Rollspel för Snigelklubben

Elvira:
Jag tittar snabbt på fenixen och ler.
"Det här kan vara äckligt, ni borde titta bort..", säger jag och tittar menande på Sweetie och July.

Isabelle:
"Ska jag öppna såret åt dig?" frågar jag Elvira och ler. Utan svar börjar jag göra det.

Jag ser med höjda ögonbryn på Elvira. "Eller hur. Jag har sett på ett antal Zombiefilmer, skräckfilmer, slashofilmer och jag har varit med då mamma opererade en patient då jag praoade. Så det här klarar jag nog av."

Elvira:
"Det är lugnt", flinar jag och tar sönder trådarna med en vass sten så såret öppnar sig.
Jag tittar på Rubin.
"Snälla", viskar jag.
Rubin böjer sig ner över såret och en silver-blå droppe ner i såret.
Det kommer ut en vit sörja ur benet som läcker ut på marken och när det är klart så börjar såret sakta läka ihop.

Jag tar tag i Julies hand och springer mot ofelia. Jag vet att hon mår bra, och herre gud det är jag glad över.

Elvira:
Solen stod högt uppe på himlen nu.
"Jag går och hämtar mat", säger jag.
"Följer du med Isabelle?"

Isabelle:
Jag gäspar.
"Okej", säger jag trött och går in i planet.

Jag går fram till Elvira.
"Lyssna nu. Jag är väldigt glad att din Fenix räddade Ofelia, men jag är ändå besviken på att varken du eller Isabella lyssnade på mig. Vi måste lita på varandra. Vi har inga andra. Förstår du?"

Elvira:
"Lyssna nu tösen. Tror du att det här är någon slags dans på rosor? Du är elva. Ett fel och allt skulle gå åt skogen, förstår du? Vi måste överleva, inget annat", fräser jag och går in i planet för att hämta proviant.

Isabelle:
"Ska vi dela upp maten?" frågar jag Elvira. "Jag kan ha lite i min väska och du i din."