[HP] Lumos :3 & Cawith

Professor Smith harklade sig snart över den höga ljudvolymen i klassrummet och meddelade att de hade slutat för dagen. Chase backade lättat undan då han fortfarande var högröd i ansiktet, och plockade ihop sina saker. Han skulle precis lämna klassrummet när professor Smith ropade på honom.
"Mr. Alescio, kan du stanna här en liten stund?"

Allison pustade lättat ut när lektionen slutade. Det hade nästan varit outhärdligt att vara så nära Chase men samtidigt så långt bort. När hon plockade ihop hennes saker insåg hon det hon hade vägrat erkänna för sig själv tidigare. Hon var upp över öronen förälskad i Chase Alescio. Det kunde aldrig bli dem, det visste hon. Hennes föräldrar hade upprepande gånger sagt att Jason var den för henne och hon vågade inte ens tänka på hur de skulle reagera om hon gjorde slut med Jason. Eller ännu värre, bli ihop med någon från ett annat elevhem.

Chase gick osäkert fram till Professor Smiths kateder. Smith vände sig om från hans bokhyllor och log.
"Mr. Alescio. Jag har funderat lite. Är du fortfarande intresserad av att bli en auror?", undrade han.
"Ja, professorn", svarade Chase med ett artigt leende.
"På så vis. Jag tycker nämligen att det går väldigt bra för dig här, och med era kommande futt-prov nästa år.. En av mina nära vänner är chef för aurordepartementet, och jag har lagt fram ett gott ord om dig. Han är mer än villig att vägleda dig i rätt riktning inom ministeriet och yrket efter hogwarts, förutsatt att du skriver en särskild uppsats utöver skolarbetet. Det blir mycket hårt arbete, men det vet jag att du klarar av."
Chase stirrade förstummat på hans lärare, och blinkade till. Han, vägledas av chefen över aurordepartementet? Det lät för bra för att vara sant..
"Ehm, ja. Självklart professorn. Jag gör det."
Professor Smith strålade. "Fantastiskt. Då skickar jag honom en uggla ikväll. Iväg med dig på lunch nu."
Chase log brett, och lämnade klassrummet i ren extas.

Allison gick snabbt ned för trapporna och märkte inte vart hon satte fötterna. Plötsligt snubblade hon över hennes ena oknutna skosnöre och föll ned för de sista trappstegen och landade på det hårda stengolvet med händerna först. Smärtan överväldigade henne och när hon satte sig upp kändes det som att något var fel med hennes ben. Ramsor av svordomar lämnade hennes mun och hon såg sig omkring efter någon som kunde hjälpa henne.

Chase var påväg mot matsalen när han såg någon ligga vid trappan. Han skyndade på stegen, och när han var ungefär tre meter bort så insåg han att det var Allison. En gnagande oro spred sig i hans mage.
"Hur är det?", undrade han. En blick på hennes ben sade honom att det var brutet.

"Jag vet inte, jag tror något är brutet", mumlade Allison och kved till när hon försökte sätta sig upp. Hennes ben värkte och smärtan ökade desto mer hon försökte att röra på det.

"Ligg still", bad Chase Allison. Han hukade sig ner och drog fram hans trollstav. Helande besvärjelser. Hur många gånger hade han inte behövt hela hans syster Abigails skador när hon råkat ut för någon olycka? Skillnaden var bara att Abigail hade haft mindre skador, men det var fortfarande något brutet. Chase lade hans vänstra hans över Allisons ben, och riktade sin trollstav mot det med den andra. Han svepte med handen i komplexa rörelser.
"Episkey", sade han med stadig röst. "Hur känns det?", undrade han.

En värmande känsla spriddes i hennes ben, och smärtan avtog lite men inte helt.
"Lite bättre", erkände hon och log tacksamt. "Jag kanske borde ta mig till Madam Pomfrey ändå", la hon sedan till.

Chase log lättat.
"Bra. Vila det, och om det inte går över så får du uppsöka Madam. Pomfrey", sade han och reste sig upp. Han sträckte ut handen för att hjälpa henne upp från golvet.

Allison tog tag i Chase's hand och en värme spred sig inom henne. Temperaturen inom henne ökade och hennes hjärta började att slå hårdare, och hoppades att hennes kinder inte var lika heta som de kändes. Hon drog sig upp och försökte ställa sig ned på det men hon lyfte snabbt upp det igen då hon insåg att det inte gick att stödja.