På havets botten.

"Inte just nu" var det sista innan dörren låstes. Roboten komm fram med nya kläder och såg på dem.
"Ska du assistera i dag doktorn? Jag tycker ni borde det. Mest förflickans skull." Hn log mot Aida och räckte över.
"Nej." Hon slog bort klädertna.
"Jag tänker inte göra det. Jag vill itne"

((Vänta - nu fattar jag inte riktigt, är Co utelåst eller är han kvar i rummet?))

((Co ärkvar i rummet med Aida))

((Ok ))

"Men... Vad tänker ni göra?", hasplade han ur sig.
Han kände sig lite klarare i huvudet nu.

Läkaren svarade inte utan stängde efter sig. Roboten såg påCo.
"Kan du få på henne kläderna?"

"Få på..."
Han blev röd i ansiktet tills han förstod vad roboten menade. Men... Behövde han... Ta av henne de kläder hon hade nu då? Han vände bort huvudet.

Roboten nickade bara svagt och plockade upp kläderna igen och räckte över dem.
"Hon måste få på sig dem. Annars blir din mentor väldigt arg."

"Ähum, okej."
Han sträckte kläderna mot henne.
"Ta.. Ta på dem."

Hon skakde på huvudet.
"Nej. Jag tänker sova och du kan inte öra något åt det." Hon vände sig om och kröp ihop i sängen.

"Hrm... Jag..."
Han sjönk ner på knä och lät henne sova, lät henne göra vad som helst. Han orkade inte stå emot längre.