Ett plus ett är lika med fyra

Zuko log genast elakt och tände en låga i handen.
"Det här skall bli kul" sa ha mordiskt och satte upp på Galigi och såg hur askan hade gett dem ett spår att följa, soldaterna hade inte verkat gömma sig heller.

Aravis flinade, hon gillade denne Zuko och satte sig upp på Morier och de begav sig av efter spåren. På spåren verkade de vara ett tjugotal soldater eller mer och de hade inte varit mån om att dölja spåren, troligen för att alla i byn redan var döda.

Zuko stannade Galagi när han fick syn på soldaterna. Han busvislade och de vände sig om.
"Haha kolla på handelsparet" sa en soldat.
"Spring hem till era fina hus innan ni dör" sa en annan och Zuko log.
"Att sätta eld på en by på det sättet ni gjorde är väldigt ineffektivt" sa Zuko och tände en låga i handen.

"Spring hem själv, det vore mest synd om er själva om ni dog." sa Aravis lika uppkäftigt tillbaka och fingrade på sitt svärd som satt fast vid bältet, detta kunde bli riktigt kul. Hon kunde inte hämnas sitt folk, men hon kunde hämnas detta folket.
"Vi tar inte order från en kvinna, dessutom är oddsen mot er." sa en soldat till svar.

Zuko kunde inte låta bli att skratta. Han satte långsamt av Galagi med ett kallt leende på läpparna. Han tände lågor i båda sina händer och satte elda på marken. Lågorna omringade dem alla Zuko såg på Aravis.
"After you my lady" sa han och log roat.

Aravis neg lätt på Calormenst vis mot Zuko, "Tack min ädle herre." sa hon artigt och sedan på männen som med elden om sig såg riktigt skräckslagna ut.
"Akta er, elden bränns och svärden sticks." väste hon hotfullt fram och drog sitt svärd ur skidan.
"Du är bara en kvinna." sa en av männen och Aravis nickade, "Mycket duktig iakttagelse, och du bara en man." sa hon och parerade hans hugg innan hon högg ner honom.

Zuko log åt Aravis kommentar innan en man rusade emot honom och Zuko höjde sin hand och mannen sprang rakt in i den. Zuko kände snart lukten av bränt kött när mannens ansikte började brinna. Mannen skrek och försökte ta sig loss men Zuko släppte honom inte fören han var nöjd, när han var det kastade han honom åt sidan. En annan man kom springande emot honom och Zuko svepte med fötterna under mannen som föll ner och snabbt hade han dragit sitt svärd och högt ihjäl mannen.
"Vilka är ni?" stammade en man fram.
"Din värsta mardröm" svarade Zuko innan han satte eld på mannen.

Det gick lekande lätt, allt för lätt kanske? Nej, soldaterna var sämre troligen sådana som enbart skickades ut för att döda oskyldiga och försvarslösa, inte så svårt egentligen, det klarade de flesta som visste hur man kunde bruka vapen, en sten eller en stekpanna. Aravis nästan dansade fram mitt bland männen, nu hade de upptäckt att hon inte var en vanlig kvinna och att vapnen inte var där för syns skull. En efter en föll för hennes klinga och Zukos.

Zuko hugg huvudet av två män och väntade sedan på att Aravis skulle döda de sista männen, han misstänkte att hon behövde det mer än vad han behövde.

Aravis såg de två återstående med ett leende som inte bådade gott närmade hon sig dem, de såg på varandra och gjorde ett utfall samtidigt. Aravis var beredd på detta och snart låg de vid hennes fötter. Hon andades tungt men hon log då hon mötte Zukos blick som det hon känt hade lindrats då hon fick ge ut sin hämnd på männen.