Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

- Buhu skulle jag inte uttala det som. Men har du aldrig tyckt att det är irriterande när du slår någon och den inte bedjar dig att sluta eller skriker av smärta? Ibland måste man bryta ihop, det gör en starkare vet du,-
- Oj! Det där vart inte ett litet gupp! Skrattar jag plötsligt när hela hästen sjunker en bit ner i marken. Jag håller hårdare om prinsessans midja och försöker så gott som det går hålla mig uppe.
- Usch, jag har en vana att trilla av! Flinar jag mest för mig själv.

Jag känner hur hans grepp om min midja hårdnar. "Inget som Tornado inte klarar av", ler jag. "Skämtar du? Jag svepte in dig i en gardin och förde dig till fängelsehålorna, räcker inte det som bevis för dig? Plus, vad hade du tänkt göra med din framtida hustru? Misshandla henne? I sådana fall kan du få dö ensam", säger jag och fnyser innan jag brister i skratt. Jag vänder mig om så gott som jag kan och ler. "Du ska se att det kommer någon. Någon som du vill ska öppna sig för dig men ännu inte har öppnat sig, och då... när hon slår ut som en blomma kommer du aldrig sluta kunna älska henne", ler jag mot honom. Tornado stapplar nästan till så att jag far närmare Long för två sekunder innan jag hittar balansen. Jag rodnar och mumlar ett "ursäkta" innan jag vänder mig om igen. Jag petar lätt på Tornado med foten och han frustar till av skratt under mig. Som om han tyckte att det var roligt att jag praktiskt taget kastades över Long innan jag hittade balansen.

- Jaja, snacka på du. Jag misshandlar inte, jag retas bara. Inget du märkt kanske? Skrattar jag lätt oh ser henne nyfiket i ögonen. Den sekund efter att prinsessan återfått balansen rodnar hon svagt, nästan omärkbart. Jag höjer roat på ena ögonbrynet.
- Ursäkta för vad då menar du? Att du rodnade eller nästan fick mig att ramla av? Frågar jag över hennes axel och klappar tornado lätt på ena låret.

"Det sistnämnda", mumlar jag och vänder mig inte om igen. Det verkar som om Tornado älskar att retas idag. "Om du håller på att ramla ner kan du hålla i mig hårdare om du vill, jag är inte en av flickorna som går sönder så fort man blåser på dem", säger jag och försöker skämta till det. Mitt hjärta slår hårdare än förut. Fast, ifall det var av guppet eller om det var för att jag kom närmare Long vet jag inte.

(Låt kärleken börja blomstra x) )

(*Blomstrar* )

Jag skrattar lätt.
- Då antar jag att jag ska tacka då??
Jag ser bakåt på ett enormt träd vi nyss passerat och visslar imponerat.
- Du! Hur länge tror du det där trädet har funnits? Frågar jag nyfiket och lutar mig närmre.
- Du borde vända dig om, annars ser jag inte vad du egentligen tycker! Mumlar jag och lutar mig bakåt igen. Där var jag så nära att hon antagligen klippt till mig om jag stannat så. Och med den tanken formad i huvudet vänder jag mig mot trädet igen.
Det måste vara minst tjugofem meter långt. Jag sneglar undrande på sessan och undrar vad hon tänker på, trädet kanske?

"Om jag vänder mig om så kommer det sluta med att vi båda ramlar ner eller... något annat på grund av Tornado", skrattar jag. Jag rodnar svagt igen. Efter "eller" hade jag tänkte säga "kysser varandra för att Tornado verkar vara full av energi just nu och snubblar hela tiden", eller liknande. Men jag är säker på att jag skulle ha sagt något med en kyss.
Tornado frustar till och kränger till för mycket så att jag nästan ramlar av igen. "Ih!" piper jag nästan när jag ramlar åt vänster sida. Fast, turligt nog så fastnar min klänning i något som gör att jag inte kan ramla. Jag kravlar mig upp igen på sadeln och håller sedan in Tornado.
"Okej, paus. Annars kommer det sluta illa", säger jag och rodnar ännu mer när jag kommer och tänka på hur nära jag var att uttala ordet kyss. Hoppas han inte ser rodnaden när vi hoppar av sadeln.

Jag frustar till av skratt. Jag har aldrig sett prinsessan såhär, hon måsta ha en dålig dag eller något.
- Ja, det är nog bäst. Jag hade ju inte tänkt visa min falla-av-häst-talang för dig, det hade bara vart pinsamt! Skrattar jag och döljer den svaga rodnad som sprider sig över kinderna genom att klia mig hårt där. Jag hoppar lätt av tornado och sträcker på mig. Sedan vänder jag mig mot prinsessan och hennes häst.
- Är hjälp ner från hästen något du förväntar dig av mig eller är det okej att bara stå här? Frågar jag henne.

"Jag klarar mig själv, tack. Jag väntade bara på att du skulle hoppa av så att du inte ramlade", säger jag och ler mot honom. Sedan minns jag rodnaden. Fan, tänker jag och försöker gömma ansiktet med huvans hjälp och hoppar sedan av. Hoppas att han inte såg det där... jag är säkert röd som en tomat. Herregud vad mycket tanken på en kyss påverkar mig.

(hittar inga troll :'()

Jag rycker på axlarna och går och sätter mig på en gräsplätt. Jag får syn på mina kängor, de är oknutna. Med en irriterad suck börjar jag knyta skorna.
- Varför är det alltid skorna jag glömmer?!?! Mumlar jag buttert och böjer mig fram. I ögonvrån ser jag prinsessan. Av någon anledning säger min fördömda hjärna åt mig att måla på lite skär färg i mitt ansikte när jag betraktar sessan, som ser ut att vara i djupa tankar.
Djupa tankar, hmph! Kommer jag aldrig klara av...jag är för korkad, tänker jag. Ett litet leende rycker i mungipan över vad jag nyss tänkte.
- Det är sant, jag är dum....

(Inte jag heller... ._. :c )

Jag vänder på huvudet på direkten när jag hör hans röst. "Sade du något?" undrar jag, sedan märker jag även att det finns en rodnad på hans kinder och vänder bort blicken så att han inte börjar skämmas lika mycket som jag. Istället låtsas jag betrakta den vackra himlen, som inte alls känns så fascinerande just nu...
Sarah... vad tänker du med? Varför tänker du på kyssar, och din hjärna nu... Herregud... jag måste vara sjuk...
"Snälla, säg att det inte är kärlek", säger jag lågt för mig själv och blundar, tar ett djupt andetag. Jag hoppas att han inget hörde, det var lågt och han är inte lika tränad som mig på att leta efter ljud... så... han borde inte ha hört mig. Eller hur? Eller?
Oron tar över jag och jag tittar år hans håll igen och hoppas att rodnaden har försvunnit från mina kinder.