wolfy & rollspelare prs

”Jag vill att du ska förlåta mig, och det ska vara för att du själv kommit fram till att jag är värd det.” Det var svårt att säga emot när hon bad honom och dessutom såg på honom med den där blicken, men han försökte göra det han ansåg vara bäst.

Cleo kollade på honom en stund och suckade lågt. Hon släppte honom och kröp upp i sängen istället, ville han hålla henne sällskap skulle hon inte stoppa honom, inte heller ifall han valde att lämna henne ifred.

”Om du fortfarande ville det på morgonen så lovar jag att överväga saken.” Att han faktiskt skulle använda tankekontroll på henne lovade han dock inte. Ingenting skulle ju bli bättre av att hon glömde bort allt för en stund, de skulle inte må bättre av det.

"Kan vi sova nu?" undrade hon och tittade på honom en stund innan hon la sig med ryggen mot honom. Hon slöt ögonen och drog täcket till hakan.

”Mm, sov du.” Det var inte riktigt läggdags för honom än men han stannade gärna kvar för att vaka över henne medan hon sov. Inte för att han misstänkte att något skulle hända men så länge hon inte önskade att han skulle ge sig av så ville han stanna.

Cleo nickade lite och låg tyst i sängen och stirrade in i väggen, hon visste inte riktigt vad hon kunde säga eller göra som kunde lätta på stämningen så hon lät bli att ens försöka.

Jonathan la sig halvt ner i sängen men höll ett litet avstånd från henne. Han var redan långt ute på hal is och behövde verkligen inte göra situationen värre.

Cleo tvekade lite innan hon vred på sig lite så att hon kunde ta hans hand och hårt krama om den. Hon slöt ögonen och tog ett djupt andetag.

Han sneglade mot deras sammanflätade fingrar och tillät sig själv att le lite, uppskattade enormt de små gester hon visade och gick med på. Kanske hon en vacker dag skulle väga lita på honom igen.
”Jag älskar dig.” Han förväntade sig inte ett svar men han ville att hon skulle veta det.

"Och jag dig." andades hon ut och slöt ögonen för att försöka somna, det gick bättre den gången då hon snabbt fallit i en djup sömn.