PRS mellan HP_Maja och Harry-Potter-Bokslukaren

"J-j-jag..." börjar Hermione, men verkar ha problem med att fortsätta.
"Du behöver inte skämmas över något", säger jag, "vi säger inte något."
"Jag..." börjar Hermione, "jag tror att jag är kär i Ron."

Jag spärrar upp ögonen och min haka faller ned till Kina.
"Ron? Vår Ron? Ronald Billius Weasley?" Hon nickar sakta. "Varför gråter du då?"

"H-han får inte veta det!" ropar Hermione skräckslaget.

"Varför?", frågade jag. "Jag tror han gillar dig med."

"S-snälla!" ropar Hermione, och bryter ihop.
Jag klappar henne på kinden, och ler varmt.

"Vi ska inte säga något", säger jag lovande, men egentligen exploderar jag av vilja att berätta för Ron, något jag inte tänker göra.

"Han... hatar mig", snyftar Hermione, "och jag vet det. M-men ibland... ler han sådär..."
Hon kan inte fortsätta. Tårarna strömmar nerför hennes kinder, och jag kramar om henne. Hårt. Hon kramar tillbaka, och samlar sitt sista mod.
"Vi går tillbaka nu", säger hon bestämt. "M-men lova att inte säga något!"

"Vi lovar", säger vi med en mun och jag kranar om Hermione. Sen går vi tillbaka till uppehållsrummet.

Vi kommer tillbaka till uppehållsrummet, och Hermione kämpar för att hålla tillbaka tårarna. Harry och Ron verkar helt uppslukade i ett quidditchsamtal, och jag hänger genast på. För att ha annat än kärleksdrama att tänka på.

Själv sitter jag tyst. Jag suger på både kärlek och quidditch, så jag återvänder till mitt plugg. Ibland hörs enstaka snyftningar från Hermione, men hon sitter ganska tyst hon med.