Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

Pontus såg på sig själv i spegeln. Han gjorde sig i ordning för henne, Alice, för han var rätt säker på att hon skulle komma dit likadan - perfekt sminkad, snygga kläder, etc. Han vände sig lite åt höger och granskade sina kläder. Nåja, det får duga. Det såg ändå bra ut.
Han såg på klockan igen, det var en kvart kvar. Han gick in på Sandras rum utan att knacka, och innan han hann säga något fräste hon åt honom:
"Kom inte in utan att knacka, jävla idiot!"
"Jag går ut", sa han bara, utan att bry sig om henne.
"Visst, gå du", muttrade hon irriterat och återgick till vad hon nu höll på med.
Pontus stängde dörren och gick ner i hallen. Klev i sina skor, tog den lite finare jackan och gick sedan ut genom dörren utan att ropa "Hejdå". Han orkade inte med Sandra just nu, lika bra att hålla tyst. Det regnade inte lika mycket, och han skyndade sig mot busshållplatsen.

Tillslut så var klockan tillräckligt för att Ethan kunde börja gå. För han tänkte gå till restaurangen, han hade ändå ett paraply han behövde använda.
Han drog på sig sin gamla, svarta jacka och tog med sitt paraply innan han gick ut ur huset. Han behövde genast fälla upp paraplyet innan han kunde börja gå.
Han tyckte sig se en bekant figur i regnet, Pontus? Skulle han också ut?
Han funderade vidare medan bussen kom och han gick iväg mot centrum.

Pontus steg på bussen och satte sig allra längst bak i vänstra hörnet, intill fönstret. Han såg på sin mobil igen och räknade ut att han skulle komma i tid.

Pontus hoppade av bussen. Han började gå mot stället där restaurangen låg och mötte den svarthåriga, mycket snygga Alice utanför. Hon hade på sig en urringad tröja, tajta jeans och ett brett, strålande leende med tandkräm-reklams vita tänder.
Hon lade armarna om hans nacke, ställde sig på tå och gav en öm kyss med slutna ögon. Pontus besvarade den och blundade också. På något jäkla sätt dök Ethan upp i hans tankar.
"Ska vi gå in då?" log Alice när hon sänkte ner sig på hela fotsulorna igen.
Pontus nickade, tog hennes hand och gick in på restaurangen.

Bussen åkte förbi Ethan igen då han nästan var framme vid restaurangen. Och när han var framme såg han Pontus igen...Men han var inte ensam denna gång. Utan en tjej, en väldigt snygg tjej som måste vara Alice som han stod och kysstes med.
Det gjorde ont, väldigt ont i Ethan. Speciellt i hjärtat....
Men tunga steg gick han in och satte sig vid ett tomt bord i ett hörn. En servitör kom med en meny till honom.

Alice tog täten, fortfarande med Pontus hand om hennes, och satte sig vid ett bord för två. Det var inte förrän då deras handkontakt bröts.
Pontus såg runt på restaurangen, och blev chockad. Där satt Ethan! Han såg på honom och Alice märkte det.
"Vad är det?" frågade hon och vände sig om i stolen för att försöka se vem det var han kollade på. Men Alice hade aldrig träffat Ethan, hon visste inte vem han var.
"Nej, det var ingen", sa Pontus snabbt, tittade på Alice igen och precis då kom en servitör, så Alice kunde inte fråga vidare.
"Här har ni menyerna", log servitören och såg på Alice när han delade ut dem, "Jag kommer strax tillbaka." Han gav Alice ett brett leende och vände på klacken. Pontus följde hans ryggtavla.

Ethan fick syn på Pontus igen, och...Varje gång han såg Alice, eller ens tänkte på henne så stack det till i hans hjärta av avundsjuka. Hon hade nyss kysst Pontus...Han ville så gärna att det hade varit han...
Han såg ner i menyn igen. Han var fortfarande hungrig i alla fall...Servitören kom tillbaka. "Bestämt er?" frågade han. Ethan nickade sakta. "Ja, en cola och en kebabtallrik tack...". Han kände för onyttigt.

Alice såg igenom menyn, men Pontus hade annat i tankarna. Hans ögon vilade på Ethan, och han undrade vad han tänkte. Kanske var han sur på honom nu? Han hade ju ljugit... Sagt att hans och Alices förhållande inte var så seriöst, sagt att han inte hade något planerat för idag. Pontus skämdes över sig själv, såg ner i menyn och suckade lätt.
"Är det något fel?" Alice hade tydligen betraktat honom i hans funderingar och hon hade det ena, smalt plockade, ögonbrynet höjt.
"Nej, allt är bra", sa Pontus och mötte hennes bruna ögon. Då hon gav honom en misstänksam blick suckade han igen och tvingade på sig ett leende, "Jag lovar, Alice. Jag mår fint, det är inget."
"Du kan berätta allt för mig, Pontus, det vet du", sa hon.
Inte att jag är gay, kom det plötsligt upp i Pontus huvud och han stelnade till. Svalde.
"Jadå", sa han bara och blickade hastigt ner i menyn.

Ethan svor plötsligt tyst till för sig själv. Han hade glömt att göra klart läxan, och det var skönt att svära med alla upprörda känslor inom honom. Han tystnade dock kvickt då servitören återigen kom, denna gång med hans mat...
Sakta började han äta. Han kunde inte sluta studera Pontus...Han var så..vacker på något sätt. Så fin. Alice måste vara en lycklig tjej tänkte han medan han tuggade i sig en kebabbit.

Maten var beställd, servitören hade flirtat ännu mer med Alice, men Pontus var inte irriterad. Han brydde sig faktiskt inte.
Hon drog håret bakom örat och såg på Pontus.
"Är din skola bra?" frågade hon.
"Jaa", sa han.
"Fått några... nya vänner?"
"Mhm", Pontus såg bort mot Ethan igen.
Alice nickade sakta och förblev tyst i några sekunder.
"Allvarligt Pontus", sa hon plötsligt i en arg ton, "Säker på att det inte är något som är fel?"
"Vadå?" frågade han och såg förvånat på henne.
"Du beter dig konstigt! Du är tyst, ser inte ens på mig! Har det hänt något?"
Pontus skakade på huvudet, "Nej! Nej, jag..." Han bet sig i läppen.
"Vad? Du vadå?" Alice såg sur ut.
Men ännu en gång kom servitören och Pontus slapp förklara sig.
"Här är maten", log han och ställde tallriken med sallad framför Alice, "Sallad till förtjusande damen", Alice log mot honom och han blinkade flirtigt med ena ögat, "Och här har du", sa servitören och ställde Pontus tallrik framför honom.
"Smaklig måltid!"

Maten smakade inte lika bra som den borde ha gjort, Ethan åt inte ofta ute så det här borde ju vara kul...Men scenen som bestod av Alice och Pontus tillsammans förstörde allt.
Han åt på, det var inte en så stor portion, så snart var han i princip klar. Han hörde ett plingande som talade om att folk gick in i restaurangen, han brydde sig inte om att titta upp fören han kände hur några satte sig runt honom.
Ethan tittade upp, och det var med fasa i blicken han såg hur gänget nu satt runt honom.
"Så här sitter du alldeles ensam.." flinade ledaren. Han såg sedan bort mot Pontus. "Ha, han hade faktiskt en flickvän".