Flygande giraffer!

"Så vi får ett av tjänarnas rum då? Jag vill ha ett eget för mig och pojken." sa hon med en bestämd blick annars kunde de lika gärna fara ut på gatorna om det var så han ville. Men hon hade inget emot det då de troligen skulle få nya kläder, ett bad, mat, värme och tak över huvudet.

Mattias nickade. "Såklart, ni får ett eget att dela". Han skulle avskeda några tjänare som Karls personliga tjänare och lite så, en del av vakterna med som än var lojala mot Karls bror.
"Godtar du det?" undrade han sen och drog av sig hatten.

Elionora nickade och neg ännu en gång och gjorde ett tecken åt David som bugade djupt.
"Om herrn vill att vi ska komma med en gång gör vi det, vi ska bara hämta våra saker." sa hon och neg ännu en gång. Vad som helst var bättre än detta och hon kunde jobba för maten med för en ny herreman, hon hade lärt sig en del på de sex åren.

Mattias nickade och log, men det var inget vänligt leende utan ett kallt och beräknande. "Ni kan komma med nu, jag går till slottet, gå bara dit och ta första tomma rum ni hittar, jag ger er arbetsuppgifter sen". Han vände sig om och gick, satte hatten på huvudet.

Elionora nickade åter och David och hon gick in. Hon gillade inte mannens leende, men så länge han inte skadade David gjorde det henne detsamma. Så mycket hade de inte och snart gick de vägen mot slottet, Elionora haltade lätt. Hon haltade för Karl hade aldrig velat fixa hennes ben sedan den gången han misshandlat henne så grovt.
David var eld av lågor och hoppade kring henne i en yster dans. För honom var det som ett äventyr. Han visste inte om sin moders föregående liv.
Snart kom de till slottet och Elionora letade sig till de bästa tjänarrummen, hon visste ju om slottet. Där fanns en stor säng och en eldstad.

Mattias hade kommit tillbaka och bytt till en mer ledig skjorta med bara en väst och lagt av sig hatten. Han hade också beordrat fram en festmåltid och väntade på Elionora och hennes barn. Han lät dem fixa en stund i rummet innan han kom in dit, han såg lite vänligare ut nu, för nu hade han henne i sitt våld och kunde få hämnas, även om han inte visste hur än.
"Pojken din kan få arbeta om han vill, drängarna behöver säkert hjälp i stallet, annars får han vara med dig, han får inte vara i vägen" började han och såg knappt på barnet då han inte ville se Karl i honom. "Och du ska vara min personliga tjänare, jag behöver en del...hjälp med vissa saker, du börjar i kväll efter middagen som alla är välkomna på". Han väntade på frågor. Det som han behvöde hjälp med var sin rygg, för trots att det var sex år sen hade han än smärtor och problem, han behövde ha bandage om där för att skydda den från sol och allt och kunde inte sova på den.

Elionora såg på mannen men inte visste hon vem han var, men hon nickade och neg lätt.
"Han kan prova på att arbeta som dräng, annars följer han med mig." sa hon och drog efter andan.
"Men vi vill ha ett bad och nya kläder med, du vill väl inte ha smuts och lort i ditt slott?" frågar hon och nickar åt sitt jobb, det gjorde henne detsamma var det var.

Mattias nickade. "Självklart, ta ett bad och jag ska skicka hit kläder, middagen börjar sen". Han gick ut ur rummet och beordrade dit klänningar och kläder till en pojke innan han gick till matsalen. Han satt där i högsätet och väntade på dem och alla andra.

De neg och bockade till tack, sudna kom de till badet. De blev rena och avlusade Elionora kände hur skönt det var att äntligen vara ren och ha hela kläder. Kläderna var visserligen grova som tjänares skulle vara, men de var hela och rena. Hon samlar sitt hår i en lång fläta på ryggen och hand i hand går sedan hon och David till matsalen. Där sätter de sig vid ett av borden och Elionora kastar en blick mot högsätet och mannen, det var där hon brukade sitta.

Mattias såg på dem och åt av den fina maten som faktiskt alla fick. Men bara han hade vin och var den enda som hade någorlunda bra bordskick förutom Elionora. Då han ätit klart reste han sig bara och gick upp till sitt rum och väntade på Elionora.