Från olika världar!

Jezebel satte sig i en av salongens många fåtöljer och tittade in i elden. Han visste inte hur han skulle reagera över att Sol var tillbaka, men han kände inte direkt några lyckorus och glädje över det, han trodde snarare han kände rena motsatsen. Jezebel tittade upp när en man kom fram till honom och gjorde givakt, något som förvånade honom.
"Herrn, vad är era order?" frågade kaptenen och Jezebel såg på mannen, han misstänkte att kaptenen hade vänt sig till honom då Cain och Riff hade försvunnit med Sol.
"Återgå till era positionerar, det kan ha varit Sol som skickade brevet men också någon annan" sa Jezebel och kapten nickade och försvann. Jezebel var förvånad över hur mycket folk hade kommit att värdesätta honom här omkring. Cassian kom fram till honom och ställde sig bakom hans stol.
"Tror du det var Sol som skrev brevet?" frågade den andra mannen och Jezebel ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, det kan mycket väl ha varit det, men det kan också vara någon annan och jag vill inte ta några chanser" sa Jezebel och Cassian nickade. "Vi får helt enkelt vänta och se"

Cain skakade på huvudet och såg på Riff som nickade. Han skulle ta hand om Sol och flickan. Cain nickade och sa åt Yuu att även han kunde återgå till sin plats. Ingen visste om någon ny attack var i antågande, eller om brevet faktiskt var från Sol som nu var oförmögen att svara på alla dessa frågor.
Riff fick ut kulan ur Sol som egentligen inte ens var dödande bara som Jezebel sagt farlig om hon förblödde. Han stoppade blödningen och band om och tog sedan flickan för att ta reda på henne.
Sol sov nu tungt i sängen omedveten om allt som hände om henne men ändå lugnad att vara tillbaka trots det jobbiga det innebar. Hennes och Jezebels relation till varandra var inte precis en dans på rosor. Men hon hade bestämt att ge honom ännu en chans och hålla tyst.

Marie satt på golvet i sitt flickrum. De ljusa gräddvita väggarna var lugnande, kanske berodde det på de många tavlor som var upp hängda, tavlor med motiv av landskap, djur och leksaker. Just tavlorna på leksakerna hade hon antagligen aldrig valt själv men hennes bror hade gett henne dem i present när hon varit yngre och hon gillade dem då de var givna med omtanke. På det låga bordet framför henne låg tarotkorten som hon använde för att se in i framtiden. När hon bott på gatan hade hon försörjt sig på att spå människors framtid, hon var inte lika framgångsrik som sin mor men hon hade överlevt.
Oscar stod bakom henne och såg ner på henne, han studerade korten med ett undrande ansiktsuttryck men hon fann ingen mening att förklara det för honom. Hon la ner det sista kortet och flämtade till när hon såg död på bordet, korten avslöjade inte vem som skulle dö, hon hoppades att det var hennes far som skulle dö och inte hennes bröder eller vänner.
"Vad står på prinsessan?" frågade Oscar och Marie såg på honom.
"Korten talar om död" sa hon bara och reste sig upp, håret föll i ansiktet och hon la det bakom öronen men snart låg det åter i ansiktet och hon förde irriterat undan det men när det för tredje gången hamnade i ansiktet gick hon fram till sminkbordet för att sätta upp det. Hon tog fram en toffs och flätade håret i en lång fläta och satte upp luggen med hjälp av ett diadem. Oscar såg intresserat på henne men hon ignorerade honom. Hon visste att hon var skyldig honom sitt liv då han räddat henne ifrån att dö på nöjesparken, men hon fann ändå den storväxta mannen irriterande då han tassade efter henne. Hon suckade och vände sig sedan om och log vänligt mot Oscar.
Hon tittade på dörren när Yuu tittade in, hon rättade till klänningen som satt lite snett sedan hon suttit på golvet. Hon såg på mannen framför sig och gick mot honom. Hon hade aldrig pratat med Yuu, men hon tyckte inte illa om den andra mannen.
"Jag vet inte vart bror är men jag kan hjälpa dig leta" sa hon och tog Yuus hand och lämnade rummet under Oscars vilda protester men hon såg bara på den andra mannen.
"Det passar sig inte för en adelsman att klaga, har en dam bestämt sig så har hon" sa hon och fortsatte gå. Hon bestämde sig för att söka igenom rum för rum endast för att ha något att göra. Oscar gick hela tiden bakom dem för att skydda henne. Marie såg på Yuu, hon var säker på att han skulle kunna försvara henne om det behövdes. Marie gick ner för trapporna då de inte varit på den våningen de bodde. Hon kom ner på entréplanet och gick in i salongen och fann Jezebel och Cassian. Marie såg på Yuu och log.
"Här är dem" sa hon och släppte Yuus hand, hon gick fram till Jezebel och satte sig i hans knä. Hennes storebror log vänligt mot henne och hon var förundrar över hur mycket han ändrats sedan de möttes för första gången, då hade hon varit rädd för honom men nu kände hon sig trygg med honom. Hon visste att hon kunde lita på honom sedan han räddat henne ifrån Alexis män och nästan själv dött.
"Sköt de inkräktaren?" frågade hon och Jezebel skakade på huvudet.
"Det var Sol som kom, de råkade döda flickan hon hade med sig och Sol blev träffad men hon klarar sig antagligen" sa Jezebel och Marie nickade. Att människor dog runt henne och hennes bröder var inget ovanligt och hon reagerade inte längre över det, att Sol var skadad bekymrade henne inte heller, kanske skulle kvinnan förstå att hon inte var speciell men att man kunde leva ändå. Marie hade svårt för Sol som endast verkade bli arg på henne vad hon än gjorde. Marie såg på Jezebel och log stort mot honom och Cassian, glad över att de hade varandra. Hon tittade sedan på Yuu och undrade vad han ville Jezebel och det verkade även doktorn undra då han frågade.
"Så du letade efter mig Yuu" sa Jezebel och såg på honom "Vad gör mig den äran att du letar efter mig?"

Sol vaknade upp så småningom, om det gått timmar eller minuter visste hon inte. Hon drog sig upp i sittande ställning och stönade lätt till av smärtan som hon för tillfället glömt. Med smärtan kom allt tillbaka och flickans död gjorde sig påmind. Hade hon haft en gud hade hon bett till den nu. Det ända hon kunde göra var att se till att få tag på den där satans prästen och få henne lagd vid sin bror om det ännu inte var försent.
Hon tar benen över sängkanten för att ta sig upp. Hon går fram till bordet där det stod en kanna och ett glas. Hon häller upp vattnet och dricker i djupa klunkar för att rensa sina tankar på allt som hade hänt och att hon åter var här igen.
På sin jag önskar egentligen att du var död Sol lista, hade hon Jezebel och med honom följde Cassian och Marie. De två sistnämnda hade hon egentligen inget emot och inte Jezebel heller, men fientlighet och misstro mötte hon med samma mynt. Resten av dem var väl inte överlyckliga över hennes återkomst heller inte ens om hon skulle återvända med Alexis huvud.
Hon suckar och tar sig ut genom dörren samtidigt som hon knäpper den nu blodbefläckade skjortan. Vilket slöseri med kläder, undra hur bra det gick att få denna ren? Hennes tankar går medans hon söker efter de andra.

Jezebel såg på Yuu med en undrande blick när han pratade med mat i munnen, det stora brödet som han hade i munnen fick det att låta som om han grymtade. Jezebel nickade sedan när Yuu upprepade vad han sa utan brödet i munnen.
"Unga själar är de mest rastlösa" sa Cassian och Jezebel såg på mannen med ett roat leende men sa inget till honom.
"Vi skulle kunna ta ett besök ner till staden" sa Jezebel och Marie såg på honom med hoppfulla ögon. "Nej Marie du får inte följa med."
"Jag vill" sa hon bestämt och Jezebel tittade in i hennes ögon.
"Vi kan inte garantera din säkerhet och de aktiviteterna vi kommer ägna oss åt är inte avsedda för små flickor" sa han och såg på henne och Marie sänkte blicken och han lyfte upp hennes ansikte så deras blickar möttes. "Jag lovar att ta med något ifrån staden"
"Lovar du?" frågade Marie hoppfullt och han nickade och hon såg glatt på honom. "Tack"
Marie kramade honom innan hon försvann med Oscar. Jezebel såg på Yuu när han reste sig upp log.
"Låt oss bege oss ner till staden" sa Jezebel och började gå ut ur rummet och såg på Yuu. "Eller är det något annat du vill göra innan?"

Sol gick i den korridoren och mer eller mindre gick ihop med Jezebel då han slog upp dörren och klev ut. Han var inte precis den första hon ville gå in i om man nu kunde tänkas att vilja gå in i någon.
"Hej" hälsade hon vänligt männen då även Yuu kom efter. Hon var lättad över Yuus närvaro, inte för att han skulle ta hennes parti, men han gick inte emot henne heller utan vidare. Eller gick emot henne med till viss del rättfärdiga slutsatser och antaganden.
Det hade gått ett tag sedan hon lämnat dem, med ett meddelande till Yuu och ett brev samt guldmynt på sin säng. Om de ens sett den? Kanske tjänstefolket tagit den? Hon hade ändrats en del, byxor och skjorta bar hon, samt håret samlat i en fläta som lätt kunde gömmas under en mössa. Hon hade snörat brösten och såg ut som en solbränd skepparpojke. Nu var förvisso skjortan blodig och hon var kanske magrare än förr men annars såg hon ut att må bra. Inte för att livet här gjorde det enklare precis, men vad skulle hon göra?

Jezebel tittade på kvinnan som gått in i honom, Sol. Han hade helst velat smita ut utan att hon visste något då han inte ville ha henne i släptåg. Han tittade på kvinnan som han hoppades aldrig skulle återse.
"God kväll" sa han till hälsning när hon tilltalade honom, han var förundrad över att hon bara hälsade på honom, vad menade hon med det? Ville hon sluta fred, eller hade hon någon baktanke med det hela? Jezebel förstod sig inte på den kvinnan, ena stunden blev hon arg på honom utan anledning, nästa försökte han vara trevlig och då blev hon av någon anledning arg på honom igen. Jezebel hade bestämt sig för att inte försöka komma överens med flickan igen, han skulle inte försöka vara trevlig mot henne då han inte fann någon mening med det, dessutom ville han inte ha henne nära Cassian, han litade inte på henne.
Jezebel vände sig plötsligt om mot Yuu när han föreslog att Sol skulle följa med dem. Han gav honom en mordisk, kall blick. Han förstod att Yuu gjorde det här endast för att jävlas med honom, något han verkligen inte uppskattade, men sedan log han ett kallt leende, om det var den här dansen Yuu ville dansa skulle han vara till hans belåtenhet. Jezebel vände sig om mot Sol och log.
"Ja följ med oss" sa han och gick fram till henne och såg in i hennes ögon med en glödande blick. "Vi kommer ha så roligt och jag vet att särskilt Yuu vill ha med dig"
Jezebel böjde sig fram till Sols öra och viskade.
"Yuu har saknat dig mer än du tror, skulle jag vara du skulle jag satsa på honom. Jag hjälper dig ifall du vill"
Jezebel backade och log vänligt mot Sol. Han kunde vara riktigt övertygande om han ville, han kunde vara trovärdig och människor märkte aldrig om han ljög. Det var en gåva han övat på i många år, han var trots allt mördare och ofta mördade han folk i familjer där han var tvungen att nästla sig in innan och då hade han fått lära sig att ljuga trovärdigt. Han log mot dem Sol och väntade på hennes svar.

Sol stirrade på honom, vilka tvära kast den mannen gjorde och han kalla henne lynnig? Trodde inte han att hon märkte hatet och glöden i hans ögon eller? Men Sol sa inget utan bet ihop för att inte skrika åt honom. Hon litade inte på honom men sa inget. Hon förstod sig inte på Jezebel alls, hon hade hjälpt honom, räddat hans liv med och hon kunde slå vad om att de nyaste ärren inte fanns där tack vare henne och ändå var han sådär. Han klagade över henne, men han själv då? Han var lika eller så fel, men erkände det gjorde han inte. Hon hade förlorat sina krafter, visst hon var som de, men för henne kunde de liknas med att bli blind eller något.
Men hon hade bestämt sig och drog ett djupt andetag för att inte säga något opassande. Hon hörde hans ord, de som viskades men hon visade inget med en endaste min.
Dock gick inte hans ord helt förbi, men hon trodde knappast att han helt plötsligt skulle bli vänligt stämd mot henne. Ingen kunde älska henne på det sättet, det visste hon så varför ens försöka? De var från olika tidsepoker, så det skulle ändå inte vara något som skulle gå. Sen varför skulle Yuu vara en idiot och börja gilla henne? Fast sakna? Sakna kunde man göra som vän med, om de ens var det? Sol visste inte, det enda hon visste var att Jezebel verkligen inte var det.
Hennes ögon glödde till och hon skulle väl svarat med något sarkastiskt svar men behärskade sig och log vänligt.
"Jag följer gärna med." sa hon istället så de hörde och började gå längst korridoren. Hon kunde väl högst tas för en mycket ung pojke smal som hon var, men hennes gång var en annan än en pojkes med svängande höfter. De kom ut och Sol sa fortfarande inget men hon önskade helt klart att vissa av dem i detta sällskap kunde dra dit pepparn växte.

Jezebel tittade på puben Yuu hade valt, det hade inte varit hans val men han tänkte inte klaga, det var ett ställe som fungerade.
Jezebel öppnade dörren, värmen och sorlet slog mot honom när han gick in. Han trängde sig förbi människorna som hade ställt sig precis vid ingången, han undrade hur det kom sig att andra människor inte knuffat till dem så de ramlat innan. Jezebel satte sig vid ett bord och beställde in dricka. Cassian satt bredvid honom och höll ett vakande öga över honom men han struntade i honom nu. Jezebel var inte direkt glad över att Sol var med dem, men han tänkte inte säga något utan bara spela med. Han fick in sin öl och han började dricka.

Sol gick in med de andra, in på puben och såg sig om då hon satte sig. Finare ställe hade hon varit på, men även detta hade sin charm. De satte sig runt ett bord men Sol tog inget att dricka. Att dricka var att förlora kontrollen och förlora kontrollen var inget hon ville göra. Hon var väl medveten om vad som skulle hända då, ty det hade hänt förr. Istället intog hon en tyst resignation och såg bara rakt fram. De andra kunde få dricka, gärna för henne, men inte hon. Dessutom visste hon att Jezebel planerade något, hon litade inte på honom för fem öre, så nej, hon tänkte inte göra något.
Sedan att hitta på en befängd tanke att Yuu skulle sakna henne mer än brukligt var, det var skrattretande, det visste dem alla och hon gillade inte någon som lekte med hennes känslor sådär.