Hogwart Rollspel

Ron tåg mig i handen och lädde mig till hans tvilling brosors skämtaffär där mötte vi Draco som tittade på mig

Draco stod precis utanför dörren.
Med... Ginny... I handen...
"GINNY!", skrek jag.
"Sluta smuttskalle!", skrek Ginny.
När Ginny var ihop med Draco gissade jag att han hade lärt henne att vara elak.
Jag började gråta.
"Snyggt där älskling!", sa Ma.lfoy och kysste Ginny länge på munnen.
"Tack, hon är ju en usling, en smuttskalle!", sa Ginny.
"Sluta!", skrek jag.
"Med vad?", svarade Ginny.
"Med.. Med... ATT VARA ELAK!", sa jag.
"Crucio!", skrek Ginny.
Jag skrek.
Loreli, Ron, Hermione och Harry kom.
Hermione hade tårar i ögonen.
"SLUTA!", sa jag.
"CRUCIO! CRUCIO! CRUCIO!", skrek Ginny och Malfoy.
Harry ställde sig framför mig.
Malfoy blev blek.
"Gör något dumt!", viskade Malfoy till Ginny.
Ginny gick fram och kysste Harry på munnen.
"AVADA KEDAVRA!", skrek jag och Ginny föll.
Jag svimmade av ilska.

MALFOY bara för jag gjorde slut med dig tredie året betyder det inte att du kan tortera mina vänner och framför allt inte kasta en förbannelse över Ginny
Men Loreli du är det bästa som hade hänt mig sa Draco
Men jag gjorde slut med dig för du var elak mot mina vänner du kan få en chans till men bara en chans okej Draco

Ja, det hände mycket med kärleken, märkte jag.
Mig var det ingen som lade märke till, inte. Vad är det jag inte har? Varför gillar ingen mig?
Namnet Melissa var väl fint?
Mitt hår var visserligen trassligt men vackert.
Varför såg ingen skönheten i djupet av mina ögon?
Jag ville gråta, jag skrek till gänget vid skämtaffären:
- Vad är det för fel på mig?

Det är inget fel på dig farför skrek du ut det
Loreli sa Malfoy jag förtår inte att du ger mig en andra chans
ja jag ger alla en andra chans men ett misstag till och du får hitta en anan tjej att leva med

När jag gick forever alone i Hogsmeade såg jag plötsligt en upprörd flicka. Försiktigt gick jag fram och la armen om henne.
-Vad har hänt? Frågade jag henne mjukt.

Jag stod och blundade och önskade mig bort då en Hufflepuffare lade armen om mig och frågade vad det var med mig.
- Åh, sade jag, jag vet inte om du förstår, men det känns som om ingen vet att jag finns. Vad är det för fel på mig?

Nej! Hon fick inte tro att det var hon det var fel på! Jag rynkade pannan lite.
- Men duh, det är inte dig det är fel på det ar alla andra! Kom så tar vi en honungsöl?

Jag skruvade på mig.
- Jag är ledsen, men jag har inga pengar.

-Men du! Seriöst har jag för mycket pengar! Min pappa är väldigt rik... Jag betalar! Kom nu.
Jag ljög verkligen inte. Min pappa hade otroligt mycket pengar. Men frågan var alltid hur mycket det kostade. Jag hade aldrig fått någon särskild kärlek hemma.