Varför inte skriva tillsammans?

Laura

"Jag vet inte!" sa jag.
"Vart är du ifrån?" frågade jag.
Jag satt där tyst ett tag.
Fred och George kom farande in.
"Tjenare!" sa Fred.
"Hej Fred, Hej George" sa jag och log mot dom.
"Vet ni vad vi köpt?" sa George.
"Nej" sa jag.
"Titta!" sa George och slängde ner något i golvet.
Allt blev svart.
"Tack, nu ser vi inget!" sa Fred
"Du ville att jag skulle göra det!" sa George och hoppade på Fred.
Emelie såg konstigt på Fred och George.
"Det är vad man kalar syskon kärlek!" sa jag.

[NU ÄR JAG TILLBAKA. Var inne från mobilen innan... så har redan läst vad ni skrivet, moaha ^.^]

Draco hade utan att förvåna någon
genast tagit befälet när han och hans kompisar gått ombord
på det röda tåget som skulle köra dem till Hogwarts.
Att gå igenom väggen hade för Draco inte varit någon konst, och han hade skrattat åt de dumskallar som verkat förskräckta över att stationen låg bortanför mugglarnas ögon.
"Sådana där borde verkligen inte sitta på det här tåget med en trollstav i handen!", fnyste Draco och kastade en föraktfull blick på en grupp elever som intresserat satt och studerade sina stavar ur alla möjliga vinklar.
"Är man inte född till trollkarl så ska man inte erbjudas att bli det heller...Det säger min pappa iallafall."
"Han har rätt", sa Pansy insmickrande och blinkade åt Draco som precis skjutit upp dörren till en tom kupé, "Det är verkligen motbjudande!"
De slog sig ner på det mjuka sätena; Draco, Pansy och Zabini på ena sidan och så Crabbe och Goyle, som bara tillsammans tog upp tre säten, på den andra.
"Förvänta er inte för mycket bara", sa Draco och slöt ögonen.
"Pappa har talat om för mig att den här skolan är helt kass."
De andra mumlande instämmande.
Dem hade också hört sina föräldrar baktala Hogwarts, och inte minst Hogwarts rektor, som var känd som den enda man som Voldemort någonsin hade fruktat.
"Tror du att det kommer att vara bra lärare där, Draco?" Sa Pansy och vände sitt bulldog liknande ansikte mot Draco som fortfarande satt lutad mot sätet med ögonen slutna.
"Snape jobbar ju där", svarade Draco som om det avgjorde saken.
"Han är en gammal vän till min pappa..."
"Min med", sa Zabini snabbt och såg förhoppningsfullt på Draco, som om han väntade sig någon form av beröm, "Ja innan han försvann alltså..."
"Din pappa var väl dödsätare?" Draco öppnade ögonen och spände dem i Zabini, som osäkert svajade med blicken.
"Ja..."
"Bra", Draco lutade sig bakåt igen med ett nöjt ansiktsuttryck.
"Det är bara dödsätares barn som går att lita på, man vill ju inte bli sittande med en smutskalle..."

Bullen1s tur!

Får jag hoppa in? Jag får skriva lite om vad somm hände innan jag hamnade på Hogwartsexpressen och så, men om jag inte träffade någon av de andra så skulle de väl passa in? Vill gärna vara med det verkar kul!

Ja, visst.

Jaa! Ok, här är min mall:

Namn: Sofia Skogsklippa
Utseende: Halvlångt ljusbrunt hår med småblonda toppar och slingor(naturligt) gröna ögon, inte jättelång, smal.
Elevhem: Efter en hel del funderande: Gryffindor
Blodsstatus: Hon vet inte, föräldrarna är i en annan värld(kolla övrigt så fattar ni), men troligtvis mugglarfödd.
Klädsel:Ganska vanlig klädstil, gärna med någon snygg text och så på, men inte massa paljetter och sånt och inte new york. Jeans och tröja, inte massa accesoarer. Fast klädstilen beror på vilken värld hon är i.(som sagt kolla övrigt)
Personlighet: Ställer upp för sina kompisar och är sjysst(stavas det så?)mot alla förutom de som är taskiga, dem är hon kaxig och så emot, kan ge svar på tal och är rätt lättretad. Låtsas att hon har lite mer självförtroende än vad hon egentligen har. Hon är ganska smart och modig.
Övrigt: Har träffats av något konstigt virus som kastar henne mellan olika världar eller dimensioner, och enda sättet för henne att hålla sig kvar i en värld är med silver.(Ja, jag har snott det här från Artemis Fowl). Kan inte komma tillbaka till världen hon kom ifrån, där hennes föräldrar är. Har hamnat i den här nu och bestämt sig för att stanna, eftersom hon inte har något bättre för sig.

Jag gick genom tåget till trollkarlsskolan och tänkte på hur jag hade kommit hit. Det var så konstigt.
Jag hade landat på en gata i london och hittat en silverring på gatan. När jag gick till en parkbänk för att vila hade en uggla kommit fram till mig med ett brev i näbben. Jag hade stirrat på ugglan, de jagar ju på natten, men ryckt på axlarna och tagit brevet. Det stod att jag hade blivit antagen till någon trolldomsskola. Jaha, hade jag blivit en häxa när jag landade här. Ibland snappade jag upp saker i de olika världarna. om jag nu inte alltid varit en häxa, vad vet jag? Så jag hade gått till någon sjaskig bar och in i diagongränden, där jag tydligen skulle köpa mina saker. På en bank hade jag sålt den där enorma juvelen jag snappade åt mig från någon rik, snobbig adelsdam i en värld jag bara susade förbi. Ha, hon fick nog en shock när hon såg mig. Men med juvelen såld hade jag råd med alla trollkarlssaker.
Så nu var jag här, på väg till en trolldomsskola. jag gick in i en kupé där det fanns några som såg trevliga ut. Bland annat en tjej med stort burrigt brunt hår och en kille med illrött. Jag gick in och satte mig.

Vet att det blev jättekort i början men jag hoppade ju in. Nu är det någons tur

Härligt att du är med ^^! Och om man går efter listan så är det Elzyiis tur men om man hoppar tillbaka till vem som skulle göra förut så är det Bullen1s tur ...

~Emelie~
Laura var snäll, men den där godisen, usch! Det var typ, ja, typ... Nått himla äckligt!
När Fred och George hade fått tillbaks ljuset kunde vi äntligen ta på oss våra "klädnader." Vi satt under tystnad resten av resan. Sedan hände något, ja, något oförklarligt. Tåget stannade, men liksom inre ändå.
- Vad hände? sa jag.
- Vet inte, sa Laura.
- Ja, sa jag. Inte jag heller.
Det blev mörkt. Väldigt mörkt.


___________________________________________________________________________________________________________________
Åh, kommer inte på nått!!!

Laura

"Fred, George! Var det ni?" sa Jag.
"Nej, mamma" sa Fred.
"Jag är inte er mamma!" sa jag.
"Men Fred tycker du Låter som vår mamma!" sa George.
jag himlade med ögonen.
"Typiskt Fred!" tänkte jag.
Men jag Värkade ha fått en vän, Emelie.
Men jag kunde inte sluta tänka på Caius där hemma.
"Har någon av er papper och penna?" frågade jag
"Jag har" sa Emelie och räckte nig papper och penna.
Jag skrev till Caius.
Kära Caius

Jag saknar dig verkligen mycket, du är min bästa vän. Jag hoppas vi ses på loven, Jag är ledsen att jag i te berättat för dig varför jag åkte. Men jag är en häxa och ska gå på Hogwarts. jag saknar dig

Kram Laura
Jag skickade iväg brevet till Caius, jag lämnade en bild på honom så Freds uggla skulle hitta honom.

~Mara~
När jag väl hade tänkt över de fruktansvärda minnena snurrade mitt huvud fortfarande av smärtan inombords. Det värkte och sved som ett vidöppet sår och mina violetta ögon sökte efter något att koncentrera sig på. Det var som att famla efter en klippavsats som fanns en meter bort. Omöjligt.
Jag tog ett djupt andetag men var tvungen att inse att jag var illamående av smärta. I maggropen spred sig en sur känsla som sedan spred sig uppåt. Jag hatade de där minnena.
"Kom ihåg Mara, ta det lugnt, ta det lugnt och försök att inte ta för allvarligt på det." sa jag åt mig själv.
När jag lugnat ner mig kollade jag noggrant ut genom fönstret. Jag kunde se mig själv där på glaset. Det havsblåa håret och de där violetta, märkliga ögonen. Jag suckade.
"Man kan inte undvika det förflutna."
Nej, det kunde jag inte. För jag såg på det varje dag.
__________________
Sofia Albuslovers tur! (Och du, du ser ordningen på den första sidan, om du inte redan sett den )