Öppet fantasyrollspel!

"Jag kan leta upp mat" säger jag.
Då kommer jag ihåg såret på handen. Jag tittar ner på det och ser att den är helt blodig.

Långsamt klarnar allt. Surret och det dova mullret av människor och varelser i kamp avtar. Jag slår upp ögonen och ser Ängeln sitta någon meter ifrån mig. Jag förstår genast att vi vann kampen mot pumorna.
Min mage kurrar till och jag gör ett försök att sätta mig upp, men då påminns jag om det ymnigt blödande såret på min vänster arm. Jag flämtar till.

Jag hör flickan med kattögon flämta till.
"Var någonstans är du skadad?" frågar jag och går fram till henne.

Jag använder högerarmen för att peka på den röda armen.
"Där.", plötsligt känns det så komiskt att hon inte sett såret. Jag andas djupt och inser att en klo eller något måste ha fastnat.

Jag tittar på stället hon pekat på och ser ett djupt, blodigt sår i armen. Jag ser hur toppen av en klo sticker ut.
Varför såg jag inte det innan? Jag tar fram några örter, en tygbit och lite vatten och sätter mig ner bredvid henne.
"En klo värkar ha fastnat i såret", säger jag.
Jag tar tag i hennes arm och drar ut tagen. Hon flämtar till.
"Nu är det värsta över", säger jag och tvättar hennes sår.
Sen lägger jag örterna på såret och binder en tygbit om det.
Nu måste jag ta hand om min egen skada.

Jag blundar och kniper igen läpparna när skogsalven behandlar såret. Hon lägger om det hastigt.

Jag börjar sköta om mitt eget sår. Som tur är så är mitt sår inte så farligt och jag är snart klar med det.

Ursäkta att jag inte varit aktiv, har inte haft så mycket tid över. Men nu är jag här!

Jag går iväg för att leta efter mat. Inte långt från lägret hittar jag ett körsbärsträd med fåglar i. Jag lockar ner fåglarna med ett skri och fryser sedan några med en trollformel. Sedan plockar jag några nävar bär och går till de andra

Jag känner hur adrenalinet avtar och märker plötsligt en skarp smärta i mitt ben. Jag blir snurrig och det svartnar för ögonen. Det sista jag känner innan jag tappar medvetandet är när mitt huvud slår i marken

Jag ser ängeln falla tillmarken. Ingen annan värkar ha märkt något så jag går fram till henne för att ta hand om hennes sår också.