Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log och tog på sig de tofflor i siden hon fått och reste sig med Sammi i famnen.
"Åh om jag kan få något sött skulle jag må bra. Kanske frukt." Hon lade huvudet på sned.

Tjänaren nickade och ursäktade sig för att hämta en frukt från köket. Hon skar upp ananasen i små bitar för att sedan lägga upp på en fat. Hon tog med sig det ut till rummet där Kiliah och Sammi befann sig. "Här, Kiliah. Det kanske hjälper." Hon satte ner fatet på bordet och nickade åt henne. "Något mer?"

Hon hade lagt Sammi på sängen och satt sig vid soffan som stod i rummet. Hon plockade upp några bitar och log svagt.
"Åh de är så bra. Jag ropar om det är något." Hon smekte magen och log.
"Han är så ivrig."

Tjänaren nickade. "Dåså, då lämnar jag dig. Zydar kommer snart, tror jag." Hon ursäktade sig och vände sig om för att sedan gå därifrån.
Zydar klev strax därpå in i rummet. "Jag hörde att du fått något att äta. Bra. Hur var fotbadet?" Han log mot Kiliah och gick fram till henne för att böja sig fram och kyssa henne.

Hon nickade och åt av ananasen medan hon såg ut över havet. När Zydar kom ryckte hon till och smekte hans kind.
"Åh älskade."

"Tyckte du om fotbadet?", frågade han lågt igen och strök med handen över hennes kind. Han såg ner på hennes mage och lade sedan handen över den för att känna efter det lilla livet. "Han blir en stark en.", skrattade han och släppte taget.

"Jag trode du skulle ge mig det. Dina händer är så mjuka och det händer ibalnd min konung." Hon log och kände en liten spark.
"Han är lika aktiv som sin far med."


Smärtan fick henne att vråla ut sin smärta och kramade tyget från sängen medan hon såg sig om.
"Zydar älskade!" Hon kunde höra Sammis förtvivlande gråt långt borta.

Zydar skulle just till att kommentera Kiliahs ord, när hon vrålade av smärta och han backade ett steg. "Kiliah?!" Han förstod att det handlade om barnet och gick fram igen för att hjälpa henne att sätta sig bättre upp. Han ropade på tjänarna att komma dit med vatten och något att badda Kiliah med. Genast blev det rörelse inne i rummet och flera tjänare kom dit för att hjälpa till. "Kiliah, älskade, är det dags?"

Hon ville gråta och nickade häftigt.
"Ja det är dags." Hon snyfftade svagt och kände hans svala kropp mot sig.
"Lämna inte mig snälla. Jag är rädd." Hon blickade upp på honom och kramade om hans hand hårdare.

Zydar tog trasan som tjänarna kommit med för att blöta den i vattnet och sedan krama ur den innan han förde den mot hennes panna. han hyschade lågt. "Så, jag ska ingenstans. Lugn, älskling, du är trygg här." Zydar verkade inte bekymra sig om hennes handtag kring hans hand.
Tjänarna gjorde i ordning för att hjälpa Kiliah med födseln. De placerade en handduk redo för att ta emot barnet och tappade upp mer vatten för att rengöra henne och barnet. En annan såg efter Sammi som ändå verkade acceptera att tjänarna tog hand om honom. Sammi hade slutat att gråta.
"Dåså.", sa Zydar lågt och såg mot Kiliah.