Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

Isis som var den tjänare som varit snabbast att acceptera Ameri som faraos personliga tjänare gick nu dit de hade tagit honom och sa.
- Amari....hur är det med honom.....kommer...han att klara si?

"Jadå, ge honom tre dygn så kan han gå igen", sa Amari och gav honom den sista skeden av blandningen.
"Han kommer dock vara under stora smärtor, så jag rekommenderar ej att han ska anstränga sig"

Isis såg på henne och sa.
- Amari, han hälsa är mycket viktigare för oss än att han ska anstränga sig och jag lovar.
Det finns inga brottslingar som finns i fängelset som har särskilt bråttom att bli dömd.

Amari skrattade lite tyst åt det hon sa.
Hon nickade. "det är bra", sa hon "om han tar ett steg kan det skjuta upp helningen med ett dygn", sa hon och ställde undan skålen

Isis såg på henne och sa.
- Det är bäst jag meddelar de andra trontjänare, de håller på at bli galna av oro.

Amari nickade sakta.
"Jag håller koll på honom", sa hon

Isis nickade och gick iväg och Atemu flämtade till och hatade att ligga försvarslös i en säng

Amari började sakta nynna på en sång medan hon städade upp alla örter och ställde dem i ordning

Atemu slöt sina ögon och kände hur han frös och försökte hålla sig i verkligheten men sömnen tog överhanden och han somnade

Amari satte försiktigt på faraon ett täcke, försiktigt så hon inte rubbade bandagen.
Någon timme senare gick hon fram till honom igen. Det var dags att byta bandage. Hon var rädd för att hennes kalla fingrar skulle väcka honom när hon rörde på hans varma mage.
Amari började byta försiktigt och la på salva på blåmärkena för att de skulle försvinna snabbare