Prs med fabulösa Winsah, Anne Potter, Trädkatten & Kim Potter ~

(Skriket kanske inte var SÅ högt? Hon kan ta sig till hotellet, hon är ju inte skadad eller så.)
~
Jag reser mig bestämt, snubblar till på en rot och börjar gå. Jag har upptäckt en stig och även om jag inte vet var den leder så är jag ganska säker på att det är till civilisation. Så jag vandrar beslutsamt vidare tills jag skymtar ett hus. Jag skyndar på stegen, springer över några klippor och kommer fram till en bänk där det sitter en flicka. Jag ler lite prövande. "Hej. Vet du var vi är?"

Josse~
En tjej med rosa hår kommer fram till mig.
"Ööh... Sverige, någon stans i Dalarna tror jag..." sa jag. "Det här är ett hotell." Jag kikade lite på henne. Jag kände inte igen henne bland gästerna.
"Vad heter du? Och är du gäst här på hotellet?" frågade jag nyfiket.

(Sry för att jag skriver kort hela tiden )

~
"Jag vet inte." Svarar jag enkelt på båda hennes frågor. "Jag vaknade i en skogsglänta någonstans-" jag pekar över axeln. "-ditåt och jag minns inget." Jag sätter mig bredvid flickan på bänken. "Det är fint här i alla fall." Jag är inte särskilt ledsen, bara lite förvirrad. Jag menar, jag har ju inget att minnas och sakna.

Haley

Både Ajax och Josse hade gått. Jag ställer mig upp och tar med mig brickan och tallriken. "Jag går upp till Josses och mitt rum", säger jag och börjar gå iväg. Jag ställer brickan på bänken och går ut ur matsalen. Jag tittar ut ur fönstret och plötsligt så ser jag Josse sitta på en bänk i bara klänning och kofta. En annan tjej med ljus rosa hår och en svart kjol kommer fram till henne och de börjar prata. Jag har ingen aning om vem tjejen är och min nyfikenhet tar över. Jag går ut men stannar precis framför dörren. Min första tanke var att tjejen är Sarah. Men det är antagligen bara mina tankar, jag hade tänkt att Sarah ändå kanske hade haft något med lapparna att göra. Då skulle Sarah hjälpa oss och så skulle ännu fler mystiska saker hända. Men nu förstår jag att jag är alldeles för uppspelt. Jag känner mig som en liten unge som fantiserar om stora äventyr och inbillar mig att jag är i en annan värld. Jag tittar upp på Josse och tjejen och kommer på att det antagligen ser ganska konstigt ut att jag bara står här. Jag ler lite generat men går sedan fram till dem. Mina bara ben och mina bara armar fryser. Men jag försöker låtsas att det är varmt och det känns faktiskt som att kylan försvinner.
"Hej", säger jag till Josse och tjejen. Jag ler lite och tittar sedan upp på den rosa-håriga tjejen. "Såå, vem är du?"

"Aha, ok... Ja det är det", sa jag. "Vad ska vi kalla dig då? Du kanske kan bo här på hotellet."

~
En ny tjej kommer fram och ser nyfiket på mig. Jag får frågor från de båda om vem jag är, vad de ska kalla mig och om jag kanske kan bo här. "Eh, jag vet inte vem jag är. Ni kan kalla mig Lynx. Jag skulle gärna bo här men jag har inga pengar." Jag är inte säker på var jag får smeknamnet ifrån, men jag gillar det.

(Embarrasing, eh Claudine började springa, men hon kan ju inte kommit fram EFTER Hayley, som GICK typ 10 minuter efter… hur ska jag lösa det här?)

(Men din karaktär skulle ju inte ha kunnat höra skriket? Men sorry om jag ställde till med problem :s)

(Nu säger vi att jag aldrig skrev det där inlägget när Claudine hörde skriket.)

Sam ~
Varför går alla helt plötsligt?
Jag ler ursäktande till Lauren innan jag också går ut, lite dålig stil kanske, men nyfikenheten tar kål på mig. Där ute står en flicka i vår ålder med rosa hår.
Jag kan inte hjälpa att det rycker till i mungipan. Jag är visst inte den ända som gillar annorlunda hårfärger.
"Så, vad heter du?", flinar jag mot henne.