LotR (Privat)

"Åh." Keya stannade upp i sina tankar, "Det är egentligen inte det. Skada mig är jag inte rädd för, mer det andra....." hon tystnade och såg in i elden. "Det var hemskt." sa hon slutligen men skakade på huvudet, hon ville att han skulle stanna.

Banner tittade upp från sina händer.
"Och jag skulle aldrig göra det heller, Keya.", sade han allvarligt. Han lutade sig tillbaka mot klippväggen när hon skakade på huvudet.

"Då skulle du troligen ha ett knivblad mellan revbenen." sa hon utan att se på honom. "Nu har jag lärt att försvara mig, men inte då." och vände bort blicken. "Jag vet inte vad jag ska tro, jag vill tro dig. Men de sa så med...." sa hon lågt.

Banner fick tag på ett någorlunda tjock gren och kastade in den i elden innan han återvände till Keya.
"Du kan inte stänga ute människor för alltid, Keya.", sade han menande.

"Kanske inte...." sa Keya och vred sina händer så att knogarna vitnade. Hon hade en inre själstrid minst sagt. "Hur ska jag göra då?" sa Keya och lyfte nu blicken så hon stirrade in i elden.

"Det är enkelt, börja lita på folk" Han skakade lätt på huvudet. "Och säg inte nu att det är svårare för dig, du måste åtminstone försöka."
Sedan vilade han händerna i knäet och stirrade tomt framför sig utan att kunna fästa blicken vid något.

Keya svarade inte, det var just det som var saken. Hon klarade inte av det, lita på folk? Aragorn litade hon på, jo det gjorde hon faktiskt.
"Du får väl bli min försökskanin då." säger Keya flinande som för att skämta bort allt.

Han skrattade lågt.
"Det ska bli mig ett sant nöje.", svarade han och sjönk ner en aning. Morgondagen skulle bli intressant, det visste han, men den skulle också bli lång.

Keya log lätt innan hon la sig ner på filten och drog den om sig.
"Rör mig bara inte." sa hon allvarligt och gäspade, "Jag vill inte skada dig." sa hon trött och slöt sedan ögonen.

"Det där var ganska ohövligt sagt", log han när han slöt ögonen, trots det flyttade han på sig någon halv meter. Utmattningen från dagens händelser blev snart till trötthet och han somnade innan han visste ordet av det.