PRS Nessie & Rosie, HProll

"Åh, äntligen!" utbrast Elisabeth glatt och flög snabbt ner till marken.
"Käften", fräste Tyra till John och Blaine som nu inte kunde hålla sig längre. Men när de såg Tyras ögon tystnade de hastigt.
William stannade kvar hos Oliver ett tag och kollade på honom.
"Vad är det för fel?" frågade han med ena ögonbrynet höjt.
Oliver ryckte på axlarna och flög själv ner till marken.

Alex såg att de andra flög ner till marken. Hon gjorde detsamma och hoppade sedan av.
Hon gick tvekande fram till Tyra.
"Vill du ha kvicken?" frågade hon försiktigt.

Tyra hade satt sig ner i gräset och såg nu upp på Alex. Hon skakade på huvudet och pekade bort mot kofferten där den varit innan.
"Du kan lägga den däri så länge", sa hon och suckade tyst.
Oliver landade några steg därifrån och mötte Tyras blick. Den här gången var det, konstigt nog, Tyra som slog undan blicken först.

Alex nickade och gick bort mot kofferten. Hon satte sig på knä och öppnade det lilla facket som fanns. Hon la in kvicken där och stängde.
Alex ställde sig upp och slog sig ner på gräset en bit bort från kofferten.

Oliver kunde inte låta bli att se bort mot Alex och styra stegen mot henne. Han satte sig ner vid henne och harklade sig. Kliade sig tveksamt i nacken och sneglade över på henne.

Alex vred huvudet mot honom och log svagt mot honom.
"Gick det bra?" frågade hon och kollade in i hans ögon.

Oliver ryckte på axlarna.
"Nej", sa han ärligt och log litet, "Tyvärr vet jag inte varför", men den här gången var han inte lika ärlig. Han hade sina tankar och teorier.

Alex log lite och la huvudet lite på sne.
"Det går säkert bättre sen" sa hon uppmuntrande och la försiktigt en hand på hans axel.

"Det får vi hoppas", sa han och nickade. Var tacksam över att Alex var så uppmuntrande. Då hon lade sin hand på hans axel kände han ett litet pirr i magen. Log varmt.

Alex besvarade varmt leendet.
"Jag vet att det kommer att bli bättre, du är en jättebra väktare"