Förbjuden romans ~ Avslut (Professor/Elev)

Så superbra!

Aww! Tack så himla mycket!


Tack så väldigt mycket!!


TACK! Så glad att du gillar hur jag skriver!
Ja det är mindre kaos nu så det ska förhoppningsvis inte ta alls lång tid innan nästa kommer upp


Tack så mycket!


Aww, tack så mycket! ^^

Jättebra!

Spännande, stackars dem.

Tack


Kul att du tycker det är spännande
Ja, det är lite synd om dem

Är jag efter om jag såg överraskningen i första inlägget först nu? Snyggt i alla fall

Gör du alla bilder själv eller varifrån är de...?

Haha, tror det var många som missade det för ingen har nämnt något om den vad jag kan minnas xD

Nej jag gör inte bilderna själv, har inte tid att måla xD Men däremot så redigerar jag dem ofta i PS eller på pixlr eller liknande innan jag lägger upp dem här^^

Well, you're doing a great job

Hej raringar,
det är ju fredag så tänkte att ni kanske ville ha nästa kapitel? Ni fick ju vänta lite väl länge förra gången ^^ Men jag hoppas att ni ska tycka om detta. Finns en PG15 spoiler i detta kapitel och ni vet ju hur dessa fungerar.

Till detta kapitel finns även tillhörande musik: Sweet Dreams

Hoppas att ni ska tycka om det!
Kram på er! ♥




~Kapitel 13~

Det varma vattnet från duschen strilar över min ömma kropp. Paniken som under de senaste tre timmarna härjat fritt i min kropp har nu lugnat sig. Severus ord och beröring jagade bort de mörka skuggorna som långsamt försökte närma sig mitt hjärta och min själ. Jag drar snyftande efter andan innan jag riktar upp mitt ansikte mot vattenstrålen. Vattnet runt mina fötter är färgat rött av mitt egna blod. Det svider och ömmar. Min kropp är stel och mina tankar våldsamma, fyllda av hat och sorg. En känsla av tomhet har lagt sig över mig från att ha förlorat mitt barn, min egna kropp och rädslan att ha förlorat Severus, allt på en dag.
”Varför hände detta..? Jag vill bara leva ett lugnt, stillsamt och lyckligt liv.” mumlar jag sorgset.
”Har jag inte lidit nog?” frågar jag ut i tomheten med mitt ansikte riktat mot mina fötter.

Jag hör hur dörren till badrummet öppnas. Den avger ett sådant där gnisslande hemtrevligt ljud.
”Sev?” viskar jag lite oroligt, rädd att det ska vara någon annan. Det vita duschdraperiet blockerar min vy av badrummet och bara det lilla fönstret bredvid mitt huvud skänker ljus åt rummet. Jg ahr förlorat tryggheten i mitt egna hem...
”Det är bara jag...” mumlar han som svar, en suck av lättnad lämnar mina läppar.
”Jag vill inte lämna dig ensam...” mumlar han sedan vidare, jag ler mot tanken som flyger genom mitt huvud. Hur han vägrade låta mig duscha ensam, inte fören jag gick med på att han skulle få vara utanför och att jag skulle ha dörren olåst gick han med på att låta mig vara ensam i badrummet.

”Sev, jag klarar mig...” suckar jag fram med trött och mjuk röst. Jag får inget svar. Jag riktar mitt ansikte mot strålen ännu en gång. Plötsligt dras draperiet bort vid änden av badkaret. När jag vridit mitt huvud och dragit bort vattnet från mina ögon blir jag knäsvag av synen framför mig. Mina ögon spärras upp och mina läppar delas lite när jag drar ett hastigt andetag. Severus... Du är så vacker men jag kan inte... Jag är så, tom. Tänker jag och som om min älskade fästman kan läsa mina tankar kliver han långsamt in i badkaret. Jag vrider mig så att vattenstrålen faller mot min rygg istället.
”Severus... Jag kan inte...” mumlar jag och slår ner min blick. Även om min kropp skriker efter att få ha honom nära så är jag rädd.
”Penelope.” Severus sätter sina fingrar under min haka,
”Jag älskar dig, inget av detta är ditt fel och jag kommer visa dig exakt hur mycket jag älskar dig. Hela dig. Att jag kunde blivit far men inte blev det denna gången är gårdagens problem för jag älskar dig och inget, absolut inget, av detta är ditt fel hjärtat.” viskar Severus med hes och mörk röst, den rösten som får mig att bli alldeles yr, medan hans blick är fäst i min.

Där står Severus, helt avklädd, framför mig och ser på mig. Jag rodnar först lite men mina tankar är för upptagna med att skåda på mannen i mitt liv för att jag ska kunna tänka på att vara generad över min egna kropp som är alldeles blåslagen och märkt av sår. Eller att vara generad över hans absoluta kärleksbekännelse. Jag låter min blick vandra hastigt från hans ljuvliga ansikte, över hans hårbeklädda bröstkorg, över hans mage och vidare ner tills jag till slut stiger upp till hans ögon nivå igen. Jag känner hur åtrå börjar pulsera inom mig, trots allt så älskar jag denna mannen mer än livet självt. Severus tar det sista steget som skiljer våra kroppar åt. Han kysser mig på pannan och jag virar mina armar om hans kropp. Värmen från vattnet sköljer över mig på utsidan, värmen från honom svämmar över inom mig.

PG15 i spoiler! Om du är under 15 år bör du ej läsa detta!


Severus sveper en handduk om mig och med försiktiga händer torkar han min fuktiga kropp. Jag njuter av beröringen som är mjuk och kärleksfull. En suck undkommer mig, en suck av lättnad. Sev älskar mig oavsett vad... Jag ser ner på Severus där han med endast en handduk om höften sitter hukad och torkar mina ömma lår med den fluffiga svarta handduken som är virad omkring mig. Hans händer glider med mjuka drag över min hud och trots att det ömmar är det en skön känsla.

”Jag älskar dig Severus. Nu och för alltid.” viskar jag blygt och kramar handduken närmre min kropp. Severus ser upp på mig och reser sig. Han kramar om mig efter att ha lämnat en mjuk kyss på min panna.
”Jag älskar dig med. Alltid, mitt hjärta.” viskar han och jag känner värme spridas inom mig som en våg. Vi kommer lösa allt detta... Så länge jag har dig vid min sida så spelar denna dagen ingen roll. Vi kommer lösa det.

Handdukarna ligger i en hög på det gamla trägolvet. Jag och Severus ligger under täcket i vår breda säng. Min rygg mot hans bröstkorg och mage. Han har sina armar om mig och kramar mina små händer med sina stora. Inga ord behövs. Vi vet båda redan det som den andra egentligen kan tänkas säga. Just nu vill jag bara vara med dig. Glömma allt som hänt, bara för idag... Bara få älska dig idag. Inget mer... tänker jag och skumpar ograciöst närmre Severus som drar in mig i sin famn trots att min rumpa hamnar lite i vägen för att vi ska kunna komma närmre varandra. Han hummar nöjt då jag gnider mig försiktigt närmre för att känna så mycket av hans kropp som möjligt mot min. Jag kan känna hans leende genom kroppen.

Jag känner hur något hoppar upp i sängen och jag hör det välbekanta ljudet av Ezraliés spinnande och purrande.
”Ezralié, kom då.” viskar jag med len röst. Min fina katt, som var en underbar födelsedagspresent, tassar elegant fram till mig och hoppar över min kropp. Han lägger sig nöjt mot mitt bröst. Min ena hand landar ovanpå hans rygg medan min andra hand är begrav innanför Severus händer som Ezralié också är lutad mot. Katten spinner nöjt och jag suckar, lättad över att denna prövningen är över. Eller, för tillfället inte spelar någon roll i alla fall.

Severus smeker försiktigt med sin tumme över min underarm där Bellatrix lämnat sitt märke. Jag stirrar stint på hans finger som glider upp och ner över den skrovliga ytan. Men mot min nacke känner jag hans leende.
”Jag älskar dig Penelope, oavsett vad.” mumlar han och jag sluter mina ögon.
”Jag älskar dig med Severus. Mitt allt.” svarar jag och det sista jag känner innan jag flyter iväg till drömmarnas rike är Severus mjuka läppar mot min svala nacke.

Så otroligt bra!!!!