ORP: The 4 elements

Zoey
Jag känner hur rodnaden blossar upp i ansiktet, och tittar ner i marken.
"Jo.. öh..", harklar jag mig, "Det var innan jag visste vad han gjorde med June."

Viola:
"Vem är June?", frågar jag häpet och tittar på Zoey med stora ögon.

Zoey
"Min syster."

Miranda
Jag nickar nonchalant, men kan inte få bort bilden i huvudet av Alex och Zoey tillsammans. Det är så sjukt. Jag vänder om för att gå emot skolan.
- Kommer ni? Frågar jag. Jag går in i den lilla passagen mellan två av skolbyggnaderna och tvärstannar plötsligt.
- Åh fan. Mumlar jag. Alex och de andra killarna står framför oss, och jag vänder mig tvärt om. Bakom oss så står fler killar, några av dem känner jag igen, och jag vet att alla är Alex vänner. De har inte alls flytt. De har fångat oss. Jag möter trotsigt Alex blick.
- Vad vill ni? Frågar jag kallt. Alex ler.
- Vi vill ha er.

Viola:
"Vad gjorde ha-" jag hinner inte säga mer fören Miranda går.
"Mh", svarar jag och traskar efter men stannar när det kommer några killar framför mig.
Jag tycker mig ana Mirandas hår och ska precis gå in när jag hör henne och Alex röst.
Jag sväljer och backar, springer tillbaka till de andra.
"D-de har tagit henne!", viskar jag och börjar nervöst leka med fingrarna.

Miranda
Killarna kommer närmare från båda sidor och jag darrar till. Alex tar tag i mitt linne och rycker mig närmare sig. Jag försöker vända bort ansiktet men han tar tag i min haka och tvingar mig att se på honom.
- Du ska fan inte vända dig bort från mig. Fräser han och jag ryser ofrivilligt till.

Zoey
Nej. Nej. Det kan inte vara sant. Jag börjar springa framåt, och skymtar snart Mirandas hår. När jag ser vad Alex gör, väller ilskan upp inom mig. Han dödade min syster, och nu?
"Vad fan gör du?!", skriker jag. Elden sprakar i mina händer, och jag springer fram. Jag pressar mina händer mot Alex kinder, och han skriker.
"Det här ska du få för!", skriker han. En av hans vänner tar honom i armen, och släpar iväg honom. Snart är jag och Miranda ensamma.

Miranda
- Fan, Zoey... Mumlar jag. Rektorn kommer att döda oss. Alla kommer att stå på Alex sida... Vi kan inte gå tillbaka.

Zoey
Jag tar hennes hand.
"Jag går var som helst, bara jag får vara med dig.", säger jag.

Miranda
Jag vet inte om det är lättnaden eller ilskan, men tysta tårar börjar rinna nerför mina kinder och jag kramar Zoey hårt.