Minnen från förr (PRS)

"Hur klarade du ens skolan? Jag menade lukterna borde ju varit förförande?" frågade hon intresserat, hon ville inte att han skulle tala om det. Tala om att hon luktade gott, var mat. De hade rykt ihop innan och då han skrämde henne satt fortfarande i.
"London? Diagongränden?" sa hon tvekande men nickade. Det var mycket de behövde både saker till sig själv, intressesaker till dem båda och kläder till honom, kanske till henne med. Sedan behövde de städprodukter och kanske något annat till huset med?
"Nja, jag tror jag ändå skulle vara igenkänd. Jag såg såhär risig ut senast jag spelade med. Jag skulle nog känna mig mer bekväm i att vara förklädd och anonym." sa hon och såg på Sally som påkallade hennes uppmärksamhet.
"Jag har gjort soppa till er miss, finns i vardagsrummet och te till er båda." hon neg innan hon tog Tashas tallrik.
"Så ska vi gå och sätta oss i vardagsrummet?" log hon åt honom och tackade Sally. Hon gick sedan dit och satte sig i en av de stora fåtöljerna framför brasan. På bordet mellan fåtöljerna stod två stora muggar med te och en skål med grönsaksoppa. Utanför hade det mörknat, men inne var det lugnt och mysigt.

"Det är bara du som doftar gott", sade han motvilligt och sänkte blicken. "Jag har någon slags konstig grej för dig antar jag, ta det som en komplimang."
Han reste sig upp och sträckte på sig med en gäspning varefter han sköt in stolen tillbaka under bordet. Skulle det någonsin sluta snöa, undrade han förstulet för sig själv. Hoppas kunde han alltid göra men vädret verkade inte vara på hans sida då det vräkte på värre än någonsin utanför.
"Vi får väl ta och sätta på dig en rånarluva eller någonting då", sade han frånvarande medan han styrde stegen mot vardagsrummet.
Soffan såg för en gångs skull ren och fräsch ut. Sally måste ha rengjort den utan att han tagit någon notis om det. Hela vardagsrummet var faktiskt tilldragande och trivsamt, till hans stora förvåning. Kanske det var bra att ha en husalf ändå? Men bara för att han började finna det i sig att uppskatta alfen tänkte han inte prata med henne - det var han på tok för feg för.
Slött slog han sig slött ner i soffan och hävde upp fötterna på det skinande rena soffbordet, men undvek aktivt Tashas soppa. Om hon inte varit så mager hade han dock placerat dem precis intill. Sadistisk och retsam, det var vad han var i grund och botten.

Tasha såg något förfärat på honom.
"Ska jag ta det som en komplimang att du vill äta upp mig?" frågade hon, även om det kändes smickrande på något vis ändå. Hon log snett mot honom, visste inte hur hon skulle ta det. På något vis var det som när någon sa att hon var vacker, fast finare och farligare.
"Rånarluva? Jag ville inte väcka uppmärksamhet." skrattade Tasha till och tog soppskålen i handen.
"Men det finns förtrollningar och illusioner man kan använda sig utav." sa hon och började långsamt trevande att äta av den varma soppan, det gick bättre än förväntat och slutligen under tystnad åt hon faktiskt upp. Det var en härlig känsla och hon hade inte ens fått kväljningar. Hon ställde ifrån sig soppan och sneglade på honom.
"Vi borde nog ta ett bad och tvätta våra kläder innan Londonbesöket." sa hon långsamt. Egentligen var det mest riktat mot honom men även hon ville bli ren och tvätta kläder.

"Jag lovar på heder och samvete att jag inte kommer att äta upp dig", lovade Zachary och lade sin högra hand över hjärtat med ett spelfullt leende på läpparna. "Och ja, det är definitivt en komplimang, ta det gärna personligt."
Han lade benen i kors och betraktade henne, lätt tillfredsställd då hon verkade äta upp allt som fanns i skålen. Det var något nytt för honom, hon hade hittills lämnat kvar mer än halva portionen då de ätit. Kanske han möjligtvis hade haft rätt om det där med kött? Med andra ord var det dags för honom att börja överväga att sitta utomhus att äta för att lukten av köttet inte skulle sprida sig. Under flera månader hade han försökt förtrycka sig själv genom att inte äta kött, men det hade inte lett till något annat än att han blev grinig och otrevlig.
"Det är också ett alternativ...", sade han samtyckande. "Men jag föredrar dig nog i rånarluva ändå."
Sedan tystnade han och de blåa ögonen smalnande en aning, men inte på ett fientligt sätt. Han drog en hand igenom det smutsiga, för tillfället, flottiga håret och blängde på henne.
"Antyder du nu igen att jag ser ovårdad ut?"

"Då tar jag det som en komplimang." log hon och tog sedan teet. Hon blåste lätt på det och värmde sina händer runt muggen. Det var skönt att ha något i magen, det kändes varmt och gott. Hon stirrade in i brasan och smuttade på teet. Teet smakade gott, hon visste inte vad det var i, men det kändes lugnande och något mer. Sally visste säkert vad hon gjorde, kanske för att få energi tillbaka, orka äta mat och kunna sova.
"Jag tänker inte ta på mig rånarluva." flinade hon till svar och lipade åt honom. Det lät fullständigt idiotiskt, hur många skulle inte stirra på henne då?
"Kan klä ut mig till en pojke." sa hon och drog i sina hårtestar.
"Ja, jag antyder att du ser ovårdad ut. Eller jag påstod det, fast på ett fint sätt sa jag det." hon log försiktigt mot honom.
"Men det gör jag med, så du är inte ensam."

Zachary reste på sig och tittade ner på henne med ett roat ansiktsuttryck. Av någon anledning ville han väldigt gärna se henne försöka efterlikna en pojke, mer än hon gjorde nu. Hon var så otroligt feminin på något tvistat sätt även om hennes hår och magra kropp antydde på något annat.
"Hur som helst, eftersom du inte uppskattar mitt vackra utseende tänker jag gå upp och ta ett bad i det där badkaret", snäste han men det ryckte lite i mungiporna på honom. Lika vresig som alltid, även om det var på ett oseriöst sätt. Han rundade soffan och stegade bestämt ut från vardagsrummet, skyndade upp för trappan och slog igen dörren in till det stora badrummet bakom sig. Varför var hon tvungen att dofta så gott? Det gjorde honom alldeles vansinnig. Sedan förstod han inte varför det påverkade honom så extremt mycket.
När badkaret var fyllt till kanten med hett varmvatten, framkallat med lite hjälp från en viss trollstav, vågad han sig på att stiga i. Han hade glömt bort hur skönt det var att bada, något han tidigare brukat göra flera gånger i veckan. Nu var det flera veckor sedan han sist tog en riktig dusch eller ett bad.

Efter en halvtimme eller så reste han sig bestämt upp och lindade in sig i ett av badlakanen, som låg ihopvikta på en liten hylla bredvid handfatet. Han lutade sig över dess kalla, vita yta och betraktade sig själv i spegeln som hängde på väggen. Nog hade han bra gener i alla fall, det visste han. Med andra ord var han mycket väl medveten om att han såg stilig ut.
Men utan vidare tankar på sitt utseende klädde han sig snabbt och smidigt och släntrade tillbaka ner för trappan.
"Så är jag vacker nu? Förresten svara inte på den frågan, jag vet redan att jag är vacker", sade han och slängde sig ner bredvid henne i soffan. "Nu är det din tur att försöka se i alla fall en smula anständig ut."

Tasha himlade med ögonen åt honom till svar men log. Han var som han var och så skulle väl alltid förbli? Dock tyckte hon att han förbättrats i mycket sedan de först möttes. Även om minnena sedan han skrämde henne fortfarande fanns kvar hade det dämpats något. Hon hade gett honom en till chans och det skulle han få.
Då han kom ner granskade honom med ett litet leende. Långsamt går hon fram till honom, hon drar försiktigt handen genom hans hår.
"Nu doftar du underbart du med." hon ler och någoting svårtolkat syns i hennes blick, innan hon vänder på klacken och vandrar upp för trappan till badrummet och stänger dörren om sig. Rummet var fortfarande varmt av badångorna sedan hans bad och det var behagligt varmt. Hon klädde av sig och la kläderna i korgen för att Sally skulle tvätta sedan. Sally hade förutsett dem och lagt fram nya fina kläder åt dem båda. Hon log, Zachary hade varit så fin, ren och renklädd, verkligen. Men ändå? Män var inget att ha, det hade hon intalat sig hela sitt liv. Hon kryper ner i badet, mer fundersam än vanligt. Men det var underbart, vatten som omslöt henne och värmen. Hon låg där länge och bara njöt innan hon tvättade sig och gick upp. Hon torkade sig och klädde på sig sin pyjamas. Det var mjukt och härligt. Hon studerade sin spegelbild och avskydde vad hon såg, hannes hår var hemskt där hårtestaer var bortryckta och allt annat kort, hon visste inte vad hon skulle tycka.
Efter ett tag var hon äntligen klar och gick ner för trappan till honom.

Zachary höjde ett ögonbryn och tittade häpet på henne när hon vidrörde hans hår. Vad hade det fallit henne in egentligen? Han försökte för jävels tyda hennes ansiktsuttryck under den korta tiden hon stod framför honom, men lyckades inget vidare. I nästa sekund hade hon redan vänt på klacken och förvunnit upp för trappan.
Med ett lätt förbryllat ansiktsuttryck slog han sig ner i soffan och slängde upp sina ny tvättade fötter på det rengjorda tyget.
Försjunken i sina egna tankar började han oväntat undra vad som rörde sig inuti hennes huvud. Den tanken hade han å andra sidan redan tänkt ganska många gånger sedan de träffat på varandra men han kunde inte sluta att undra. Hennes fasad var så väl konstruerad att han troligen aldrig skulle förstå henne fullt ut. Speciellt då det verkade finnas vissa grejer hon inte hade någon större lust att tala om. Han fick helt enkelt nöja sig med att hon hade ett hyfsat stort förtroende för honom. Egentligen mer tillit än hon borde ha för honom.
När hon kom in i vardagsrummet igen, efter att ha varit borta i nästan över en timme, drog han upp benen under sig för att göra plats åt henne.
"Du ser ju nästan respektabel ut", sade han och log försmädligt mot henne medan han granskade henne uppifrån och ner. "Notera att jag sa nästan."

Tasha mötte hans blick och stirrade på honom.
"Tack för den, du ser inget vidare ur själv." fräste hon till och istället för att sätta sig vände hon på klacken och gick därifrån. Orsaken att hon tagit hans ord så hårt var att hon själv höll med. Det var en svag punkt hos henne och hon såg hemsk ut.
Hon stampade upp för trappan i plötsligt uppflammande vredesmod till det rum som tilldelats henne. Hon hoppades att även hans var iordninggjort. Med en smäll slår hon igen dörren och kastar sig på sängen där hennes nalle ligger rengjord på sängen. Det är inte fören ett tag hon verkligen sätter sig upp och ser på det han gjort. Rummet är städat och helt, i eldstaden brinner en värmande brasa och hennes väska med alla saker ligger på ett bord, hennes mammas fotografi står på bordet invid sängen. Han hade faktiskt ansträngt sig.

Zachary suckade högljutt och började massera sina tinningar när hon klampade upp för trappan. Omdömeslös som alltid, tänkte han och reste sig upp efter några minuter. Hon tog väldigt lätt vid sig när det kom till vissa ämnen, det var en sak som var tydlig. Kanske det nu även var så att ha varit lite okänslig, men han drev ju mest med henne.
Tyst släntrade han upp för trappan och öppnade dörren intill hennes rum utan att knacka, lutade sig i dörröppningen med armarna i kors.
"Du förstår väl att jag bara retas med dig hoppas jag", sade han misslynt och sänkte blicken. "Jag är faktiskt inte så elak. I alla fall inte mot dig. Eller jo, men inte om en sådan sak", pladdrade han på innan hans röst dog bort och han höjde blicken.
Med tvekande steg rörde han sig försiktigt mot hennes säng där han slog sig ner vid fotändan. Förhoppningsvis skulle hon kanske sova bättre nu när hon hade en ordentlig säng. Det var i alla fall det han hoppades på.
"Jag tycker att du ser mer än respektabel ut."