Varför sa du inget Tramptass? [sv]

nej inte jag om inte vattenpistoler räknas? men de kan du ju inte vara!! nu ska jag sluta skriva och ge dig en massa ider!! JA längtar riktigt mycket så länge du inte gör något hemskt!!

Skriver just nu nej vattenpistol räknas inte för jag tror ite du kan döda dig själv med den xD moHahaha ni får se vad som händer om en stund

Jaaaa!
Hoppas det kommer snart!

ja jag är grymt nyfiken på vad som ska hända även om jag är lite rädd just nu

så där kära läsare här är nästa kapitel och jag måste säga att det här faktiskt är mitt favorit kapitel hitils och jag hoppas ni ska uppskatta det!

Kapitel 12: att ett litet brev kan skrämma dig så

Remus vaknade på morgonen av att något kändes fel, han trevade efter Sirius hand men kunde inte finna den, Tramptass låg inte i sängen! Remus satte sig panikartat upp. Under alla år han känt den svart hårige mannen har han aldrig stigit upp tidigare än han själv. Den andra mannen fanns inte i rummet och han steg oroligt upp och snodde på sig morgonrocken och lämnade sovrummet bakom sig och började söka igenom huset men när han tjugo minuter senare kom till köket hade han fortfarande inte hittat Sirius och nu var han riktigt orolig. Han kan ju inte bara försvinna. Först tänkte han fråga Krake, men den lilla alfen gillade verken honom själv eller Sirius och eftersom Lupin inte hade någon makt över honom skulle han aldrig hjälpa honom i sökandet.
"Du kan ju inte bara försvinna Tramptass" sa han och slog sig bedrövat ner på en av kökets stolar och försökte finna en lösning på mysteriet. Det var då han såg brevet som stod på bordet. Det var inte särskilt stort och om han inte av en slump hade slagit ner ett glas på golvet hade han aldrig sätt det. Han tog försiktigt tag i det och undrade vem det var ifrån. Tänk om någon hade kidnappat Sirius? Remus öppnade långsamt brevet beredd på det värsta, han undrade vad som skulle stå skrivet. Han tog ett djupt andetag och började sedan läsa

Du som nu läser detta brev ska få lite information som du kan behöva för att finna den du saknar. Som du säkert har märkt är huset tomt och du kan söka igenom det igen i fall du inte tror mig men den du söker går inte att finna i detta hus. Om du nu i stället väljer att tro på mitt ord så vill jag att du ska ta på dig din kappa och bege dig till parken som ligger tre gator bort. Där kommer du få mer information om hur du ska gå vidare. Berätta inte för någon om vart du ska. Ignorerar du min varning är det du som får stå för följderna. Du har till klockan tolv på dig.

Remus satt som förstelnad. Han kunde inte tro det. någon hade tagit Sirius, hans Sirius! Han vaknade till och slängde en blick på klockan, halv tolv. Han reste sig snabbt upp och gick mot hallen och tog på sig kappan och stoppade ner brevet. Han visste vart parken låg, Sirius hade visat honom dagen efter att han flyttat in. När han började vandra ner för den blåsiga gatan undrade han hur de egentligen hade fått tag på Sirius och vem personen var? Krake kanske hade förrått honom och överlämnat honom till någon som fortfarande ansåg att Sirius var skyldig, eller kanske till någon av dödsätarna. Remus ökade stegen och ryste till och hoppades han skulle hinna.

Sirius satt på marken och hoppades Remus skulle komma. Tänk om han inte hade sätt brevet? Eller om han inte hittade hit, eller om han berättade för någon. Vad skulle då hända? Sirius visste inte utan bara hoppades Remus skulle göra som brevet sagt annars kunde det gå illa. Hans blick var fäst på grinden och bara väntade på att den välbekanta mannen skulle komma in i parken och att han faktiskt brydde sig soppas mycket att han inte skulle tveka med att komma. Tänk om Remus faktiskt struntade i honom? Tänk om han inte brydde sig lika mycket som Sirius räknat med? Vad skulle han göra då? Då skulle allt vara lönlöst. Han slängde en blick på en klocka i närheten och ryckte till när den slog sina välbekanta ljudliga tolv slag. Han såg inte varulven och vred lite på sig och undrade vad som skulle hända nu. men just som visaren skulle bli en minut över tolv dök den välbekanta mannen upp, han hade fortfarande pyjamas och morgonrocken på sig under kappan och de få personerna som befann sig i parken såg undrande på honom. Sirius antog att han inte haft tillräckligt med tid att byta om utan bara rusat hit. Han undrade hur länga han letat innan han hittade brevet. Sirius såg undrande på mannen som såg sig oroligt runt i parken. och animagusen visste att han sökte efter avsändaren till brevet men Remus skulle aldrig finna honom. Sirius såg nervöst ner i marken innan han reste sig upp från filten han hade suttit på och gick mot den andra mannen.

Remus hade sprungit den sista biten rädd för vad som skulle hända i fall han kom försent till parken och nu stod han andfått och sökte med blicken efter någon som kunde vara kontaktpersonen. Han märkte att människorna i parken såg på honom och tittade ner på sina kläder och märkte nu att han fortfarande hade pyjamasen och morgonrocken på sig och över det sin kappa, han hade inte haft tid att byta om, han ville bara veta att Sirius var okej. Han svepte åter med blicken över parken och fick blinka flera gånger för att vara säker på att han sätt rätt. Sirius kom gående mot honom och han log faktiskt. Den första tanken som den före detta professorn var polyjuice-elixir. Men de verkade ändå inte troligt, varför göra sig allt detta besvär för att sedan låta någon ta Sirius plats. Han såg på mannen som kom mot honom och inväntade vad han skulle säga. Mannen som han hoppades skulle vara Sirius stannade framför honom och skruvade lite på sig
"Hej" sa han nervöst och Remus undrade vad som var fel
"Hej" sa han tveksamt och undrade om kidnapparna kanske skickat Sirius med meddelandet.
"Så du hittade brevet? Jag trodde nästan du hade missat det, jag kanske skulle ställt det på nattduksbordet" sa Sirius lite tveksamt och det var något som fick Remus att haja till
"Du skrev brevet?" sa han förvånat och Sirius nickade lite barnsligt men var inte beredd på att Remus skulle börja slå honom på bröstkorgen "Fattar du hur orolig jag var? Hur kunde du göra något sådant? Jag trodde nästan dödsätarna fått tag på dig" skrek han till den andra mannen och personerna i parken studerade dem undrande och Sirius tog tag i den andra mannens händer och höll dem i ett hårt grepp så han inte skulle kunna slå honom mer
"Förlåt, Måntand" sa han lite sorgset "Jag ville bara få dig att komma till parken utan att behöva be dig rakt ut" sa den andra mannen och personen som kallades Måntand såg nyfiket på honom.
"Varför bad du mig bara inte? var du tvungen att skrämma livet ur mig?" frågade han lite lugnare och Sirius släppte hans händer
"Jag ville att det skulle bli en överraskning och jag ville veta hur mycket du bryr dig om mig" sa Sirius lite osäkert
"Ja men du kunde väll bara lämnat ett vanligt brev" sa Remus först men förstod sedan varför han gjort det, om Remus inte hade brytt sig hade han inte agerat som han gjort "Jag bryr mig mer om dig än någon annan det är därför jag står här i pyjamas och morgonrock och det borde du veta!" sa han allvarligt men slog sedan armarna runt Sirius som förvånat besvarade kramen och log
"Jag var inte säkert, du skrämde mig när du pratade om att lämna mig så jag var tvungen att vara säker" sa Sirius avslutade kramen och tog den andra mannens hand och drog med honom in i skuggorna till filten han suttit på. Remus såg förvånat på frukosten som stod upp dukad på marken och Sirius satte sig och drog ner Remus i sitt knä och kysste honom
"Tramptass, vad ska allt detta vara bra för? Varför kunde du inte bara fixat frukost i huset?" sa Remus lite förvirrat
"För att jag ville komma ut därifrån och jag ville göra den har dagen speciell" sa Tramptass lite hemlighetsfullt och Remus log och satte sig sedan bredvid sin käraste och log när Sirius matade honom med en jordgubbe och skrattade sedan. Ja Sirius har alltid varit speciell och han hade inget i mot att han visade sin kärlek, han var faktiskt riktigt rörd. Ingen hade någonsin gjort något liknande för honom. Sirius hällde upp två glas champagne och skruvade sedan lite på sig och Remus undrade om han hade planerat något mer som skulle göra Remus förvirrad eller kanske orolig. Bara han inte planerade att börja med något farligt som att jaga Voldemort. Remus studerade sin vän och kärlek men han sa inget på en bra stund, han skrämde nästan Remus när han tog ett djupt andetag och mötte allvarligt hans blick och tog fram något ur fickan
"Remus John Lupin, vill du göra mig den äran att gifta dig med mig?" frågade Sirius nervöst och höll fram en ring i silver med en ljuslila sten i och Remus satte champagnen i halsen och stirrade bara på Sirius. Han var inte alls beredd på frågan och Sirius såg nervöst på honom. Den svart hårige mannen såg nervöst på sin käraste, han kanske hade gått för långt eller för fort fram? Han var inte säker, de enda han visste var att han vill tillbringa sitt liv med Remus. Han hoppades inte han förstört allt nu. Remus satt fortfarande och stirrade på honom
"Förlåt jag borde inte frågat" sa Sirius och skulle stoppa undan ringen när Remus tog tag i hans hand och log mot honom
"Jag vill gärna gifta mig med dig Sirius, du överraskade mig bara" sa han och lutade sig fram och kysste den andra mannen som slog armarna runt Remus och log stort mot honom när Remus drog sig tillbaka
"Säkert?" sa han lite osäkert "Du behöver inte om du vill"
"Har jag någon sin ljugit för dig?" frågade Remus och Sirius skakade tveksamt på huvudet och förstod då att Remus menade vad han sa. Sirius satte på ringen på Remus vänstra ringfinger och log när Remus satte på hans egna.
"Vad ska vi göra med Harry då?" frågade Remus efter en stund
"Jag vet inte, men om han inte accepterar det får vi väll hålla det hemligt. Jag vägrar att leva mitt liv utan dig" sa Sirius och la sig ner på filten och Remus la sig ner bredvid honom och Sirius la armarna runt honom och log av lycka.
Det var en blåsig men varm dag den 13 augusti som Sirius Orion Black förlovade sig med Remus John Lupin bland skuggorna av några stora träd i en liten park tre gator från deras hem.

Herregud vad bra

Snällla mer

tack så mkt ja jag är riktigt nöjd med det jag ska skriva mer snart, jag hade lite tid över o kunde drf skriva ett kapitel nu ska se när jag hinner med nästa :p

Det var helt underbart skrivet fast du gjorde mig nervös i början men jag förstår att det var din avsikt du skriver så grymt bra längtar till nästa del! ♥

tack så mkt ja de vr min avsikt! jag ville få det att verka som Sirius nte försvunnit friviligt! tack så mkt och jag ska försöka skriva mer snart ska bara uppdatera VD o GOF sen ska jag fortsäta här :p tack för alla söta kommentarer ♥

Du lurade mig! Jag trodde faktiskt han blivit kidnappad särskilt när man läste hans del o han var rädd :p ja gör så svarar du på alla kommentarer? :p