The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia tog emot tjocktröjan och drog på sig den. "Så lite så" log hon svagt då det stramade i kinden. "Jag kunde inte låta honom skjuta dig..." mumlade hon och tog upp sina saker.

"Det var snällt." sa Mark med ett lätt flin och tog mannens gevär över axeln. Sedan såg han på henne igen och drog undan en hårslinga från hennes ansikte.
"Gör inget värre än så bara, det är jag inte värd." sa han lågt men bestämt.

Lia såg på honom. "Jo det är du...Du har ju hjälpt mig så mycket". Och hon skulle inte klara sig själv heller nog. Hon började sakta gå. "Och slaget var inte så farligt".

Mark skrattar ett tort skratt utan glädje.
"Jag är en galen man bland alla andra. Jag är inte viktig men du som kan leva ett normalt liv ska härifrån, hem." sa Mark enkelt och nickade.
"Bra, inga lösa tänder?" frågade han och studerade henne.

"Jag kommer inte kunna leva normalt" sa Lia lågt. Hon hade förlorat sina föräldrar, hon skulle aldrig glömma det.
Hon skakade på huvudet. "Nej, den kom bara på kinden". Hon fortsatte gå, de kom högre upp. Efter en stund kände hon hur kinden började värka, den svullnade.

"Du lär dig." sa Mark tyst och såg på henne efter ett tag.
"Du behöver kyla detta, vi letar på en bäck." mumlade han de behövde ändå fylla på sina flaskor och Mark var trött av att inte sovit under natten innan.

Lia nickade och fortsatte gå tills de fann en bäck. Hon sjönk ner och drack innan hon hade vatten på sin kind och blundade. "Männen är överallt på den här ön" mumlade hon och la sig vid bäcken.

"Stoppa kinden i bäcken eller ha kylda stenar från bäcken mot kinden." säger Mark uppfodrande och dricker han med djupa klunkar och nickar.
"Ja, vissa bättre andra sämre." sa Mark och sjönk ner på marken.

Lia gjorde som han sa och la sig med en sten mot kinden, hon suckade lättat. "Alla jag mött har varit sämre, förutom du" mumlade hon. Han hade visserligen inte varit så snäll i början, men utan honom vore hon inte vid liv nu.
"Jag är dig tacksam...Jag har mycket att återgälda".

"Beskyll dem inte Lia, hur tror du själv att du hade blivit? Hade jag inte haft Johannes........" han tystnade och såg bort.
"Man får hjälpa varandra, minnas att det finns mänsklighet, att vi inte är rovdjur." fortsatte han sedan efter ett tag och såg sedan på henne.
"Du har inget att återgällda." sa han bara lågt.