Prs med AuroraAlexius

" Jag lyckades bara samla ihop 10 mynt men jag var här för att prata om Aurora" sa Julia.
Julia kollade på Will.
" Jag har sett dig flörta med henne och säg inte att du inte har gjort det för jag vet att du ljuger då" sa Julia.

Aurora kollade upp på Will och vinkade till honom.

Will blev helt ställd av Julias rättframma fråga. Det var inte vad han hade väntat sig.
"Eeeh...", han gned sig i nacken och mötte Auroras blick över Julias axel och gav henne ett fåraktigt leende. Sedan vände han blicken tillbaka till Julia.
"Jag antar att det inte är någon idé att förneka det i så fall, ifall du är så säker på din sak", sa han med självsäker ton, utan att egentligen erkänna något.

Julia log mot Will.
" För jag ser hur du kollar på Aurora och jag ser hur Aurora kollar på dig" sa Julia och log mot honom.

"Så nu är det förbjudet att kolla på folk utan att andra ska tro att man gillar dem?" frågade Will retsamt. Sedan vände han blicken mot himlen.
"Jag kan tyvärr inte se på dig mer, Julia, för jag vill inte att du ska få för dig att jag gillar dig. Du är schysst, men du är inte riktigt min typ", sa han och slog ut med armarna med blicken fortfarande fäst på himlen.

Julia himlade med ögonen mot Will.
" Nu är du bara fjantig" sa Julia.
" Du fattar vad jag menar att du kollar på henne med en kärblick" sa Julia.

Will gav Julia en skeptisk blick, och hoppades att hon skulle fokusera på hans ansiktsuttryck - som sa att hon var knäpp som trodde något sådant - snarare än det faktum att han kände hur han blev röd om kinderna.
"Kärblick? Seriöst, Julia?", sa han ifrågasättande. "Du har läst för många fåniga böcker"
Han tvingade sig att hålla kvar blicken på Julia, och inte snegla över mot Aurora. Han ville möta hennes blå ögon, men han ville inte erkänna för sig själv vad det betydde.

Julia flinade enkelt mot Will.
" Så det är därför dina kinder blir röda och du vill kolla bort mot Rora men gör inte det för att du inte vill erkänna att jag har rätt" sa Julia med en flin.

Will suckade. "Så uppmärksamt av dig", sa han och gav Julia ett snett leende.
Han tog ett steg närmare henne, och sänkte rösten.
"Ärligt talat så vet jag inte vad jag känner", erkände han. Han insåg att Julia inte skulle lämna honom ifred tills han var ärlig.
"Ja, min blick söker sig mot henne hela tiden, men samtidigt... du vet hur Aurora har betett sig mot mig, mina vänner, och många andra. Hon har inte direkt varit någon ängel"

" Ja Will jag vet hur hon har bettet sig hon är min kusin men hon ångrar sig för hon gillar dig" sa Julia och kollade på Will.
" Jag ber om en sak Will ge Rora en chans" sa Julia.

Will gav Julia en granskande blick, samtidigt som det pirrade till i hans mage efter hennes uttalande.
"Har hon sagt det själv?" var han tvungen att fråga, och kastade en blick mot Aurora. "Eller är det bara din egen tolkning?"