PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Feber?". Mia satte genast upp. Hon tog glaset med vattnet och drack en klunk. Det var mycket svårare att dricka själv när man tydligen var sjuk.
"Därför jag kände mig så dålig....". Hon svettades nästan nu, det var otroligt varmt. "Och jag som aldrig brukar bli sjuk" mumlade hon.

"Då brukar det bli som värst." Säger Benjamin, fast det låter neutralt. Benjamin hittar ingen tillbringare men han hittar en gammal flaska som han sköljer ur, fyller med vatten och med den fyller han på glaset. Dessutom väter han ned en trasan han lagt över hennes panna förut och lägger den på hennes panna.

"Jag vet...därför det inte är så bra när jag blir sjuk....mina krafter flippar också ut". Mia visste dock inte att de redan gjort det medan hon sovit. Hon tyckte trasan kändes oerhört sval och skön mot pannan. "Tack" mumlade hon och la ner huvudet mot kudden igen.
"Vi får väl vänta någon dag och se om jag är bättre".

Benjamin säger inget om vad som hänt under tiden hon sov. Istället nickar han bara.
"Japp, annars får jag försöka få fatt på medicinen." Egentligen så är han rätt säker på att det är det han kommer försöka göra så fort hon sover, för han vill inte att hon ska vara sjuk. Speciellt inte på grund av honom.

Nu var det Mias tur att bli orolig. "Medicin? Jag klarar mig nog". Även fast de varit i ombytta roller tänkte hon inte låta Benjamin utsätta sig för risken att bli infångad i staden. Hon skulle klara sig. Det var lite feber bara. Plötsligt frös hon igen och drog täcket över sig.

Vatten, vila och medicin hade botat honom. Då måste det även bota henne. Men det var troligen medicinen som hade botat honom på riktigt.
"Det tror jag nog." Konstaterar Benjamin leende, men han vet inte om det faktiskt låter på något sätt trovärdigt. Det var inte heller det han försökte.

"Så du sticker inte in till staden då?"sa Mia och kände sig lättad. Benjamin verkade inte vara så svårövertalad...Eller så hade febern gjort henne något snurrig och hon inte riktigt såg hans leende.
"Jag vilar ett tag så är jag nog bra....". Hon drack en till klunk vatten och blundade sedan. Snabbt sov hon igen med lugna och rytmiska tag. Dock började fönstret slå igen.

"Nej, nej." Säger Benjamin, väntar på att hon ska somna och låser fast fönstret än en gång då det tydligen inte fungerat första gången. Förhoppningsvis kommer det inte gå upp den här gången. Men så fort han är säker på att hon sover så drar han, han drar dock på sig en jacka för att det inte ska vara helt övertydligt vem han är, tack och lov för luvor.

Mia såg ut att sova lugnt även om det inte var så lugnt inombords. Hon drömde igen men febern verkade göra så hon inte pratade i sömnen.
Hon drömde återigen om skogen och att hon blev jagad, men inte av en person utan av en skogsbrand.

Benjamin rör sig mot staden med luvan över ansiktet, han halvspringer faktiskt för att vara mer exakt eftersom han inte har någon tid att förlora precis. Men när han väl kommer till stadskanten tvingar han sig själv att lugna ned sig och andas. Han hostar - tydligen så har han inte återhämtat sig totalt än.