PRS(Dragon Fantasy)

Ina nickade, blek men sammanbiten att klara en hel dag till.
"Ja, tack" sa hon och såg upp då Ian knackade på och han och Selina kom in.
"De har fångat in en av männen." sa han som hälsning åt Stefan.

Stefan öppnade fönstret och då kom hans syster och Ian in. "Hej" log han mot dem men fick snabbt ett bistert uttryck. "Jaså? Om du vill kan du gå och förhöra honom, annars gör jag det".

Selina stod tyst och vågade inte säga något nu, hon tittade mest ner.

Ina la sig åter ner med huvudet bortvänt från dem stirrandes ut genom fönstret, hon ville inte ligga här.

Ian såg på Stefan och på Selina, "Helst både du och jag." sa han till Stefan och tog beskyddande Selinas hand, han ville inte lämna henne heller men han ville ha hämnd.

Stefan nickade. "Då gör vi det, vi kan gå direkt". Han såg mot INa sen. "Jag skickar upp mat till dig" sa han mjukt och såg sedan mot sin syster. "Dig med.

Selina nickade sakta och kramade om Ians hand innan hon släppte den och gick till Ina. "Hej" sa hon mjukt. "Hur är det?".

Ian nickade och kramade om Selina innan han följde efter Stefan och gick.

Ina svarade inte direkt utan vände sig om efter tag.
"Hej, bra antar jag, själv?" frågar hon och visar att Selina kan sätta sig om hon vill.

Stefan sa till en tjänare att ta upp mat innan han tog sig ner till fängrlsehålorna.

Selina satte sig sakta ner. "Bra...Antar jag". Hon kände sig bättre i alla fall.

Ian följde med honom, han fann detta obehagligt sen förra gången. Han hade gjort ett misstag och ville ha med Stefan med erfarenhet.

Ina satte sig försiktigt upp och bad Selina lägga kuddar bakom ryggen på henne så hon kunde sitta upp.

Stefan öppnade upp celldörren och kom in till mannen som var kedjad med mörk uppsyn. Det första Stefan gjorde var att sparka till honom. "Svin" muttrade han.

Selina satte några kuddar bakom och log lite svagt. "Ian har tagit bra hand om mig...Jag är glad att jag har honom".

Ian kom bakom men gjorde inget mot mannen, än var inte hans vrede utom kontroll.
"Medmänsklighet, har du hört talas om det?" säger han bara och stirrar på mannen som skulle dö.

Ina tackade och nickade åt hennes ord.
"Han är en fin man, har uppfostrat honom själv." sa Ina och blinkade roat åt Selina innan hon tog hennes hand.
"Det kommer bli bättre, nästan så man glömmer det, förtränger det om man inte blir påmind om det." säger hon tröstande.

Mannen stirrade bara tillbaka på Ian utan att verka ta notis till Stefan. "Du tröstade den där lilla slynan, har du också roat dig med henne?" flinade han men föll sedan ner på golvet då Stefan häftigt sparkade till honom igen, och när han kom för att göra det igen så höll några soldater tillbaka honom.

Selina skrattade lätt. "Jag önskar jag kunde säga så om Stefan, men det är mor som har uppfostrat honom, inte jag". Sedan blev hon allvarlig och kramade om Inas hand. "Jag blev påmind nyss...Mannen soldaterna kom med, han var en av dem som...". Hon avbröt sig själv och såg bort.