The living dead(Dragon Fantasy)

"Förlåt för jag varit så avvisande, arg och bitter. Jag är inte lätt att leva med." sa hon och såg in i hans ögon. Hon ville inte att han skulle ångra sig, hata henne och sitt val.

Mark bara log milt. "Hittills har du varit väldigt lätt att leva med, du behöver inte oroa dig, jag har mina fel med". Han var tyst en stund. "Du tycker säkert jag är en riktig knäppis eller hur?" mumlade han, som han varit.

"Du ska bara veta." sa hon bara, hittills kanske ja, men i vinter.
"Från början, du bara stirrade på mig. Men inte nu längre." sa hon och skrattade lågt innan hon stelnade till, skogen var alltför tyst och sakta tog hon sig upp med kniven i en hand.

Mark skrattade lätt han med. "Jag hade ju inte sett någon på så länge". Han såg förvånat då hon tog kniven och han sträckte sig efter sina halvtorra kläder och drog på sig byxorna innan han tog geväret.

Alex svor till inom sig, kläderna var för långt borta. Hon tar om sig filten och lyssnar mot skogen. Hasande steg hörs, hon hade känt på sig det. Hade de varit för högljudda eller hade de bara haft otur?
Hon ser de första en kvinna med ruttnande lämmar och hon gick fram. Hon satte kniven rakt i hennes huvud och hjärnsubstans föll ur, hon blev inte ens äcklad av det längre.

Mark svor han med och siktade med geväret. Han hade i alla fall byxorna på sig. Han såg en till kvinna och siktade och sköt henne rakt i huvudet, det lät lite, men det var redan påväg mot dem. Då han inte såg några fler för tillfället samlade han ihop allt och la i den i sin ryggsäck.

"Det kommer fler." sa Alex bara, sköljde av sin arm och tog sig mot sina kläder. Hon drog på sig byxorna, eller ja det som återstod av dem och en tröja över det och rev med sig det andra.
"Springer vi kanske vi hinner undan dem." var det ensa hon fick ur sig, stugan var den trygga platsen.

Mark nickade snabbt och såg sig om. "Jag går först, jag har min pistol". Han satte geväret på ryggen och drog sin pistol och började springa. Han såg en till död och sköt den innan han fortsatte.

"Det är bättre att vara tyst." mumlade hon, men det var nog redan försent. Hon sprang efter honom men hennes ben sinkade henne. Hon såg stugan, långt var det inte och det var med kraftansträngning hon tog sig dit.

"Jag vet, men det är lite försent nu". Mark sprang på och snart syntes stugan. Han såg ingen mer död och skyndade sig den sista biten och höll upp dörren för Alex innan han låste och pustade ut.