[PRS] Back to shcool

"Alltså jag klarar mig knappt i bild så du ska inte klaga" suckar Niki
"Bild är mitt bästa ämne......." svarar jag och ler "Jag kanske kan hjälpa dig?"
Niki ler tacksamt och nickar

Jag ser att Jace telefon plingar till och han kollar på Ren. Jace tar upp den och skriver något tillbaka.
"Såg din lapp. Jag kan ta hand om mig själv. Jag har lyckats att inte käfta..." Men mer hinner jag inte läsa innan Jace drar undan telefonen från mig.
"Bro, vad skriver du?"frågar jag.
"En grej bara"säger han.
"På riktigt, vad? Du kan säga till mig kompis!"säger jag och knuffar honom i axeln.
"Men jag vill inte att du ska veta, tack"säger han och flyttar ifrån mig.
Va? Vad är det han inte vill säga?
"Har du fått den där tjejens nummer från tinder?!"
"Nej! Ibland vill jag liksom ha privata saker också i mitt liv." snäser han åt mig och vänder sig ifrån mitt håll.
"Jaha, igga din bästa vän då och skriv med den där jävla åsnan istället då. Vi i det coola gänget ska inte förstöra för dig och ditt hemliga smsande." säger jag argt till honom.
"Men... Men....Det var inte så jag menade...Kom igen nu b..."
"Käft och stick till något annat bord imorgon på maten så slipper vi dig" avbryter jag och reser mig upp.
"Kom Logan och Cameron, vi går"
"Men hallå, jag har ju inte ätit upp min.."börjar Cameron innan jag avbryter.
"Nu ditt kötthuvud!"
"Okej, okej"säger han och reser sig också upp med Logan.
"Hoppas du får det bra med den hemliga sms snubben och hoppas du hittar någon vän efter det här"väser jag argt till Jace innan vi går ut från matsalen och ut till fotbollsplanen.



Btw här är Edward:

Jag bleknar till. Vad allt det där mitt fel? Varför ljög han inte bara? Varför struntade han inte bara i mig? Vilken tjej på tinder?
Tankarna bara snurrar runt, runt i huvudet, ända tills det surrar i telefonen.
"Jo, visst. Var försiktig bara, annars kan det där som just hände hända dig, fast tusen gånger värre"
Jag tittar upp från skärmen och möter hans blick. Han tittar bara på mig, och sen kollar han på de andra.
"Jag drar" säger han kort och reser sig upp.
När han gått några meter så börjar jag prata.
"Ah, jag måste också, ehh, sticka"
Jag plockar upp min väska hastigt och småspringer ut från matsalen och lämnar mitt orörda äpple kvar på bordet.
Jag småspringer längs korridoren tills jag ser honom. Han går några meter framför mig, tills han stannar upp utanför biblioteket. Vad ska han där och göra?
När han plötsligt vänder sig om så stannar jag upp. Vi står bara där och tittar på varann en stund tills jag långsamt börjar gå mot honom och gör en gest med huvudet som visar att han ska gå in i biblioteket. Han tittar lite förvånat på mig, men går ändå in. När jag väl kommer fram står han och väntar innanför dörren, och stänger den sedan bakom sig när jag kommit in.

"Ed, vad hände där?"frågar Logan och tittar undrande på mig.
"Inget"svara jag kort och börjar trixa med bollen
"Men asså vadå, vad hände?"frågar han igen
"Den där jävla skithögen låter mig inte se vad han skriver för något"
"Men det är väl inte så farligt?"frågar Joseph försiktigt
"Nej, men när han skriver till den där japanska Ren-idioten och inte vill visa mig tror jag väl ändå att han har något i kikarn?!"fräser jag tillbaka
"Jo, såklart, asså du har ju rätt" säger Cameron
"Asså jag ska slå ihjäl den där Ren"säger jag och fortsätter att trixa med bollen
"Men varför?"
"För han gör så att Jace vänds emot oss bara för att han själv vill bli populär, den där lilla djäveln"
"Neeeej, det tror jag inte" säger Joseph
"Visst men Jace är min vän och han ska hålla sig borta från oss coola"säger jag argt
"Jo, du har rätt!"säger alla
"Tack, äntligen någon som förstår"

"Vad är det?" frågar han och tittar lite förvånat på mig.
Jag ska bara gå rakt på sak.
"Jag ville bara säga förlåt. Om inte det hade varit för mig så hade det där aldrig hänt"
Han bara ler mot mig och skrattar lite. Det är det där varma leendet jag såg på bussen imorse.
"Äsch, bry dig inte om det. Det var inte alls ditt fel, och det här är inte första gången jag och Ed bråkar, så det löser sig säkert. Imorgon eller i övermorgon så är allt lugnt, tro mig"
VARFÖR ÄR HAN SÅ SNÄLL!? ÄR DETTA SAMMA JACE SOM PÅ BIOLOGIN ELLER ÄR DETTA NÅN KLON ELLER NÅT!?
Sjukligt förvirrad stammar jag bara fram ett svar.
"Åh, ok, s-så bra, jag trodde kanske att..."
"Jo jag fattar" svarar han bara."Apropå det så måste jag nog snacka med honom om det nu, men tack för att du sa förlåt. Även fast det inte behövdes."
Han ler igen och jag svarar.
"Tack själv"
Vi är tysta en stund tills han öppnar dörren igen.
"Ses då!" säger han och går ut.
Jag bara står och stirrar på dörren när den långsamt faller igen. Precis när den stängts så vänder jag mig om och lutar mig tungt tillbaka mot den.
Vad i hela världen hände just?

Jag stirrar efter de sex pojkarna.
"Drama" säger Lydia och himlar med ögonen
"Nu låter du som Chris" skrattar Niki
"Jag vet" svarar hon
"Akward" säger jag med min bästa Chris imitation

Till slut så öppnar jag dörren och går ut mot korridoren. Jag förstår mig inte på honom, ena sekunden är han kaxiga, biologi Jace och andra så står han och säger sånt här, ensam med mig i biblioteket. Jag förstår bara inte.
Jag går längs korridoren tills jag kommer fram till mitt skåp. Ugh, just det. Vi har ju andra lektioner efter detta också, detta är ju trots allt bara en vanlig skoldag.
Jag öppnar skåpet och tar ut franska böckerna. Jag har ju franska med Jace och Edward och dem också, så vi får se hur det går. Kommer jag sitta bredvid Jace då också?

Vi sitter kvar en stund och pratar om skam. Men tillslut så upptäcker jag att det är tre minuter tills nästa lektion ska börja och då rusar vi iväg till våra skåp.
Jag kommer fram och river ut mina böcker, sen så springer jag mot franskan.
"Förlå........." börjar jag när jag stiger in genom dörren, men sen hindrar jag mig själv för där står det en polis och en del i klassen gråter. "Vad har hänt?"
"Rasbeth Clarke har blivit mördad........" säger Edward lågt

Resten av dagen känns bara suddig och otydlig. Jag kommer nog inte komma ihåg vad som hände i framtiden heller. Lärarna släppte oss tidigare, vilket är förståeligt. Poliser går runt lite överallt och pratar med lärare. I korridoren står vissa elever i klungor och gråter.
Wow. Den här dagen kunde bli värre. MYCKET värre.
Jag kände inte ens Rasbeth Clarke. Tror det var en tjej i en av de lägre klasserna. Men ett dödsfall är ett dödsfall, och det är alltid lika hemskt, speciellt när det är en så ung person.
Tyst och tung i bröstet går jag mot busshållplatsen.
När jag väl sätter mig i båset så kommer jag på att jag återigen har glömt att säga hejdå till Rachel.
Jag måste bli bättre på det där alltså.
Men idag hade jag ju anledningar. Jag tar upp telefonen och öppnar Facebook. Jag har ju inte hennes telefonnummer så det är så vi kommunicerar utanför skolan.
"Ses imorn" skriver jag bara och skickar.
Jag suckar djupt och lutar mig tillbaka mot glasväggen bakom mig. Så mycket händer. Nya vänner, jobbiga drömmar, sömnbrist, övernaturlighet och nu t.o.m dödsfall. Och så är det ju en sak till som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Eller jo, jag vet exakt vad det är, jag vet bara inte hur eller varför. Jag kan bara inte sluta tänka på Jace. Hur jobbig han var på biologin, hur snäll han var i biblioteket och alla gånger jag bara kommit på mig själv med att stirra på honom. Hela det känns bara som ett enda stort mysterium för mig.
Jag behöver verkligen rensa huvudet.
Bussen anländer och jag kliver på. Eftersom att jag åker hem tidigare och min vanliga buss inte går än så tar jag en annan. Den här är resan är längre, ungefär 40 min. Det gör inte mig något. Då kan jag sitta och lyssna på musik, dagdrömma, rensa huvudet. Jag går och tar min vanligaste plats. En fönsterplats nästan längst bak.

Resten av skoldagen är bara ett ända virrvarr av känslor. Nästan alla går runt och är nostalgiska och Ren håller sig på sin kant (vilket jag såklart låter honom göra). Jag är med Lydia och Niki (vilket känns väldigt overkligt det med).
"Guuuud" suckar Niki sorgsamt när vi är på väg mot våra skåp (vi blev ju såklart släppta tidigare, så nu ska vi hem)
"Vad?" säger Lydia men även hon verkar skärrad
"Det är bara så hemskt!"