Rollspelare & Wolfy prs

"Jag höll på att bli galen, Leah. Var det där ett av dina dumma jävla test? Har jag inte visat att jag bryr mig eller? Hm?" fnös han och släppte henne. Han skakade på huvudet och granskade henne lite snabbt. "Du gör ett beslut här och nu, ska du hem till mig eller inte?" sade han.

”Varför är det så himla svårt för dig att acceptera att jag vill att du är säker då? Jag ville få dig att fatta hur det känns varje gång du ger dig av någonstans och jag inte vet om du kommer tillbaka, eller att veta att det finns folk som oroar dig då du inte vet deras nästa steg?” Hon harklade sig då hennes röst bröts en aning, svarade inte på hans fråga då hon inte vågade säga varken ja eller nej.

"Mitt liv är riskabelt och det har du vetat sen dagen du valde att följa med mig hem, Leah. Du har inte samma måltavla i ryggen och jag vill inte sätta den på dig heller. Jag har det som jag har på grund av mina egna val och det går inte att göra något åt nu." sade han och blängde på henne innan han skakade lite på huvudet.

”Och du har vetat precis hurdan jag är som person sedan dag ett, men ändå går det dig tillräckligt mycket på nerverna att jag mer gör dig en tjänst genom att låta dig vara ifred.” Leah backade några steg, tänkte vänta tills han gav sig av innan hon gick någonstans alls.

"Du är så manipulativ, Leah... Jag trodde verkligen du var oskyldig och allt." fnös han och skakade lite på huvudet och la armarna i kors. "Så vart ska du? Jag skjutsar dig. Mike, du kan dra." sade Jason kort och följde Mike med blicken.

”Kanske vi inte känner varandra så bra vi trodde oss göra.” Leah pressade fram ett leende trots att tårarna brände bakom ögonlocken, hon ville inte visa hur ont hans ord gjorde. Han skulle ha kunnat slå till henne och det skulle göra mindre ont. ”Jag vill inte ha din skjuts, jag klarar mig själv.” Han hade ju själv sagt att hon inte hade någonting att oroa sig för och hon ville verkligen bara komma därifrån.

"Bete dig. Jag skjutsar dig, vart ska du?" undrade han och drog handen över ansiktet. Han granskade henne lite snabbt och svalde hårt. Han gillade inte hur han var lindad runt varenda ett av hennes fingrar och han var medveten om det, men gjorde ändå inget åt det.

Leah vände ryggen till honom då hon inte längre kunde hålla sig från att gråta. Hon gjorde sitt bästa åt att torka bort alla innan hon vände sig halvt om igen.
”Åk nu så du inte blir försenad,” sa hon i hopp om att han faktiskt skulle åka.

Jason drog henne intill sig i en kram och kysste hennes hjässa. Han tog upp sin mobil och ringde upp grabbarna.
"Jag kommer inte." sade han bara innan han la på. Han la sin mobil i fickan och fortsatte hålla om henne.

Hon hatade att han genom att knäppa med fingrarna kunde vända på hela situationen, visste inte längre varken ut eller in. Det enda bra var förstås att han inte tänkte åka på uppdraget eller vart han nu varit på väg. Hon fortsatte hålla huvudet sänkt då hon inte tyckte om att gråta inför andra.