Monster High School

Jag ger ifrån mig mitt vanliga 'tch'-aktiga ljud och vänder mig sedan mot tjejen med det rosa håret och Julie.
"Vi borde kanske gå fram till dem?"

Julie ~
"Ahh..", mumlar jag och börjar små jogga.
"Kommer ni?", säger jag när jag gått ett par meter.

Vi välkomnar Rainbow cat :3 till roller!

Mall:
Namn:Mayu
Ålder:15
Kön:Tjej

Typ av väsen:Katt människa
Personlighet:Glad,galen,och om man lär känna henne är hon en bra vän.
Utseende:
Intressen:Umgås med katter,läsa,vara med vänner rollas.
Övrigt:Har magiska krafter mer om det rollas.

Mitt namn ropas upp och jag sorteras in bland de andra fjortonåriga flickorna. Sedan börjar vi bege oss mot En festmåltid. Det är inte långt, bara runt kröken. Där inne finns det ett stort buffebord med allt från blod till honungsblommor och hamburgare. Jag tar en tallrik med potatis och fisk. Det verkar inte finnas några bestämda platser, alla sitter var de vill. Jag märker att några lärare står och pratar hetsigt, jag uppfattar några ord. Försvunna elever... Letat... Föräldrar...

irima såg hur figurerna kom närmare. När de kommit nära nog såg hon att det var de som suttit i kupén på tåget och några till som hon inte kände idén sen tidigare.
Där fanns en flicka med solbränt ansikte som såg ut att halta. I täten joggade flickan som Lirima kände igen som Julie. Hon känd sig lite rörd, det verkade som om även om de knappt träffats så var de villiga att gå ut mitt i den mörkaste natten för att leta efter Ayaka och henne. Det var faktiskt ovanligt mörkt. Lirima var säker på att hon aldrig sett en svartare himmel. Utan den klara fullmånen skulle hon nog inte sett något alls.
"Jag heter Lirima." viskade hon sedan till Ayaka. "Lirima Mirë"

(Skrivit på mobil, varning för autokorrekt )

(Urskta mig, vi har rollat rätt länge nu, man kan väl inte bara hoppa in?)

Joanna ~
Jag följer efter Julie då jag märker det. Fullmånen. Det händer alltid då. Jag springer bort från de andra men det är försent. Jag känner hur jag förvandlas, hur mitt medvetande inte kan påverka det som händer. Det här är hur de dog. Jag vänder mig om och springer mot dem igen. Det går mycket lättare när jag är en varg. Mitt undermedvetna protesterar när jag går till attack på den närmaste. Julie.

Julie ~
Jag ser hur Joanna springer, sedan stannar hon och..
Jag hinner skrika och backa ett steg, sedan rusar hon mot mig.
Oförmögen att röra mig står jag blixt stilla.
Hon ska precis genomborra min tunna hud vid halsen, då någon slags violett, genomskinlig bubbla kommer runt mig.
En skyddsbubbla.
Jag skrattar ett nervöst skratt med tårar i ögonen och hjärtat hårt dunkande.
Scenen går i mitt huvud igen och igen.

Jag tittar upp och ser fullmånen. Johanna skriker och hennes kropp börjar förändras.
Hon är varulv.
Jag hinner knappt tänka det förrän vargen går till attack mot Julie. Blyga lilla Julie. En vrede blossar upp inom mig och jag kastar mig upp i luften och störtdyker mot vargen. Stöten var så kraftig så att vargen ramlar omkull, och jag håller hårt i vargens framben. Men den är stark. Väldigt stark. Jag kastas undan som en liten docka och slår mitt huvud på en sten.

Jag ser hur den rosahåriga tjejen börjar att springa bort ifrån oss, och hur hon sedan stannar. Bara några sekunder sedan förvandlas hon... Till en varg. Utan att jag hinner reagera så har hon rusat fram för att attackera Julie, som på något sett inte blir skadad då en violett bubbla formas runt om henne. Sekunderna senare verkar Ayaka anfalla vargen, som faller omkull, bara för att några sekunder senare sända Ayaka flygande och slå i en sten.
Jag tar ett djupt andetag. Om jag bara hade kunnat bli en skugga skulle jag ha kunnat använda skuggkrafterna för att förvirra vargen och troligtvis få henne att svimma, men nej, såklart kan jag inte det. Istället kollar jag bara snabbt på Julie för att se så att hon inte har några skador och rusar sedan mot Ayaka.