Life - Lupple & Medi PRS

Han kysste henne och nickade.
"Men du gick inte. Jag ser dig..." han drog henne så nära att han andades varma andetag mot henne.
"Pratade du och Miss Olivia?"

Hon nickade sakta, leendes. "Jag är här. "Log hon och rös av hans varma andetag och kröp ännu närmare. "Vi pratade, jag fick några goda råd." Viskade hon och la armarna omkring honom och kramade om honom.

Han nickade och slöt ögonen.
"Jag har en pressent till dig. Den är klar men om di vill ha den i morgon så är det okej. Jag har inte hunnit slå in den." Han blickade upp på henne.
"Vill du ha den iallafall?"

Mistril fnissade till. "En present? Älskling jag blir nyfiken. "Viskade hon och smög in sina händer innanför hans täcke och tröja så hon kunde känna hans varma hud mot fingrarna. " Kan jag få vad det än är redan nu?" Frågade hon glatt och såg på honom med stora ögon.

Han såg på henne och nickade. Kysste henne och tog sig fummligt ur sängen. Öppnade dörren och såg på henne.
"Vänta här." Han tog sig ner för trappan. Han gick in i köket och hämtade armbandet som låg ute innan han sprang upp och räckte över det.
"Jag och Miss Olivia gjorde armband i går. Du får det här av mig. Det är mörkt trä för din vita hy ska skina mer. Du gillar min handstil så jag skrev in ditt namn innan jag grävde ur det och fyllde det med rödglitter färg." han log stolt.
"Gillar du det?"

Hon besvarade kyssen och följde honom med blicken. "Okej jag väntar. "Log hon och hörde honom ta sig ned och ut och sedan upp igen. Hon satte sig upp och såg på armbandet han höll i handen och log stort. "Älskling. "Tjöt hon glatt och hoppade ur sängen och nickade. "Du tänker då på allt. "Viskade hon och rörde vid det innan hon omfamnade honom och kysste honom. "Tack, tack tack. "Viskade hon efter varje kyss och drog med honom till sängen så de båda satt i den och höll fram sin arm. "Vill du hjälpa mig att fästa det?" Frågade hon uppjagat- lyckligt. "Jag älskar det. "Förkunnade hon ärligt.

Han skrattade och trädde på det.
"Det är bara att sticka in handen. Det är inga lås ." Han lade armarna om henne.
"När du sa att du skulle gå blev jag så upprörd. Jag ville inte att du skulle gå." han smekte armbandet.
"Jag har inte råd med en vigselring och inte en förlovningsring men Mistril." Han föll på knä.
"Vill du gifta dig med mig?"

Mistril log glatt och såg på honom. "Du vet att jag gillar när du rör mig. "Viskade hon och studerade armbandet med stora och glada ögon. Det var väldigt fint, det var väldigt- Ethan. Hon kramade honom tillbaka och fnissade. "Tack. "Log hon men slutade snart le och nickade istället. " Jag vet, förlåt. "Mumlade hon innan hon tystnade och bara tittade på honom. Varför pratade han om ringar? Chocken nådde klimax när hon såg honom falla ned på knä. Hon satt där och bara stirrade-totalt chockad. "Älskling. "Stammade hon och smekte hans kinder. "Älskling. "Viskade hon och hennes ögon visade allt från total förvirring till fullständig glädje- lycka- kärlek. Det var oklokt, det var omöjligt men ändå så nickade hon. "Ja Ethan. "Viskade hon och böjde sig fram och kysste honom.

Han såg på henne och log. Lade armarna om henne och tog henne i famnen. Kysste henne en gång, två gånger och sedan flera.
"Se armbandet som en vigselring som en början. Ta av vid duschen bara." Han såg på henne och tårar föll ner för hans kinder.
"Min egna Mi."

Hon besvarade varje kyss och nickade. "En väldigt bra förlovningsring älskling. "Viskade hon och kysste honom igen. Torkade hans tårar och kysste bort några andra. " Din."Log hon och kramade honom, lyckligt. Kröp upp i hans knä och fnissade. " Förlovad. "Viskade hon, det kändes som hon svävade på några moln. Moln av lycka, detta var på ett sätt så rätt.