Sjunde året på Hogwarts

"Jag vet vem din far är, men det betyder inte att du kan använda ex crucio. Man kan läsa om den, men att använda den är något helt annat" sa hon enkelt. "det är inte ofta jag hör att människor glädjs av att jag bryr mig" skrattade hon. och log sedan "Ångesten, du kommer slappna av" sa hon och suckade sedan. "Det är ditt problem, följer man regler som andra sätter ut så går man miste om allt roligt"

"Sant, han har släpat hem en del mugglare bara för den sakens skull." sa hon och ryckte på axlarna då detta inte längre var ett brott utan mer något bra.
Solara ser tveksamt på cigaretten, kunde den göra något mot något som hon ständigt gick och bar på? Något som hon egentligen aldrig blev av med eftersom det hela tiden fanns saker som hon måste prestera i för att uppnå sina egna sjuka och helt omöjliga krav?
Hon tog emot den och satte den långsamt i munnen och drog ett andetag och började såklart hosta, fan.

Cara nickade, hon kände igen det där.
"Fäder" muttrade hon och såg sedan på Solara när hon tog cigaretten och log sedan.
"Man lär sig, jag har hållit på några år" sa hon och ryckte på axlarna.
"Cara" hon hörde Yaxleys röst och såg upp.
"Shit" sa hon och såg på honom när han kom närmare. Yaxley stannade framför henne.
"Du sa att du hade slutat" sa han och blängde på henne.
"Jag ljög" sa hon endast och han ilsknade till. "Vad skall du göra? skvallra för pappa?" fräste Cara
"Jag borde göra det, men han skulle flå mig levande och du skulle ljuga för honom" sa Yaxley och Cara log elakt.
"Det finns inget du kan göra" sa hon och Yaxley såg på henne.
"Jag kan prata med Severus" sa Yaxley och Cara reste sig upp.
"Det låter du bli! Du vet inte ens vad jag går igenom" sa hon argt och hon kände att hennes ögon blev röda.
"Det är för att du inte berättar vad som har hänt" sa Yaxley lågt och hon vände sig bort.
"Det är för att det inte angår dig" fräste hon och gick åter in i lokalen.

Yaxley slängde enbart ett öga på Solara innan han försvann och hon visste att han åtminstonde skulle skvallra för hennes far. "Helvette." mumlar hon då hon egentligen inte tänkt låtit det gå såhär långt eller att....ja? Hennes far skulle väl bli glad och orolig på samma gång och en utskällning var bara att vänta, inte för att han hade varit bättre i sin ungdom, men ändå?
Hon kröp tyst ihop på bänken, hon tänkte stanna därute tills, vad det nu som skulle hända skedde och hon ville inte precis hosta och visa sig ovan inför de andra.

Cara gick fram till baren och beställde en Jack Daniels som hon shotade innan hon vände sig om och gick ut igen. Hon var verkligen inte på humör. Varför skulle Yaxley alltid komma och lägga sig i? Varför skulle han alltid förstöra allt. Hon såg Solara sitta på bänken men gick bara förbi henne för att börja gå emot slottet. Hon tände en ny cigg som hon rökte på. Hon behövde verkligen slappna av och glömma allt nu. Vem hon var, vad som hänt och vad som kunde hända. hon gick långsamt längs vägen tillbaka emot slottet.

Solara ser förvånat efter henne, tog hon illa vid sig av vad Yaxley sa eller var det något annat. Solara funderade på vad hon borde göra och tog några djupa bloss, hon hade börjat fatta hur man gjorde.
Solara inser att hon borde bry sig hon med, vilket hon faktiskt gjorde. Vilket i sig var förvånande då hon aldrig gjort det förr.
"Hur är det? Vill du ha sällskap?" frågar hon då hon hunnit ikapp henne.

Cara blev förvånad när någon kom upp vid hennes sida och det inte var Draco eller Blaise. De båda satt nog kvar på krogen, men hon kunde inte klandra dem hon hade inte sagt att hon skulle gå och de båda två har sina egna problem och hon ville inte tynga dem. Hon såg att det var Solara.
"Det är bra" sa hon bara, även om det inte var det. Hon ville inte förklara allt, det fanns delar som ingen visste och som hon inte tänkte berätta heller.
"Vi skall åt samma håll så visst" sa hon och tog ett nytt bloss.

Solara såg på henne, "Och din far gillar att klä sig i rosa." sa Solara med en ironisk underton.
"Snälla Cara det är inte bra, men du behöver inte berätta. Men om du mått bra hade du knappast rökt på eller druckit." sa Solara och drog ett bloss och ler lite,
"Det hjälper faktiskt. Det känns enklare." mumlar hon fram och inte mycket av den hårt pluggande och regelföljande Clawaren syntes nu.

Cara himlade med ögonen.
"När någon frågar hur det är och man inte vill svara, säger man att det är bra och personen nickar bara och lägger sig inte i, sån är världen" sa hon och ryckte på axlarna. "Man behöver inte alltid dricka för att något är fel" sa hon leende och nickade.
"Jag sa ju det" sa hon vänligt och log emot henne.

"Men sådan är inte jag och det får världen ta och acceptera." sa Solara och ryckte på axlarna,
"Men tro bara inte att jag inte bryr mig för det gör jag. Men allt vill man inte berätta och det bör accepteras." sa hon och såg upp mot den stjärnklara himmelen och blåste ut ett moln av rök. För första gången på länge kände hon sig fri.
"Mor tog ibland ut mig för att se på stjärnorna, vi kallade den för piraten." säger hon och pekar på en stjärnformation och ser upp, "Det är det sista jag minns av henne, sen blod." sa Solara och rös till, varför berättade hon det här nu?
"Ledsen för det där." mumlar hon åt Cara och känner hur det börjar snurra i skallen.