Sjunde året på Hogwarts

"det kan du glömma Laura" sa Draco och log
"jag vill vara vaktare igen, det var faktiskt kul. O jag kan vara med Draco" sa jag
"vi är med dig syrran" sa tvillingarna o tog fram sina slagmänsutröstning
"då är vi med här" sa Bill och Charlie som kom över planen o ställde sig hos oss
"vi är era slagmän" sa Charlie
"jag är jägare då" sa Dean o ställde sig hos Laura
"då är jag er vaktare" sa Fleur som kom gående över planen med ett stort leende
"då får jag vara jägare" saBlaise och vi nickade
"då kör vi" sa jag som hade trollat fram min kvast, o lyfte från marken o de andra gjorde lika dant o spelet var igång

- Så kul, vi blir två hela Quidditch lag, och vi kan använda alla bollar, sa jag glatt och satte mig upp på min kvast som jag hade trollat fram.
Vi lyfte alla från marken med en gång och spelet satte igång.
Alla var faktiskt riktigt bra, Fleur släppte in några mål, men Dean gjorde några mål han med så det jämnade ut sig.
Jag såg på Draco, han flög vaksamt runt planen och jag tänkte att jag skulle lura honom.
Så jag störtdök och Draco gjorde det samma, jag höjde kvasten i sista sekund och Draco störtade i marken.
Jag flög upp och såg kviken vid en av målstolparna, flög snabbt fram och tog den.
- Vi, vann, skrek jag glädjestrålande och landade sedan vid Draco.
Han blödde näsblod men såg bra ut i övrigt.
Jag stoppade blödningen och tog bort allt blod med trollstaven och drog sedan upp honom på fötter.
- Vi vann Draco, sa jag med ett retsamt flin och visade honom kviken.

Jag skrattade åt Draco
"jag trodde inte du skulle gå på den lätta" sa jag roat
"du ska ju vara på min sida!" sa han surt
"jag är på din sida" sa jag och försökte låta allvarlig, men lyckades inte. Draco bara blängde surt på mig o de andra förstod att det var bäst att inte reta honom. Jag hjälpte honom upp och såg att Fred tittade på något
"det verkar vara en uggla" sa han o den kom närmare
"det är pappas" sa jag när den kom närmare o sedan landade lätt på min arm. Jag låssade brevet o ugglan såg surt på mig "biter du mig så ryker dina fjädrar"
Ugglan satt genast stilla o jag låssade brevet och vek upp det.
Vi behöver prata! Nu! Jag har fått reda på att bägaren är borta. O jag fick reda på att du hämtade ut den! Jag vill ha några svar!
Jag läste igenom brevet o satte mig sedan ner o tänkt över allt. De andra såg frågande på mig
"han vet" var allt jag svarade
"vad ska du göra?" sa Blaise
"jag vet faktiskt inte. Han vill prata så jag antar att jag få åka dit"
"är det verkligen så smart?" sa Draco o jag bar ryckte på axlarna
"jag vet faktiskt inte" svarade jag lite förvirrat

Jag såg på Cara och log.
- Jag tycker du borde åka, du behöver tala med honom.
Det ska inte finnas några missförstånd kvar när och om det där du vet händer.
Och vad kan han göra? ni kommer förmodligen att bråka men gör det bra sedan, sa jag leende och såg på henne.
- Tro mig du vill inte ha massa missförstånd och bråk kvar, när det händer, sa jag allvarligt.
De andra tittade på oss men jag ignorerade dem och såg allvarligt på henne.

Jag mötte Lauras blick
"jag vet. Men ändå... Vad ska jag säga? Han kommer inte förstå. Jag kunde ju lika väl ha stuckit kniven i ryggen på honom. Jag är hans dotter, han ska kunna lita på mig" sa jag sorgset
"pratar vi fortfarande om du-vet-vem?" viskade George
"jag tror det" svarade Fred o jag såg bara på dem
"han kommer förstå" sa Draco men jag hörde att han inte trodde på det själv. Jag tog ett djupt andetag, ställde mig upp och såg på dem
"om jag inte kommer tillbaka innan i kväll kan ni nog hitta mig i fängelsehålorna" sa jag lite roat o transfererade mig hem till min far o öppnade nervöst dörren o steg in

Jag såg på Cara och log.
- Är du inte tillbaka i morgon bitti så kommer vi efter dig, sa jag lätt och såg på henne när hon transfererade sig iväg.
- Hoppas det går bra, sa jag oroligt och Draco nickade lika oroligt och såg på det stället där hon hade försvunnit.
- Varför dkickade du iväg henne då?, sa George förvånat.
- För att jag inte vill att de ska vara osams eller ha ett gräl mellan sig, sa jag och vi gick tillbaka till Kråkboet för att vänta på henne.

( God natt ♥ )

(natti natti ♥ söta drömmar ♥ )

Jag steg försiktigt in i rummet och såg pappa sitta framför brasan och han såg argt på mig, men jag sa inget utan bara stod kvar på golvet
"Och vad tror du att du håller på med?" fräste han irriterat men gav mig ingen chans att svara "Jag trodde du stod på min sida! om du ni så gärna vill byta sida kan du väll säga det och inte högga mig i ryggen!! jag trodde jag kunde lite på dig!! men tydligen så hade jag fel!! Vad har flugit i dig? Jag trodde..."
"Sluta!" skrek jag och såg på honom med tårarna rinna och han tystnade och såg lite undrande på mig
"Jag står på din sida! och jag står på den andra sidan med! hur lätt tror du det är för mig? hur lätt tror du det är att höra hur mycket alla hatar dig! alla hemska saker du gör! och vad tror du folk tycker om mig?"
"välj sida då!" sa han lätt
"Jag kan inte välja sida!! jag har folk jag älskar på båda sidor! varför kan du inte bara vara som en normal far?" sa jag sorgset
"Du måste ju ändå välja i slut ändan så välj nu!" sa han och igronerade den sista frågan
"Jag vet att jag måste välja! och hur tror du det är för mig? antingen ser jag dig dö eller så ser jag Harry dö! jag vill inte se nån av er döda!" sa jag sorgset och för första gången verkade pappa förstå vad ajg gick igenom. han gick fram till mig och slog armarna om mig och allting brast. jag bara grät
"Shh, det kommer ordna sig" sa han mjukt och jag nickade, jag hoppas verkligen det. jag vill verkligen inte såra någon eller se någon dö
"Du sårar ingen, du gör ditt bästa som alltid" sa han och jag orkade inte bry mig i fall han läste mina tankar just nu.
"Jag har väll ingen rätt att vara arg på dig. jag förstår nu varför du gjorde det. jag uppskattar det inte men jag förstår dig" sa han och jag log lite
"Jag har ju fortfarande kvar medaljongen" sa jag försiktigt och såg på den. vad ska jag göra med den? förstör jag den kommer pappa dö och om jag inte gör det så kommer Harry dö.
"Du väljer själv, precis som du alltid gjort. jag hoppas du väljer min sida men jag kan inte hindra dig, det kan ingen. du har alltid haft din egen vilja" sa han mjukt och såg på mig o torkade mina tårar, precis som när jag var liten o jag nickade svagt.
"Förlåt att jag skrek på dig" sa han
"Förlåt att jag hjälpte dem" sa jag
"Jag förstår varför, men som sagt jag uppskattar det inte" sa han och jag nickade o kände att huvudet snurrade lite o jag fick ta tag i pappa för att inte ramla
"Har du fortfarande inte sovit?" sa han frågande
"Inte särskilt mycket. jag är för orolig för att sova" sa jag
"Jag förstår det, jag ska..." mer hörde jag inte innan allt blev svart och jag kände hur jag dunsade i golvet. sedan kände jag hur någon lyfte upp mig och jag orkade inte protestera, snart låg jag i min säng och alla ljud försvann

( Är du hos Malfoys eller hos Voldemort? )

Vi kom tillbaka in i Kråkboet där Molly hade lagat mat.
- Gissar att ni är hungriga efter matchen, vilka vann?, sa hon glatt och vände sig om och såg våra ansikten.
- Vad har hänt?, sa hon oroat.
- Inget egentligen, Cara har besökt sin far, sa jag med en axelryckning och försökte att rösten skulle låta naturlig.
Molly sa inget och vi åt middagen under tystnad.
Efter maten diskade vi och satte oss sedan framför brasan.
Jag såg på Draco och han reste sig upp och vi gick ut i trädgården.
- Kommer inte Cara tillbaka i morgonbitti, så tänker jag åka dit och se vad som hänt.
Det sa jag till henne, sa jag och såg på Draco.
- Ja, och jag följer med, sa Draco och såg på mej.
- De andra då?, sa han sen.
- Vi säger inget till dem, vi möts i köket vid sju tiden och har hon inte dykt upp då så följer vi efter henne.
Jag vill inte att fler ska råka illa ut, sa jag med en axelryckning och Draco nickade.
Sen gick vi in och satte oss framför brasan innan vi gick och la oss.

(Jag är hos pappa )

jag vaknade och satte mig oroligt upp och såg mig runt och märkte att jag var i mitt rum och andades ut och märkte då huvudverken och jag la mig ner igen.
"Hur mår du?" jag vände mig om och såg på pappa
"Jag vet inte jag har huvudverk" sa jag och försökte le lite
"Här drick den här och försök sova lite till" sa han och gav mig en gröndryck
"Jag måste tillbaka" sa jag och han skakade på huvudet
"Du ska ingen stans! inte fören du är bra! sov nu så får vi se i morgon" sa han och jag nickade svagt och la mig ner och slöt trött ögonen

(Måste äta nu, men du kan väll vara din pappa eller dig själv för jag vet inte hur vi ska komma därifrån annars hörs om typ en timma. )

Jag vaknade upp och såg att de andra sov.
Jag klädde tyst på mig och smög ner i köket där Draco satt och väntade.
- Redo?, sa jag
- Redo, sa Draco samanbitet och vi transfererade oss framför de stora grindarna.
- Så vad gör vi nu?, det kan ju inte bara vara att promenera in. Eller hur?, sa Draco och jag ryckte på axlarna.
- Jag vet inte?, vi får väll bara öppna dem och gå in och hoppas på det bästa, sa jag och såg på de stora gallergrindarna.
Vi öppnade de stora grindarna och befann oss på gårdsplanen och det stora huset uppenbarade sig för oss.
Plötsligt hördes ett öronbedövande ljud och blixtar av ljus flög genom luften och vi hoppade undan för att inte bli träffade.
- Vi är upptäkta, sa Draco förskräkt.
- Ja, märker det, sa jag och försökte komma på vad vi skulle göra.