I Himlen

Hej alla kära tålmodiga läsare! Jag hoppas att ni inte slutat bevaka, även att jag har uppdaterat uselt, men aja, nu ska ni få eran kapitel!


Jag drog efter andan. Hjärtat slog så jag skakade och tankarna for runt. Vem var brevet ifrån? Vem hade skickat det till mig? Jag var ju faktiskt, faktiskt död....... Jag började iallafall läsa.

Käre Fred, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vill skriva ner alla mina känslor, alla tårar, alla tankar om dig. Men det går inte. Jag gråter när jag skriver det här. Jag vill vakna upp nu. Nu. Jag vill inte leva i en mardröm längre. Vi har det okej här hemma. Eller, vi försöker leva utan dig. Men för mig, så är det omöjligt. Mitt liv kommer aldrig bli ett liv. Det kommer bli en mardröm. Din gravsten är i Godric's Hollow. Jag har lagt dit en extra ros från mig. Den är röd, Fred. Röd som en riktig Weasley. För att du, du är en riktig Weasley, som kämpade för det rätta enda tills det tog slut. Vi älskar dig, Fred. . Alla saknar dig, men jag gör det mest, för jag kommer inte kunna leva utan dig. Jag är stolt att jag är din tvilling bror. / George

Jag andades inte. Min bror. Min älskade bror.



Vad tycks? Förlåt att det inte blev längre, men ett längre kapitel kommer när jag kommit hem!

*kmr sitta och stirra på ögat*
Men iaf JAA, plz ♥

Efter kapitlet

Omg.
Vad fint ♥
Älskar tvillingarna, det är grymt att Fred skulle dö :{
Tack för kapitlet ♥

Varsågod! Kul att du tyckte om det♥

Ååh...varför skulle Fred dö Om han levde skulle allt vara så mycket bättre och roligare. Då skulle inte George behöva ha Weasleys vassa varor själv

Men iallafall Awsome kapitel! Och det gör inget att det dröjde, bara du inte slutar helt och hållet

Älskar den här ff! Jag vill bara ha mer mer och mer!!!

Åhh tack Maja.NordinMolly EvansTorazu, C3R4 Matilda weasley, The Daily ProphetH.Diggory.GrävlingMolly Tonks, Hermione c:, HorseQueen, My MoonPernillaluna lovegood 21 och alla andra som följt denna fanfiction

Gud vad sorgligt... Men bra i alla fall att man kan läsa brev från de som fortfarande lever. Jag antar att George la brevet på graven eller något för att skicka det?

Glömde tagga Freddelito och Sofia Albuslover så jag gjorde det nu istället Tack för att ni läser min ff!!!

Bra kapitel! Jag är på semester i Texas just nu (fast jag är inne på mobilen så jag kan ändå skriva bokstäverna Å, Ä och Ö) så jag har inte varit inne på nätet så mycket den senaste månaden.

Åhh vad roligt med semester!! Ha det bra i Texas!!

Nu kommer nästa kapitel! Jag hoppas ni tycker om det!

Brevet föll ur mina händer, och blöttes ner av tårar. Nu grät jag på riktigt. Inte som när jag kom hit för första gången, inte som när jag så Percys minne, inte som när jag så att Ginny stå i Hogwarts korridoren, utan nu grät jag på riktigt. Jag GRÄT verkligen. Det var riktiga tårar som blötte ner pappret. Jag drog det vita tunna sjukhuslakanet över huvudet på mig. Just nu ville jag vara ensam, känna George, känna att han fanns inuti mig.

-Fred? Fred? Vakna!, sa en röst. Jag försökte titta, men ögonen verkade typ svullna. Eller så ville jag inte titta, ville aldrig mer känna något, ville inte bli mer skadad än vad jag var.
-Fred, upp nu!, sa en lite allvarligare och djupare röst. Jag tittade, och såg två personer, Ginny och Dumbledore. Jag satte mig upp.
-Du har bara två minnen att besöka innan Ginny kan återvända till jorden, förklarade Dumbledore.
-Okej, kan jag förstöra båda idag?, undrade jag förväntansfullt.
-Nej, sa Dumbledore. Men du kan förstöra ett idag.
-Okej, jag kommer, sa jag. Jag reste mig, och följde efter Dumbledore, mot hans kontor, mot minnesållet, mot dom där himla minnena.

Vad tycks? Kommentera!

Jättebra!!!
Åh fet är så hemskt att Fred skulle dö :C >.<
Men jag älskar det ♥