(ORP) Demonernas krig

- Jag kan känna folks känslor. Och så kan jag styra människor med bara tanken.
Jem ryckte på axlarna, hans krafter var inte de bästa, men det fanns inget att göra åt saken direkt.

Alice

Ängeln flög också upp i luften. Han skickade en blixt på mig men jag duckade.
Han gjorde det igen och denna gången träffade den min arm. Jag ramlade ner från luften och han flög efter.
"Svaga kräk", sade han. Han böjde sig ner över mig och det var då jag tog hans själ. Ängeln ramlade ner och skrek till. Jag reste mig och kollade på folket runt om oss. De backade med skrämda blickar. Det skulle vara gott med deras själar, tänkte jag. Men slöseri med tid.
Jag gick mot utkanten av byn till Clarys hus.

Annie:
Jag kände mig lite obekväm med att han kunde känna andras känslor. Jag reste mig upp.
"Jag ska bara ta en nypa luft.. Kommer snart!"
Jag gick ut och krockade i Alice. Min blick fastnade direkt på hennes arm.
"Vad i hela...?"

Alice

Jag gick förbi Annie och in i huset till toan. Där nästan rev jag sönder hela rummet på jakt efter bandage. Tillslut hittade jag det och lindade det runt min arm.

Jem skrattade ljudlöst åt Annie. Hennes beteende roade honom. Då den andr tjejen kom in följde Jem efter henne, ögonen fulla av nyfikenhet.

Annie:
Jag fräste efter henne och gick ut till byn. Jag gick genom byn och folk kastade oroliga blickar på mig. Plötsligt snubblade jag över något. Jag vände mig om för att se vad jag snubblat över. Jag stelnade till. En ängels kropp. Jag kravlade mig upp på fötter. Han var kall och livlös precis som döden. Jag stirrade på honom en stund innan jag fortsatte gå.

Alice

Jag suckade och gick ut ur badrummet. Där stod James.

Jem log roat.
- Vilken incident råkade du ut för?

Alice
Jag svarade inte utan gick vidare in i huset.

Jem suckade.
- Tack för den du!