt! jag känner att jag säger saker som hon missuppfattar och jag går dit för min ångest och pga av den vågar jag inte säga emot om hon har fel eller om hon missuppfattar något, jag vågar inte berätta heller det jag vill och jag vet verkligen inte vem jag ska säga till för att det ska bli bättre för att om jag skulle byta kurator så skulle jag inte våga mer för det och allt är bara jobbigt nu

Min klass och parallellklass hade en teater/kabaré och jag bjöd in folk till att komma och se den men ingen av dem jag frågade kom dit. Deras vänner gjorde det, men jag vågar inte prata med dem. Jag är så himla ledsen för att det var så få föreställlningar och alla jag faktiskt ville ha där antingen kunde inte eller ville inte komma eller blev sjuka, och nu är det försent. Jag hade behövt dem där efter föreställningarna, när jag verkligen behövde en kram för att inte falla isär, men istället bröt jag bara ihop. Jag är glad att jag har varit med i kabarén, jag önskar bara att någon som brydde sig hade sett den.

Önskar bara att det fanns en paus och en spola tillbaka-knapp i livet

Jag hatar att när jag blir nervös så skakar mina ben så jäkla mycket.

alltså guuud. imorgon har jag träning med b-laget och jag kommer säkert göra bort mig igen... blir ju inte bättre av att hon är där vilket bara kommer göra mig ännu mer nervös... ehhhugh feelings are complicated

ibland mår jag inte så bra

Fick tillbaka kostnadsförslaget för min dator, som varit på lagning, och det blev mer än vad jag hade trott D:

Nu har jag bara ångest och vet inte vad jag ska göra..... det är billigare att köpa en ny men samtidigt så otrolgit drygt för måste installera om allting osv.... pallar inteee D:

Lyssnar på en jättebra bok, fast hemsk... började nästan gråta på bussen. En viktig del av handlingen är några vänner som blir höga, fulla och provocerade och alla ger sig på en i gänget med övervåld och förnedrande glåpord, det slutar med att hen dör som följd av det. Jag har sällan blivit så illa berörd av en bok. Det slog an en sträng av min djupaste fruktan tror jag. Jag hade inga vänner under stor del av min uppväxt och nu när jag har vänner är jag rädd att förlora dem... boken tog denna rädsla och drog det till sin yttersta spets. Fy. Fan.

Vill inte säga vilken bok p g a spoilers. Det är en kriminalroman i alla fall, jag älskar krmininalromaner som ljudböcker fastän jag tycker det är otäckt samtidigt... och just denna utspelar sig på en plats jag besökte bara för nån vecka sen och samma tid på året, kan ju också påverka att det blir extra påtagligt när jag har miljön så klart framför mig.

Fett kul att man bröt ihop mitt i skolan och snorade ner hela bordet jag satt vid

Jag vet inte vad det är men det tycks vara omöjligt att få ett jobb. Jag har pengar så jag klarar mig, men ändå tvekar jag för det är ett så stort steg, men får jag inget jobb innan december så är det bestämt. Då åker jag till Australien. Själv eller inte det spelar ingen roll, men då gör jag det för jag kan inte stanna här. Jag har varit fast här i snart tjugo år och jag måste göra något som jag verkligen drömt om innan jag blir galen, så lösning; Australien?