Enthopia: Luna_rav & Fellrendión

(Kan lika gärna ha det vitt, vitt är ju som snö! Det är ju juligt)

Kristallerna föll med en duns ner i fenixens mage och sedan stängde fenixen munnen och rörde sig konstigt med kroppen.

Det förvånade inte Violet trots att det var mycket märkligt att en staty började leva.

Fenixen öppnade sedan sin mun igen.

”Så underjordens portal är det ni söker, då måste ni resa till Demonicas ö”, sa den med en ung kvinnoröst.
Daisy viskade till Violet och Mika att när en konstnär skulpterade statyn så använde konstnären sig av prinsessan Alemnias röst.
Sedan började det flamma ur fenixens mun och flammorna formade en karta där man kunde se Cuaranthem mot toppen och sydöstra delen av Enthopia. En bit bort i havet kunde man se en stor ö.
”Åk på den kungliga färjan till ön, ta er in mot mitten och ni måste gå igenom många faror för att nå fram”, sa fenixen och sedan förblev den en staty igen.

”Nåväl, då vet vi alla vart vi måste åka”, sa den gulklädde mannen.
”Får vi verkligen resa med det kungliga skeppet, Myrithos”? Frågade alven ivrigt. ”Vi måste, om kungens egen fontän säger att det är vad vi ska göra, så måste vi göra det”, sa Myrithos, som var den gulklädde mannen.
”Vi måste ge oss av i gryningen imorgon, jag tror vi alla skulle behöva utvilas”, sa Myrithos.
Violet pustade ut. Hon hade haft i tankarna att de skulle ge sig av direkt.
Man visste aldrig med Myrithos planer.

(Sov de inte typ precis innan de kom hem? :o)

De gick sedan tillbaka mot Daisys trädhus. Därinne fick de nya kläder, de fick varmbad och äta sig mätta som de inte fått innan.

Därefter fick de sova.

Violet saknade sin familj så. Speciellt hennes katt Mimmi.
Det var hennes enda vän förutom Mika.

På morgonen tog Violet på en gråblå klänning och gick till köket för att äta frukost.

Violet åt en rostad macka med sylt på och drack nyponsoppa. Sedan efter frukosten så packade Violet ner kläderna från vintervärlden som hade blivit tvättade och värmda.

Hon var noga med att ta med sig sitt halsband och sedan gick de alla tre mot en annan utkant av staden som hon inte hade sett förut.
Staden var mycket stor. Inte på sättet som att det var särskilt höga hus, för det var de inte. Förutom kungens slott då.
Utan den var stor på sättet hur många hus det fanns.

De såg att staden låg mycket högt uppe, för man var tvungen att gå nerför en mycket lång stentrappa för att komma till hamnområdet som var en enda stor träbrygga med hus på.

Till sist såg Violet av förtjusning ett mycket stort skepp som såg ut som ett piratskepp. Och med stort så var det verkligen mycket stort.
Det hade också dekorationer av guld.

Violet gick sedan uppför en stege upp på skeppet.

Sedan blev Violet, Mika och Daisy ledda av alven till vars en hytt. Violet valde nummer sju.

Först och främst hängde Violet upp sin väska på en krok och satte sig ner på sin mjuka säng i hytten. Hon lade också märke till att ovanför sängen fanns ett porträtt av Alemnia, kungens dotter. Det kanske var här hon bodde när de åkte på resor.

Sedan såg Violet ut över det vackra klarblåa vattnet när båten började köra iväg. En stund senare gick hon upp på däck för att få lite frisk luft.