Kids are just kids

Joel kom ut ur rummet och var klar
" Dåså nu är det nog bara att börja leta " sa Joel.

Anna såg upp mot Joel & nickade med ett leende.
"låt oss gå" sa Anna & satte på sig sin jacka & skor & sprang ut ur huset.

" Eller springa " sa Joel och fick på sig ytterkläderna och sprang efter Anna.

Blue vaknade upp. Han märkte att han var inlåst igen. Han försökte resa sig upp men märkte då att han satt fast.
" om jag bara inte hade stannat upp & blivit nyfiken så skulle jag kanske lyckas tagit mig ut" mumlade Blue irriterat.

Joel kom till parken och såg sig om och började beskriva Blue för folk.
" tyvärr inte sett honom " svarade de flesta.

Anna gick omkring & frågade omkring hon med. Men precis som Joel fick hon inget svar.
Anna suckade lite lätt. någon borde ju ha sett honom tänkte Anna.

Blue såg sig igen omkring i rummet.
"Någonting borde jag kunna göra" sa Blue nervöst. Han hade ingen lust att stanna kvar i byggnaden längre än han behövde.

" Ja ja hm få se nu kille med mörkbrunt hår och gröna ögon säger du " sa en gammal dam
" Ja har du sett honom ?" Frågade Joel
" mitt minne är inte så stark se du unge man " sa damen.
" Det förstår jag men säg nu nånting " sa Joel
" Tror mitt barnbarn nämnde honom ni kan fråga honom " sa damen.
" Vart befinner sig ert barnbarn ?" Frågade Joel.
" Han brukar befinna sig vid hamnen vid en övergiven båt " sa damen.
" Även på vintern ?" Frågade Joel
" på vintern befinner sig han och andra ungdomar vid ungdoms gården se du " sa Damen.
" Vad heter ditt barnbarn ?" Frågade Joel
" Han heter Alfons " sa Damen och gick vidare.

Anna fortsatte att fråga folk men fick inget svar. Hon suckade & smsade till Joel & skrev att hon inta har hittat något än. Hon la sedan undan mobilen & suckade.

En dams barnbarn har sett Blue men barnbarnet är min mobbare Alfons skrev Joel och suckade.

Anna log lite grann & skrev tillbaka till Joel.
Jag kan nog övertala honom skrev Anna tillbaka.
Vart är du nu? smsade hon till Joel direkt efter det första meddelandet.