förbjuden kärlek (hp)

Snape tittade efter Cho och undrade varför hon vinglade ut genom salen?
Men han struntade i det nu och åt upp sin mat och gick till sin privata kammare för att byta om till bättre kläder.

Jag gick till min sovsal för att sätta på mig min mörkblåa halsduk, det såg ut att vara lite kyligt ute.
Jag valde ett tjockare par skor och gick mot entréhallen för att bli avprickad.

Snape hade satt på sig en resemantel och en hasduk bättre skor och gick mot etréhallen där Minerva skulle stå pricka av eleverna och och då han kom dit så höll eleverna på att bli avprickde.

När jag blivit avprickad gick jag ut. Och jag hade rätt, vintern var på väg. Gräset glittrade av frosten och det bildas moln när man andas.

Snape såg Cho gå ut och han gick förbi henne med bara en handgest som hälsning och fortsatte sedan gå.
Borde an häls på henne ordentligt?
Nja, inte bland de andra eleverna.

Jag ångrade mig att jag gett upp igår. Men han skulle aldrig ge mig en tredje chans.
Och jag hade verkligen ingen lust att städa ännu ett klassrum.

Jag gned händerna mot varandra och använde ibland en värmeförtrollning. Men inte allt för ofta, det skulle bli för varmt annars.

Snape fortsatte gå och suckade.
Han tänkte ta sig en honungsöl på cafet där nere och riktigit njuta av den.
De flesta elever brukade ju ändå vara på cafet så det var inte så mycket att se efter egentligen.

En eller två snöflingor föll från himlen och landade på mig.
Jag suckade och gick in på godisbaronen, socker skulle jag nog bli lite piggare av.
Nästan inga hade hunnit gå in än, så jag passade på att se mig omkring på alla olika sorters kolor.

Jag köpte ett par chokladgrodor och gick ut igen i kylan. Jag såg att mer snöflingor hunnit falla och lagt sig som ett tunt täcke på marken.

Snape suckade där han gick e sväng i byn med hans svarta hår alldeles prickig av den fallande snön.
Han tyckte att snön kom tidigt iår.
Men så höll han inte särskilt koll på månaderna så de hade kanske gått snabbare.
Plötsligt blev an puttat bakifrån och han flög framåt och landade med en duns på marken.

Jag hörde något en bit bort och sprang dit.

Det var Professor Snape.
"Professorn!" ropade jag.
Jag såg inga i närheten. Men Professor Snape kunde väl knappast halka bara sådär? Det var inte ens is på marken.