Prs mellan Wolfie och Jessica

"På morgonen!" lade jag fort till, kanske lite för fort. Jag tänkte bara att midsommar skulle vara över då och det var knappast anständigt att förvandlas till varg på bröloppet och äta upp alla gästerna.

"Uppfattat, Lars, kan du gå direkt och säga till prästen?" bad Tom Adeles morbror.
Lars nickade och gick ut ur huset.
"Nåja...jag måste gå och prata med några herrar i byn, ses ikväll" sa Tom sedan.
Adele log mot sin far och sa "Adjö".

"Farväl", ropade jag efter Tom och sjönk tillbaka ned på soffan. "Puh", flämtade jag och strök mig över pannan. Sedan såg jag upp på Adele och log smått.

Adele satte sig bredvid honom och log också. "De var lättare att övertala än jag trott..." sa hon. Nu behövde de bara bjuda in folk om de ville det och så behövde hon skaffa någon klänning bara....I kyrkan skulle man ju alltid vara finklädd.

Jag nickade instämmande. Med en suck lutade jag huvudet mot Adeles hals och betraktade de små fjunen i hennes nacke med intresserad min.

Adele lutade sitt huvud mot hans och gömde ansiktet i hans hår. Det doftade som skog. Det slog inte henne fören nu hur trött hon var, hon kvävde en gäspning.

"Sov du", viskade jag lugnt och höll om Adele i min famn medan jag nynnade vagt. Det slog mig att det faktiskt var en visa som min mor brukade sjunga. Jag slutade tvärt att nynna och nöjde mig med att bara gunga Adele.

Adele log mot honom och blundade. Hon kände sig trygg i hans famn och efter en liten stund sov hon lugnt och stilla. Hennes ansikte visade inget annat än glädje och hon hade ett litet leende på de rosa läpparna.
Då knackade det hårt på dörren, Adele vaknade inte men rörde sig lite och mumlade.

Jag ryckte till när det knackade på dörren och lade försiktigt ned Adele. Det var inte Tom, han skulle inte knacka på sin egen dörr, och inte morbrodern heller. Skulle jag öppna eller inte? Jag bestämde mig för att låta personen utanför tro att ingen var hemma.

Det blev tyst en liten stund innan de hårda knackningarna hördes igen. Men då ingen kom och öppnade hörde man fotsteg som gick därifrån och sedan blev det tyst igen.
Adele mumlade svagt igen och vred sig så att hennes röda hår föll ner över hennes kind.