The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

Tristan vände sig om med cigaretten i ena handen och den andra handen i Ronjas. Han kanske var en överbeskyddande bror, i alla fall för tillfället.
Han sa inget bar studerade mannen, detta skulle Mia få reda ut själv då hon också begått orätt mot honom att de var samman.

Mia sa inget utan bara såg ner och fortsatte röka. Hon var glad att få sina saker dit, men att träffa Markus var inget hon såg fram emot. Hon hade inte älskat honom och hon trodde att han inte gillat henne, men inget var väl hennes fel? De hade blivit ett par för hennes far ville det, och nu var hon och Tristan ett par för att deras fäder ville det.
"Ska vi gå in?" mumlade hon efter en stund och fimpade, tydligt nedstämd. Hon gick in och då inte Tristan såg henne drog hon ett djupt andetag för att lugna sig. Då hördes steg igen och in kom Markus. Han var en lång och muskulös man med kort, svart och rufsigt hår och mörkblåa ögon. Han hade nu samma hårda och arga ansiktsuttryck som förut. Mia tog ett steg bakåt och sökte sig till Tristan. Hon var osäker på Markus, hade han gillat henne? Försiktigt tog hon Tristans hand i sin ena och Ronjas i dne andra. Den blicken han gav henne, arg men samtidigt hungrig, fick henne att rysa.

Tristan såg på Markus, men sa inget. Mia var gammal nog att ta sina egna fighter. Han gillade inte mannens blick, men förstod honom. Tänk om han själv varit i Markus situation. Han höll i Mias hand och tryckte den lätt, så hon skulle veta att han var där för henne.

Mia drog ett darrigt andetag och kramade om Tristans och Ronjas händer. "Markus....Jag är ledsen, vi var bara tillsammans för att min far ville det, jag trodde jag inte betydde något för dig". Hon tog en paus och hans blick mörknade. "Min far vill att jag är samman med Tristan nu, och jag älskar honom så snälla förstå och var inte arg" bad hon.
Markus spottade på marken framför henne. "Jävla hora,du ska allt få se, ni två ska allt få se!" Han vände sig om och gick.
Mia såg efter honom och kände tårarna och hans ord bränna. Hon hade blivit kallad värre men trodde hon aldrig skulle höra det från Markus. Hon släppte deras händer och torkade en tår i ögat. "Förlåt att ni fick se det där" mumlade hon med tjock röst.

(Tänkte att 'hämnden' eller vad man ska kalla den går ut på att han hotar Ronja då bara Mia ser, och tvingar Mia att han inte ska skada Ronja om hon lyder honom eller något sådant xD)

Tristan säger inget utan lägger bara armarna om henne drar in henne i en hård omfamning.
"Såja, det går bra." mumlade han tröstande och Ronja kramade om henne med.
"Det är klart att han blev vred, det skulle jag med." sa han mjukt och bara kramades.

(Låter bra ^^ )

Mia snyftade lågt och kramade hårt tillbaka dem. Hon älskade Tristan och gillade Ronja väldigt mycket, utan dem hade hon inget. De var hennes allt, föremål för hennes kärlek. "Tack" mumlade hon och släppte dem till sist.
Mia började gå inåt. "Jag går och kollar om mina saker är på rummet". Hon gick in och började ta sig mot Ronjas rum. Hon sa inget mer utan bara hade en orolig min. Hon kom fram och öppnade dörren, en till säng fanns nu i rummet och vid den två koffertar med hennes saker. Hon for ner på knä och öppnade den ena, där i låg ett av hennes cigarettpaket, med en del kläder. Hon drog upp cigarettpaketet och stoppade det i en av sina fickor, hon skulle nog behöva det sen. Hon tog också upp ett par rena jeans och en annan t-shirt.

"Vi går ut i trädgården, kom när du känner dig klar." sa Tristan varmt, han gissade att hon behövde vara för sig själv en stund.
Sedan går bror och syster hand i hand genom korridorerna och vidare ut i trädgården som snarare var en liten gräsplätt med ett äppelträd. Det var inte mycket som växte här, eller fick plats att växa. Men detta var deras lekplats och det fanns till och med en gunga sedan Tristan varit liten och som sedan Ronja haft.

Mia nickade sakta och tacksamt då de gått. Hon stängde dörren och bytte om till kläderna hon tagit fram innan hon började packa upp lite. Förutom kläder hade hon även fler cigarettpacket och lite andra personliga saker som några böcker, en dagbok och en gammal nallebjörn.
Hon hade precis stängt resväskorna då hon hörde en röst mot sitt öra. "Ensam blomman?". Det var Markus. Hon hade inte ens märkt honom komma in!
Hon vände sig sakta om med blekt ansikte och såg skrämt och vaksamt på honom. Han bara skrockade. "Jag tar det snabbt så du kan springa efter din pojkvän, om du inte lyder mig, behagar mig så har jag inget emot att vända mig mot den lilla flickan, hon är ju så söt". Mia stelnade till och fick en klump i magen, inte Ronja! Hon nickade bara uppgivet och han strök henne över håret. "Duktigt blomman, kom till mig ikväll".
Mia nickade och han försvann, hon gick ut till trädgården och såg dystert på dem och sa inget. Hon bara såg på dem och tänkte på Markus, hon kunde inte låta honom röra Ronja...

Tristan såg då hon kom och drog ner henne i sitt knä. Ronja gungade och han satt på gräset och betraktade henne.
"Hej där, hur är det?" sa han ömt till Mia då han såg att något var fel och kysste hennes panna.

Mia lät sig dras ner och kramadw om honom och la huvudet mot hans bröstkorg. "Inget att bry sig om...Bara trött" mumlade hon försäkrande. "Och jag känner mig konstig, jag har saknat dig så länge och nu har jag äntligen dig". Hennes röst blev grumlig.