Sorgens tider [SV]

o tänker du stänga butiken?! :O det hoppas jag verkligen inte men kapitlet var bra

nej! stäng inte butiken

Ni får se, ni får se ;D

haha xD det blir intressant att läsa vidare :p särskitl med tanke på att jag fick en bild av att George eldade upp butiken xD han kanske säljer den

Hahahaha han är väl ingen pyroman heller? xD
Kanske kommer ett till ikväll, om jag bara får någon kommentar till så ;D

haha nej jag vet men jag bara fick den bilden av någon anledning xD haha ja jag tkr du ska lägga upp ett till

Hahhaha, då får jag väl göra det då ;D
____________
Kap 28 - Lee Jordan

Jag såg Fred dö, mitt framför mina ögon. Jag skrek. Ett högt nej som ekade genom slottet. George kom springandes från ett håll och Ron från ett annat. De nästan kolliderade i mig när de satte sig ner vid deras bror.
Men ett ryck vaknade jag. Trodde att jag var hemma. Men detta liknade inte som där jag hade bott för ett tag sen. Nej, för detta var ju Georges lägenhet. Ovanför butiken. Mina kinder var våta utav tårar, likaså var kudden. Jag reste mig upp, och insåg att jag fortfarande hade kläderna sen gårdagen på mig. Jag gick in i badrummet och såg in i spegeln. Men det konstiga var att jag inte såg mig själv. Det var en kille med rödsprängda ögon. Rufsigt hår och svarta kläder. Påsar under ögonen och inget leende på läpparna. Detta kunde inte vara jag.. men jo, faktiskt så var det jag. En gäspning tvingade sig fram. Inte mycket sömn, och den sömnen jag fått hade jag bara fått se min bästa vän, dö igen och igen.. om och om igen. Jag hade skrikit lika mycket varje gång, gråtit tills jag skakade.

Efter några minuter, hade jag lyckats ta mig någorlunda samman. Nya kläder hade jag på mig. Okej, inte direkt nya, men nytvättade i alla fall. Jag gick nerför trappen som ledde ner till den välkända butiken, som jag förväntade mig skulle vara tom. Men det var den inte.. Det var säkert ett tio tal personer där.
"Vad i...?" min röst höll inte. Den dog bara bort. Jag såg bort mot dörren. Den var sönderslagen. Min blick såg på personerna igen. Inga vanliga trollkarlskläder. Mugglare... var min enda tanke. Men hur skulle de kunnat komma hit? Till Diagongränden. De hade tydligen inte sett mig. Jag tog snabbt upp trollstaven och sa första bästa förtrollning jag kom på.
"Lamslå" Den träffade personen närmast mig, och de andra upptäckte först nu att de inte var ensamma..

intressant :p jag tycker synd om Lee, det måste vara svårt för honom att mista en av sina bästisar, ajg hade inte klarat det och jag förstår hans mardrömmar stackarn </3 men bra som vanligt

Jag förlängde kapitlet lite

haha ja jag märkte det :p men det är fortfarande intressant :p jag tkr det är lite kul att man bryter sig in i Weasley vasa varor av alla butiker i Diagongränden. haha xD men ja det kanske är en grupp clowner :p