Slytherin Romantik

Zack drar efter andan och suckar ljudligt.
"Fan, kan ju inte bara dra sådär.. Nu tror säkert Julia att det var hennes fel. Fan jag måste hitta henne. Förklara på något sätt utan att säga för mycket..." mumlar han för sig själv och börjar gå med raska steg tillbaka mot biblioteket. Men när han kommer fram är Julia inte kvar. Vart kan hon ha gått? Tillbaka till Slytherin kanske... Tänker Zack och vänder på klacken. Han börjar gå genom Hogwarts korridorer.

Julia satt tyst framför brasan och tårarna rann ner för hennes kinder. Hon slet inte blicken från brasan utan satt och bara stirrade in i den med tom blick.

Zack raskar på sina steg och kommer tillslut in i Slytherin. Hans er sig omkring och hans blick fastnar direkt vid de vackra lockarna som pryder Julias huvud där hon sitter i soffan framför brasan. Han ser sig omkring och rummet är alldeles tomt. Han drar ett tyst andetag och går med lätta steg fram till henne.
"Julia?" säger han och hans röst är ansträngd.

Julia vänder sig om och kollar rakt på Zack med tom blick.
"Ja?" frågade hon och torkade bort tårarna som rann ner för kinderna.

Zack vandrar hastigt runt och sitter sig i soffan bredvid henne.
"Jag förstår dig, bättre än vad du tror... Med det här med din mamma." suckar han fram och hans huvud hänger lite när han talar om det. Han vrider det så att han ser snett upp på henne. Zack stödjer sina armar på sina knän och stirrar sedan ner på sina händer som han nervöst vrider.
"Mina föräldrar är inte heller positiva, eller särskilt älskvärda. Min barndom har inte varit enkel och varje dag får jag kämpa med mina föräldrars nedlåtna klagomål... Jag förstår din kamp Julia." Zack suckar djupt och gnuggar sig i pannan lite hastigt.
"Hur mycket man än kämpar, hur mycket man än ändrar sig själv för att passa deras önskemål så är det aldrig tillräckligt ändå." mumlar han och stirrar ner på sina händer igen.

Julia tar lugnt hans hand.
" Om du behöver prata om det finns jag hör" sa hon och kollade på honom.
Hon kämpade fortfarande med tårarna som rann ner för henens kinder.

Zack ser förvånat upp på Julia, han stryker med sin fria hand bort tårarna på hennes kinder.
"Du är vacker Julia." säger han med låg röst och längtan att få kyssa hennes läppar, som nu är lite svullna från gråten, är nästan överväldigande.

Julia ler mot honom.
" Tack" sa hon och kramade fortfarande hans hand.

Zack lutar sig lite närmre, nu eller aldrig... tänker han och börjar närma sig hennes läppar med sin blick fäst i hennes. Men när han börjar närma sig rullar tre elever in och han lutar sig hastigt bakåt igen. Det är tre fjärdeårselever, tjejer, som går förbi och tjattrar högljutt.

Julia släpper hans hand och kollade ner på sina händer.
" Jag måste gå" sa hon tyst och reser sig upp.